Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Johansson & Carlander

Gamlestadens Fabriker AB

Del 2 av 4 i serien Textilföretag

1854 övertog Rosenlunds Spinneri AB det tidigare Sahlgrenska sockerbruket i Gamlestaden och gjorde om det till bomullsspinneri. Handelsfirman Johansson & Carlander, etablerad 1865 av Johannes Johansson och Christopher Carlander köpte Gamlestadens Fabriker med dess båda spinnerier från Rosenlunds Spinneri AB år 1880. Det var en stor anläggning med cirka 500 arbetare. Det nya spinneriet hade 1873—1875 uppförts av engelsmannen Theodor Webb och spinnmästare var engelsmannen William Robinson, som engagerats 1864 och som kvarstod hos den nya ledningen ända till 1898. Förutom spinneri inrättades ett färgeri 1882, och året därpå startades en tillverkning av fisknät, särskilt sillvadar.

1891 ombildades textilföretaget till aktiebolag under namnet Gamlestadens Fabrikers AB. 1894 inträdde Knut J:son Mark och Axel Carlander som ägare i Johansson & Carlander samt Gamlestadens Fabriker AB. Tillverkning utgjordes vid denna tidpunkt bland annat av spinneriprodukter, bomullsvävnader och fisknät. År 1900 hade företaget cirka 1 100 anställda och 1920 1 200. 1929 startade bolaget en konfektionsfabrik men genom rationaliseringar minskade antalet anställda.

Christoffer Carlander var VD till 1920 då han efterträddes av Knut J:son Mark. Fram till 1930 var Knut J:son Mark och Axel Carlander de enda styrelsemedlemmarna i företaget men då utvidgades styrelsen med Ragnar Andréen från Skandinaviska Banken, Uno Forsberg från SKF och Hakon Leffler. När Axel Carlander dog 1939 inträdde Bertil Carlander i styrelsen och när Uno Forsberg dog 1941 blev Gösta Blum styrelseledamot och 1945 efterträddes Andréen av Nils Bökman.

I början av 1940-talet hade Gamlestadens Fabriker AB 1 200 anställda och 1960 var antalet anställd bara omkring 1 000. 1961 fusionerades bolaget med Norrköpings Bomullsväveri AB (Tuppen) och 1962 övertogs den textiltillverkning Holmens Bruk AB i Norrköping hade. Konfektionstillverkningen såldes 1963 till Värnamo Konfektions AB och flyttades till Värnamo.

1962 ombildades moderbolaget i koncernen genom fusion med ett dotterbolag (Asken) till investmentbolag, Investment AB Asken. Textilverksamheten lade i ett separat dotterbolag som fick namnet Gamlestadens AB. 1966 köptes Mölnlyckes hemtextiltillverkning som fusionerades med Tuppens till Mölnlycke-Tuppen AB. Ett år senare såldes denna verksamhet till Borås Wäfveri AB (familjen Bergengren). 1969 köpte företaget in aktiemajoriteten i ett annat investmentbolag, Förvaltnings AB Sanna, tidigare ägt av familjen Kempe. För den fortsatta historien se Investment AB Asken.

Sven Wingquist, driftsingenjör vid Gamlestadens Fabriker 1899-1907, utvecklade 1906-1907 det självreglerande kullagret. Med kapital från Gamlestadens Fabriker AB grundade Axel Carlander och Knut J:son Mark med flera, AB Svenska Kullagerfabriken (SKF) den 16 februari 1907 för att utveckla Sven Wingquists innovationer på kullagerområdet inom ett eget bolag.

Advertisements

Johansson & Carlander

Endast för medlemmar

Knut J:son Mark

Endast för medlemmar

Axel C Carlander

Endast för medlemmar

J Christopher Carlander

Endast för medlemmar

Släkterna Mark och Carlander

I SKF innehas de största aktieposterna av familjen Wallenberg och Investment AB Asken. Asken äger dessutom vissa större aktieposter i andra företag. För fullständighetens skull har därför även Investment AB Askens största ägargrupper medtagits i denna beskrivning.

De två största ägargrupperna år 1963 i Investment AB Asken kan antas vara släkterna Mark och Carlander. (1) Släkten Mark har då definierats som ättlingar till Knut J:son Mark (d. 1958) samt dessas makar och makor. Släkten Carlander har definierats som ättlingar till Axel Carlander (d. 1939) samt dessa makar och makor. Därjämte finns en stiftelse av tämligen begränsad storlek – Johannes Johanssons Minnesfond – som tillkom år 1910.

