Wilhelm August Röhss föddes i Schleswig år 1796 af fattiga föräldrar. I ungdomen lärde han sig färgareyrket i sin hemort. Blifven gesäll, utbildade han sig yttermera i yrket och arbetade på olika platser inom Tyskland, tills han fick anställning på den stora Dunklerbergska fabriken i Elberfeld, Hannover, och lärde sig där den på den tiden svåra konsten att färga rödt bomullsgarn, eller så kalladt turkiskt äkta rödt garn, efter det recept, hvarpå Dunklerberg förtjänte sig en förmögenhet på många millioner.
För den uppåtgående handväfnadsindustrien inom Kinds och Marks härader af Elfsborgs län färgades bomullsgarnet vid Levantens färgeri i Mölndals by, hvilken fabrik då ägdes af grosshandlaren J. G. Grönvall i Göteborg. Turkiskt rödt garn kunde dock icke Levantens färgeri åstadkomma, hvadan allt dylikt garn importerades från Elberfeld. Grönvall var den störste importören af Dunklerbergs garn i Sverige och besökte någon gång staden Elberfeld. Vid ett dylikt tillfälle fick han besök af en ung färgaregesäll, hvilken erbjöd sig att blifva Grönvalls verkmästare på Levanten och färga rödt garn därstädes af samma utmärkta kvalitet som det Dunklerbergska.
Denne man var Wilhelm Röhss, den blifvande millionären och stormannen i Göteborg. Hans utseende och uppträdande tilltalade Grönvall; men Röhss uppställde höga villkor och fordrade andel i affären, i händelse han skulle lyckas. Emellertid blefvo de två herrarne öfverens, och kontrakt uppgjordes.
På så sätt kom den 28-årige Wilhelm Röhss år 1824 till Göteborg. Levantens fabrik omändrades och utvidgades betydligt af Röhss, som inom kort såg sina bemödanden krönas med framgång öfver förväntan. Grönvall fann snart hvilket lyckligt fynd han hade gjort genom Röhss engagement och upptäckte dessutom, att Röhss hade ett affärsgeni som få samt kunde användas hvar som helst i firmans olika affärsverksamhet.
På Grönvalls kontor arbetade en ung man, vid namn Elis Brusewitz. Denne besökte Borås marknader för att sälja garn och inkassera fordringar, och resorna lyckades förträffligt. Från hvarje marknad hemförde Brusewitz två stora kappsäckar med penningar, mest i så små valörer som 8, 12, 16 och 32 skillingar banko, hvilka de s. k. knallarne hade hemfört från sina affärsresor inom alla delar af Sveriges rike. Denne Elis Brusewitz gifte sig med J. G. Grönvalls 17-åriga dotter, och som måg i huset skulle han äfven ingå som delägare i firman.
Röhss hade förut gift sig med en dotter till Göteborgs störste specerihandlare, Bressander. Röhss ville nu lämna sin befattning hos Grönvall, men gubben ville det icke, utan upptog på en gång både Röhss och Brusewitz i firman, som då ändrades till J. G. Grönvall & komp. Grönvall drog sig sedan snart från affärerna, som öfvertogos af hans båda kompanjoner, hvilka dessutom bildade en ny firma, Röhss & Brusewitz, med bibehållande af den gamla firman, och båda firmorna hade sina kontor i Grönvallska huset vid Västra Hamngatan.
Grönvall & komp. exporterade järn och metaller från Göteborg samt trävaror från Norrland och Finland, var förläggare för bruk och sågverk, bland andra det nuvarande stora Bergviks och Ala bolag, samt var dessutom Göteborgs största rederifirma och hade icke mindre än 18 fartyg i sjön.
Firman Röhss & Brusewitz hade stora importaffärer af kaffe, bomull och färgstoffer, ägde Levantens färgeri och sålde Rosenlunds spinneribolags hela tillverkning af garn, hvilket spinneri de hade anlagt tillsammans med Alexander Barclay & komp. och C. D. Lundström.
Att en affärsverksamhet af dylikt omfång skulle kräfva ett ofantligt rörelsekapital, säger sig själft. Ehuru icke enskilda banker eller Skandinaviska kreditaktiebolaget funnos på den tiden, och i följd däraf penningförhållandena voro helt andra än nu, så voro dock dessa firmor aldrig i förlägenhet.
Göteborg räknade på 1840- och 50-talen icke mindre än bortåt ett fyratiotal millionärer, och många af dessa placerade sina öfverskott genom mäklare emot reverser, dels med och dels utan hypotek. J. A. Leffler var millionärernas och H. W. Ström småfolkets mäklare.
Firmorna Grönvall & komp. och Röhss & Brusewitz åtnjöto en utmärkt kredit och kunde till följd däraf ständigt hafva utelöpande reverser inom Göteborgs stad till ett belopp af 5 à 6 millioner.
Affärerna utvecklades ännu mera. Hälften af Ljusne—Voxna-verken inköptes för 400,000 kr. (den andra hälften ägdes af Wilh. H. Kempe) och Hörle bruk i Småland för 600,000 kronor. Dessutom inköpte Röhss, tillsammans med sin svärfader Bressander, Sälboda bruk i Vermland.
