Sahlgrenska huset

På Norra Hamngatan 14, granne med Göteborgs Stadsmuseum, finns Sahlgrenska huset, ett praktexempel på en köpmannabostad från 1700-talet.

Före 1669 fanns troligen ett stenhus på nuvarande tomten Norra Hamngatan 14, då en större byggnad i barockstil med höga trappgavlar, hittas i en pennteckning från omkring 1650, ”Gothenburg in Schweden.” Omkring 1674 lät rådman Heinrich Eilking den yngre (död 1702) uppföra ett stenhus på tomten, som var avbränd sedan 1669. Han hade samma år fått 900 daler i statsbidrag för byggnationen. Eilking ägde vid tidpunkten ett flertal tomter i staden, bland annat för att komma i åtnjutande av statsbidragen. Landshövdingen, som då var stationerad på Bohus, hyrde in sig i huset som bostad på 1690-talet, då han besökte staden. Här låg de bästa tomterna i staden, visserligen smala, men de gick ända upp till Köpmansgatan och var bebyggda med tätt liggande hus. Trädgårdar, stall och vagnbodar låg på baksidorna. Tyggårdsgatan kom till först efter branden i maj 1669.

Efter Eilkings död 1702, behöll arvingarna huset under några år. Men 21 juni 1716 lät kaparkaptenen Lars Gathenhielm ”upbiuda” (uppbud = offentliggörande av önskan att sälja fastighet, vilket skulle ske tre måndagar med fyra veckors mellanrum för att släktingar skulle kunna utöva sin bördsrätt) huset en första gång för sin son Anders Gathenhielms räkning och snart därpå ytterligare en gång. Han förekoms dock av Jacob Sahlgren som trädde emellan och hävdade sitt företräde genom bördsrätt, alltså att de spekulanter som var besläktade med säljaren, hade företräde gentemot andra. I uppbudsprotokollet kan man läsa följande om det: ”1717 den 16 juli; l:sta resan låter handelsmannen Herr Jacob Sahlgren upbiuda framledne Rådhusmannens Herr Hinrich Elkings Arfwingars huuss och gård, belägen till Stora Hampnegatan åt södre, Tyska Kyrkian i öster, Köpmansgatan i norr, och Nygatan i wästre sidan, hwilken han genom Bördsrätt från Hr. Lars Gathenhielm nadrat hafwer för 700 Dr S:am och 350 Dr discretion.” Den besläktade relationen var genom att Jacob Sahlgrens mor Sara Herwegh var systerdotter till Henrik Eilking den äldre och kusin till Eilking den yngre.Han kunde därför 1717 förvärva ”hus och gård” på platsen av Eilkings arvingar. Enligt bouppteckningen värderades huset till 10 000 riksdaler; ”Huus och Gård wed Tyska Kyrkan på Hamne-Gatan belägen med alt nagelfast till 10.000 dr.” 1721 övertog Jacob Sahlgren huset. Hans änka Birgitta Sahlgren ärvde huset 1736 och året efter omnämns det som ett av de förnämsta i stadens i magistratens registratur. 1746 förstördes byggnaden i den stora branden som härjade i Göteborg.

År 1753 lät änkefru Birgitta Sahlgren bygga ett nytt hus. Stadsingenjör B W Carlberg stod sannolikt för ritningarna. Det kom att bli ett ståtligt tegelhus med brant, brutet tegeltak och inredd vind. Huset har tre våningar, varav en mezzanin-våning. Mot Norra Hamngatan finns en källarvåning och fritrappa.  Två flyglar byggdes senare av sonen Olof Sahlgren. Murdelar från den tidigare byggnaden ingår troligen i den nuvarande grunden.

Sahlgrenska huset i september 2010. Huset omges av Ostindiska huset och Tyska kyrkan.