Sedan 1963 har enligt uppgift de båda ovannämnda ägargruppernas sammanlagda andel av aktiekapitalet i Investment AB Asken minskat avsevärt. Förhållandena åren 1963 och 1967 skulle därför inte vara jämförbara. Under 60-talet har betydande förändringar även skett i Investment AB Askens verksamhet. Således köpte Gamlestaden i början av 1960-talet Norrköpings Bomullsväveri AB. År 1967 såldes till Borås Wäfveri dotterbolaget Mölnlycke-Tuppen AB, som kort dessförinnan bildats genom en sammanslagning av Gamlestadens och Mölnlyckes tillverkning av hemtextilier. I övrigt kan nämnas att Asken tillsammans med Investment AB Öresund bildat ett finansierings- eller utvecklingsbolag vid namn Förvaltnings AB Altor. Vidare har Asken övertagit aktierna i Johansson & Carlander.

Tabell 4:7 Släkterna Marks och Carlanders ägandeintressen medio 1963*, antal anställda i Sverige 1960

A. Företag, vari de båda grupperna har majoritetsintresse

1. Johansson & Carlander AB, –
(över 50%)

B. Företag, vari de både grupperna sannolikt har ett dominerande eller starkt minoritetsintresse

1. Investment AB Asken, 2 130 (A)
—- Gamlestadens AB

D. Företag, vari Asken tillsammans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse

1. AB Svenska Kullagerfabriken, 15 957 (A)
(9% via Asken, 10% innehas av fam. Wallenberg)
—- Lidköpings Mek. Verkstads AB

E. Företag, vari Asken och Johansson & Carlander AB har ett begränsat minoritetsintresse

1. Förvaltnings AB Gilius, –
(8% via Asken samt Johansson & Carlander)
2. Rederi AB Transmark**, 167
(25% via Johansson & Carlander)
3.Jonsereds Fabrikers AB, 1 146 (F)
(17% via Asken)
—————————————-
Summa för E: 1 313

Summa A+B+C+D: 18 087

Summa A+B+C+D+E: 19 400

(1) Tillstånd att publicera gruppernas sammanlagd andel har inte medgivits. Slutsatsen att denna andel är större än för någon annan ägargrupp är dock tämligen given med tanke på att Mark och Carlander är grundarfamniljer och att båda släkterna är representerade i Askens styrelse (jmfr. uppgifterna för Custos/Säfveån i undersökningen av kreditmarknaden)

* Avser endast de, vilka berör Asken samt Johansson & Carlander AB, som senare köpts av Asken. Efter 1963 har enligt uppgift ägarförhållandena i Asken ändrats. Vissa uppgifter har erhållits från röstlängder hos patent- och registreringsverket.

** Transmark har i sin tur 31% av det totala röstetalet i Rederi AB Transatlantic.

Koncentrationsutredningen V (SOU 1968:7)

Johannes Johansson

Endast för medlemmar

Investment AB Asken

Ursprunget till Investment AB Asken är egentligen det av Röhss, Barclay och Lundström ägda textilföretaget Rosenlund. Detta företags huvudfabrik låg i det område av Göteborg som idag heter just Rosenlund. Fabriken uppfördes åren 1847-48. 1854 anlades en filial i Gamlestaden i en fastighet som Alex. Barclay & Co inköpt, det gamla nedlagda Sahlgrenska sockerbruket. Det gamla sockerbruket byggdes om till spinneri och det gjorde stora investeringar i fabriken. På 1860-talet låg produktionen nere på grund av en ekonomisk kris. 1873-74 uppfördes ytterligare en byggnad för ett nytt spinneri i Gamlestaden och företaget inköpte också Anderstorps spinneri i Lindome.

På grund av spekulationsaffärer i bomull kom emellertid huvudägaren i företaget, firman Alex. Barclay & Co på obestånd och gick i konkurs 1877. Detta drabbade Rosenlund hårt.

Rosenlund övergick i Charles Hills ägo år 1880 och Gamlestadsfabrikerna såldes till firman Johansson & Carlander (grundad 1865). Fabriken i Gamlestaden expanderade under Johannes Johanssons och Christopher Carlanders ledning. 1893 togs ett nybyggt väveri i bruk. 1891 blev företaget ett aktiebolag, Gamlestadens Fabriker AB med Johansson & Carlander som ägare. 1899 blev Christopher Carlander VD vilket han förblev till 1920 då Knut J:son Mark tog över.