En af Göteborgs större kapitalister var en mamsell Lindner, dotter till en tysk byggmästare, och hon placerade mycket penningar hos Röhss & Brusewitz.
Mamsell Lindner var ful och girig, men ändock mottog hon allt som oftast friareanbud. Ett litet prof på hennes ”affärsmässighet” må här anföras.
Lektor Blomstrand, ”Förpostens” bekante utgifvare, bebodde i hennes hus vid Vestra hamngatan en våning om 4 rum, hvarför han betalade 600 rdr i hyra. När nya elementarläroverksbyggnaden i Göteborg uppfördes, hade Blomstrand bestyr därmed och vidtalade då sina handtverkare att reparera den af honom förhyrda lägenheten hos mamsell Lindner, dock på sin egen bekostnad. Efter slutad reparation, då våningen var fin och proper, inbjöd den gode lektorn mamsell Lindner till sig. Malicen påstår, att Blomstrand öppnade samtalet med ett i väl valda ordalag framstäldt frieri, men att mamsellen därpå endast gaf det svar: ”Sedan lektorn nu gjort så fint och trefligt här, ser jag mig nödsakad att öka hyran till 800 riksdaler”.
Mamsell Lindner dog på 1880-talet och efterlämnade en förmögenhet af två millioner kronor, som tillföllo aflägsna släktingar i Hamburg och Altona.
Till följd af affärernas stora omfång etablerade firmorna sitt eget kontor i London, och detta förestods af Brusewitz’ son, Leopold, en särdeles magnifik herre, som förde ett mycket dyrbart lefnadssätt.
Emellertid uppstod ömsesidigt misstroende mellan de båda kompanjonerna, och båda voro hvar för sig öfvertygade om, att om den ene af dem föll ifrån, så skulle den andre plundra dennes rättsinnehafvare. I medlet af 1850-talet skedde separation. Elis Brusewitz öfvertog firman Grönvall & komp., Levantens färgeri, Hörle bruk och halfva antalet fartyg. Wilhelm Röhss fick på sin del firman Röhss & Brusewitz, som ändrades till Wilh. Röhss & komp., andelen i Ljusne—Voxna, Rosenlunds spinneriaktier och halfva antalet fartyg. Delningen var dock mera till Röhss’ fördel, och han ansågs ha på sin del fått tre och Brusewitz endast två millioner.
Wilh. Röhss hade förut för egen räkning inköpt kommerserådet Björnbergs forna hus vid Norra Hamngatan, och i detta hus inrättades den stora firman Wilh. Röhss & komp:s kontor i förening med stora lagermagasin.
Före differentialtullarnas upphäfvande, hvilket upphäfvande ägde rum samtidigt med Wilhelm Röhss’ död, skedde nästan all kaffeimport till Sverige direkt från Brasilien öfver Göteborg med firman Grönvall & komp:s därtill särdeles väl afpassade mindre briggar och skonare. Importörerna i Göteborg delades i de s. k. stora och lilla kvartetterna. Den stora utgjordes af Röhss & Brusewitz, J. A. Kjellberg, Magnus & Hartvig och V. J. Valentins änka. Den mindre af J. O. Grén, M. Levissons söner, Oscar Kylberg och S. J. Heyman.
Wilhelm Röhss var begåfvad med ett godt och redigt hufvud samt klart omdöme. Som köpman var han en djärf natur, men som han alltid lyckades äfven i farliga spekulationer, så ansågs han som ett affärsgeni. Som enskild man var han redbar och välvillig, bar sin lycka och medgång med moderation samt åtnjöt odelad aktning och godt anseende. Liksom alla till Sverige inflyttade obildade plattyskar, talade Röhss en rotvälska, liknande den Neumüllerska i Stockholm. Under senare åren var han klen och sjuklig samt dog år 1858 vid 62 års ålder.
Den efter Wilhelm Röhss förrättade bouppteckningen angifver
Tillgångar 4,774,503 rdr 21 ¾ öre.
Skulder 2,788,925 rdr 60 ¾ öre.
______________________
Behållning 1,985,577 rdr 61 — öre.
men i verkligheten omkring fem millioner.
Röhss’ hälft i Ljusne—Voxna, upptagen till 400,000 rdr, såldes 25 år senare af hans söner till Wilh. H. Kempe for fyra millioner kronor.
Röhss efterlämnade tre söner och fyra döttrar.
Firman öfvertogs af hans änka, fru Carin Röhss, född Bressander, samt sönerna Wilhelm och August.
Efter fru Röhss’ död belöpte sig arfvet på hvardera af de sju barnen till 800,000 kronor.
Firman Wilhelm Röhss & komp., som innehafves af de två ogifta, numera gamle bröderna Wilhelm och August Röhss, är bevillningstaxerad för 360,000 kronor och är antagligen for närvarande den rikaste köpmansfirma i Sverige.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
3 svar på ”Lazarus om Wilhelm Röhss d.ä.”