Den välvda källaren med port mot Norra Hamngatan användes som magasin. På första våningen fanns kontor. Andra våningen, huvudvåningen, var den förnämsta och på tredje våningen fanns sovrum. Gårds- och flygelbyggnader innehöll kök, förråd, stall och vagnsbodar, samt bostäder för de anställda.
Birgitta Sahlgren flyttade inte omedelbart in i sitt hus, utan bodde tills vidare kvar hos sonen Niclas på Kyrkogatan. Troligen var det istället dottern, änkegrevinnan Sara Christina Sparre och hennes söner som tog huset i besittning. Detta styrks av ett brev från Daniel Zachariasson Hallman, som tillsammans med sina elever, kammarherre Henrik Jacob Hildebrands söner, besökte Göteborg 1753 och då gästat ”Änke Grefwinnan och Hofmarskalkinnan Sparre, hos hwilken senare Wij woro alla dagar, ther mine herrar hade ganska godt Sällskap af sina Cousiner the unga Grefwarna Sparre, hwilka äro ynglingar af otroligt wett och Qwickhet efter theres år.” Då Olof Sahlgren återvände till Sverige, uppges han 1755 bo i huset. Efter dennes död 1758 valde Birgitta Sahlgren att flytta in i huset.

Dottersonen Gustav Sparre ärvde huset efter Birgitta Sahlgrens död 1771. Sparre vistades dock mest på Kulla Gunnarstorp i Skåne, dit även hans berömda tavelgalleri överflyttades efter hans död 1794. Efter Tessin hade greve Sparre Sveriges näst förnämsta privata konstsamling, med målningar av Rafael, Rubens, Correggio, Rembrandt med flera. År 1969 återställdes och renoverades ”Den Sparreska paradvåningen” till ursprungligt skick. De tre salongerna, kallade röda, blåa och gula förmaken, är i rokoko- och gustaviansk stil. Fram till 1846 ägdes huset av familjen Sparre och till dess utfördes endast smärre förändringar. Ett ensamt verk av ett ursprungligt hundratal ur den Sparreska samlingen, hänger kvar i det blå förmaket: Vingårdsarbetaren av den holländske 1600-talsmålaren Bernhard Weil, som skänktes av greveparet Wachtmeister på Vanås slott år 1981.

Olika grosshandlare var därefter ägare – först av dessa var Fredrik Hammarén (1846) och därefter vinhandlaren Carl Emil Billquist (1817-1895) som tillträdde 1856 och omgående lät bygga ut- och om huset efter ritningar av Adolf Edelsvärd. Huvudbyggnaden fick nytt tak och fasaden dekorerades. En påbyggnad mot söder tillkom samtidigt.

Under tidsperioden 1873-1905 stod handelsbolaget Johansson & Carlander – kompanjonerna Johannes Johansson och Johan Christopher Carlander – som ägare. De inrättade kontor och bostäder i huset, som inreddes med bland annat rik stuckdekor och målningar av Reinhold Callmander. Initialerna C C och J J infogades ovanför ytterdörren, och entréportalen fick 1892 en ny utsmyckning, signerad Eugen Thorburn.

Sedan 1905 är Göteborgs Stad ägare till Sahlgrenska huset. 1909 gjordes en ombyggnad där den norra flygeln ersattes med en nybyggnad och ingång mot Köpmansgatan. Flygeln mot Tyggårdsgatan breddades i samband med detta. Efter ombyggnationen flyttade drätselkammaren och byggnadsnämnden in i huset.

Mellan 1969 och 1974 återställdes 1700-talsinredningen i de tre paradrummen på andra våningen. I samband med detta fick tredje våningen nya smårutsfönster i 1700-talsstil. 1989 restaurerades sandstensportalen mot Norra Hamngatan.

Sahlgrenska huset visar hur de mest förmögna köpmännen bodde på 1700-talet. Rumsinteriörerna på andra våningen är de enda i sitt slag i Göteborg. Huset byggnadsminnesförklarades den 24 oktober 1968. Higab äger och förvaltar huset sedan 1991. Texten till sin huvuddel från Higabs hemsida. Kompletterad med information från andra källor.

Mer: GP, GT,