Gamlestadens Fabriker var ett lönsamt företag med nästan 1 200 anställda år 1912 och en del av vinsterna användes för att starta AB Svenska Kullagerfabriken (SKF). Gamlestaden blev en av de stora aktieägarna i SKF. Fram till 1929 utgjordes styrelsen i Gamlestadens Fabriker av Axel Carlander och Knut J:son Mark, men 1930 utvidgades den med Ragnar Andréen, Uno Forsberg och Hakon Leffler.  1935 blev Hakon Leffler VD efter Knut Mark som dock fortsatte som styrelseordförande. 1939 dog Axel Carlander och Bertil Carlander inträdde i styrelsen istället för honom. 1941 ersattes Uno Forsberg av Gösta Blum och 1945 kom Ragnar Bökman istället för Andréen.

1954 avgick Knut Mark som ordförande och ersattes av Hakon Leffler som nåt år tidigare ersatts av sonen Jan Leffler på VD-stolen. Knut Mark ersttes i styrelsen av sin son, Peter K:son Mark.

Antalet anställda i Gamlestadens fabriker i Göteborg år 1960 var 1 000 personer. 1961 köpte företaget sin konkurrent i Norrköping, Norrköpings Bomullsväveri (Tuppen) och 1962 övertogs den av Holmens bruk bedrivna bomullstextilrörelsen i Norrköping. Samma år ombildades moderbolaget i koncernen genom fusion med ett dotterbolag (Asken) till investmentbolag, Investment AB Asken. Textilverksamheten lade i ett separat dotterbolag som fick namnet Gamlestadens AB. 1966 köptes Mölnlyckes hemtextiltillverkning som fusionerades med Tuppens till Mölnlycke-Tuppen AB. Ett år senare såldes denna verksamhet till Borås Wäfveri AB (familjen Bergengren). 1969 köpte företaget in aktiemajoriteten i ett annat investmentbolag, Förvaltnings AB Sanna, tidigare ägt av familjen Kempe.

Fortfarande 1972 kan man säga att familjerna Mark och Carlander kontrollerade Investment AB Asken och 1976 gjorde familjerna Mark och Broström det. Därefter tappade grundarfamiljerna kontrollen över bolagen och genom korsägande i de två investmentbolagen hamnade kontrollen av Asken i praktiken hos företagsledningen med Bengt Karlson i spetsen. Under dennes ledning och i samarbete med Erik Penser köptes aktier i Bofors och i Transatlantic samt i företag associerade med Transatlantic. Erik Penser köpte samtidigt aktier i Asken tillsammans med ett par kompanjoner och 1980 hade han kontrollen över företaget. Därefter började en spekulationskarusell som slutade med att bolaget gick under:

Penser skaffade sig under 1970-talet och 80-talet kontrollen i Investment AB Asken, ett bolag med ursprung i familjerna Mark och Carlanders Gamlestadens Fabrikers AB som 1962 bytte namn till just Investment AB Asken. Kring 1980 hade han skaffat sig kontroll av 20% av rösterna i Asken. Vid denna tid var också familjen Ekmans Carnegie stor ägare i Asken. 1984 hade Penser skaffat sig kontroll av 38% av rösterna i Asken, bland annat via sitt personliga holdingbolag Yggdrasil AB. Carnegie ägde 14% av aktierna i Asken och Asken ägde nu 37% av aktierna i Carnegie. Asken var ett investmentbolag med stora intressen i framförallt SKF, men även i andra företag.

Samtidigt skaffade sig Erik Penser dominerande intressen i AB Bofors, delvis via bulvaner som Göran Adielsson via dennes bolag Trochanter och Carotis och Lars Thulin (senare VD i Yggdrasil), delvis själv och från 1981 via egna bolaget Yggdrasil och via Investment AB Asken. Adielssons bolag köpte också aktier i Asken och Carnegie under samma tid som Penser köpte. 1983 övertog Penser via bolaget Yggdrasil de aktier som Carotis och Trochanter ägde. Därefter ägde han 17% av aktierna i Carnegie, 38% i Asken som redan nämnts och 41% i Bofors.

[…]

1984 bildades Nobel Industrier genom fusion av KemaNobel och Bofors och 1988 blev Asken dotterbolag till Nobel Industrier och bytte namn till Finans AB Gamlestaden 1989 när det börsnoterades separat och blev ett bolag som lånade ut till fastighetspekulation på samma sätt som Anders Walls Nyckeln. Även här byggde verksamheten på ständigt stigande priser, fastighetspriser istället för aktiekurser. Största ägare i Gamlestaden var nu Nobel Industrier och Yggdrasil som hade 38 % av aktierna. I Nobel ägde Yggdrasil 70 %. 1991 så sprack bubblan för Gamlestaden som hade Yggdrasil och Nobel Industrier som huvudägare. Finans AB Gamlestaden redovisade ett negativt kapital på 1,5 miljarder, huvudsakligen på grund av att man lånat till fastigheter, en marknad som precis totalkollapsat.

[…]

Gamlestadens problem innebar också problem för Nobel Industrier och Yggdrasil. Nordbanken tog över aktierna i Nobel Industrier, Yggdrasil räddades och Gamlestaden gick omkull. Penser förlorade sitt inflytande i svenskt näringsliv.

Asken drev fram till fusionen med Nobel Industrier och en industrirörelse, 1983 i dotterbolaget Asken-Gamlestaden AB och en finansrörelse i bolaget Förvaltnings AB Gamlestaden. I industriröselsn fann främst möbelföretag (Ulferts, Örsjö) och textilindustri (Gustaf Werner, Jakobsdals Kamgarnsspinneri). Ulferts såldes 1984 (75% av aktierna) och resterande aktier året efter. Köpare var Ekornes. Örsjö heter numera Åry Stålmöbler och köptes av Asken år 1983 för att säljas igen några år senare. Gustaf Werner AB, ett gammalt anrikt textilföretag i Göteborg plus dettas dotterbolag som exempelvis Strömma-Sweden AB, Aug. Werner AB och Marks Pelle Vävare AB köptes in i mitten av 1970-talet. Jakobsdals köptes 1978. Jakobsdal var det sista textilförtaget som lades ner i Göteborg textilindustridistrikt längs med Mölndalsån. Numera (sen 1997) är fabriksbyggnaden en del av Liseberg. Även Aug. Werners färgeri i Lindome var en av de sista existerande textilindustrierna i Göteborgsområdet.

Investment AB Asken finns ej längre, men fabriksbyggnaderna ute i Gamlestaden finns fortfarande kvar.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Årsredovisning Investment AB Asken 1983

Sahlgrenska huset

På Norra Hamngatan 14, granne med Göteborgs Stadsmuseum, finns Sahlgrenska huset, ett praktexempel på en köpmannabostad från 1700-talet.

Före 1669 fanns troligen ett stenhus på nuvarande tomten Norra Hamngatan 14, då en större byggnad i barockstil med höga trappgavlar, hittas i en pennteckning från omkring 1650, ”Gothenburg in Schweden.” Omkring 1674 lät rådman Heinrich Eilking den yngre (död 1702) uppföra ett stenhus på tomten, som var avbränd sedan 1669. Han hade samma år fått 900 daler i statsbidrag för byggnationen. Eilking ägde vid tidpunkten ett flertal tomter i staden, bland annat för att komma i åtnjutande av statsbidragen. Landshövdingen, som då var stationerad på Bohus, hyrde in sig i huset som bostad på 1690-talet, då han besökte staden. Här låg de bästa tomterna i staden, visserligen smala, men de gick ända upp till Köpmansgatan och var bebyggda med tätt liggande hus. Trädgårdar, stall och vagnbodar låg på baksidorna. Tyggårdsgatan kom till först efter branden i maj 1669.

Efter Eilkings död 1702, behöll arvingarna huset under några år. Men 21 juni 1716 lät kaparkaptenen Lars Gathenhielm ”upbiuda” (uppbud = offentliggörande av önskan att sälja fastighet, vilket skulle ske tre måndagar med fyra veckors mellanrum för att släktingar skulle kunna utöva sin bördsrätt) huset en första gång för sin son Anders Gathenhielms räkning och snart därpå ytterligare en gång. Han förekoms dock av Jacob Sahlgren som trädde emellan och hävdade sitt företräde genom bördsrätt, alltså att de spekulanter som var besläktade med säljaren, hade företräde gentemot andra. I uppbudsprotokollet kan man läsa följande om det: ”1717 den 16 juli; l:sta resan låter handelsmannen Herr Jacob Sahlgren upbiuda framledne Rådhusmannens Herr Hinrich Elkings Arfwingars huuss och gård, belägen till Stora Hampnegatan åt södre, Tyska Kyrkian i öster, Köpmansgatan i norr, och Nygatan i wästre sidan, hwilken han genom Bördsrätt från Hr. Lars Gathenhielm nadrat hafwer för 700 Dr S:am och 350 Dr discretion.” Den besläktade relationen var genom att Jacob Sahlgrens mor Sara Herwegh var systerdotter till Henrik Eilking den äldre och kusin till Eilking den yngre.Han kunde därför 1717 förvärva ”hus och gård” på platsen av Eilkings arvingar. Enligt bouppteckningen värderades huset till 10 000 riksdaler; ”Huus och Gård wed Tyska Kyrkan på Hamne-Gatan belägen med alt nagelfast till 10.000 dr.” 1721 övertog Jacob Sahlgren huset. Hans änka Birgitta Sahlgren ärvde huset 1736 och året efter omnämns det som ett av de förnämsta i stadens i magistratens registratur. 1746 förstördes byggnaden i den stora branden som härjade i Göteborg.

År 1753 lät änkefru Birgitta Sahlgren bygga ett nytt hus. Stadsingenjör B W Carlberg stod sannolikt för ritningarna. Det kom att bli ett ståtligt tegelhus med brant, brutet tegeltak och inredd vind. Huset har tre våningar, varav en mezzanin-våning. Mot Norra Hamngatan finns en källarvåning och fritrappa.  Två flyglar byggdes senare av sonen Olof Sahlgren. Murdelar från den tidigare byggnaden ingår troligen i den nuvarande grunden.

Sahlgrenska huset

Sahlgrenska huset i september 2010. Huset omges av Ostindiska huset och Tyska kyrkan.

Den välvda källaren med port mot Norra Hamngatan användes som magasin. På första våningen fanns kontor. Andra våningen, huvudvåningen, var den förnämsta och på tredje våningen fanns sovrum. Gårds- och flygelbyggnader innehöll kök, förråd, stall och vagnsbodar, samt bostäder för de anställda.
Birgitta Sahlgren flyttade inte omedelbart in i sitt hus, utan bodde tills vidare kvar hos sonen Niclas på Kyrkogatan. Troligen var det istället dottern, änkegrevinnan Sara Christina Sparre och hennes söner som tog huset i besittning. Detta styrks av ett brev från Daniel Zachariasson Hallman, som tillsammans med sina elever, kammarherre Henrik Jacob Hildebrands söner, besökte Göteborg 1753 och då gästat ”Änke Grefwinnan och Hofmarskalkinnan Sparre, hos hwilken senare Wij woro alla dagar, ther mine herrar hade ganska godt Sällskap af sina Cousiner the unga Grefwarna Sparre, hwilka äro ynglingar af otroligt wett och Qwickhet efter theres år.” Då Olof Sahlgren återvände till Sverige, uppges han 1755 bo i huset. Efter dennes död 1758 valde Birgitta Sahlgren att flytta in i huset.

Dottersonen Gustav Sparre ärvde huset efter Birgitta Sahlgrens död 1771. Sparre vistades dock mest på Kulla Gunnarstorp i Skåne, dit även hans berömda tavelgalleri överflyttades efter hans död 1794. Efter Tessin hade greve Sparre Sveriges näst förnämsta privata konstsamling, med målningar av RafaelRubensCorreggioRembrandt med flera. År 1969 återställdes och renoverades ”Den Sparreska paradvåningen” till ursprungligt skick. De tre salongerna, kallade röda, blåa och gula förmaken, är i rokoko- och gustaviansk stil. Fram till 1846 ägdes huset av familjen Sparre och till dess utfördes endast smärre förändringar. Ett ensamt verk av ett ursprungligt hundratal ur den Sparreska samlingen, hänger kvar i det blå förmaket: Vingårdsarbetaren av den holländske 1600-talsmålaren Bernhard Weil, som skänktes av greveparet Wachtmeister på Vanås slott år 1981.

Olika grosshandlare var därefter ägare – först av dessa var Fredrik Hammaren (1846) och därefter vinhandlaren Carl Emil Billquist (1817-1895) som tillträdde 1856 och omgående lät bygga ut- och om huset efter ritningar av Adolf Edelsvärd. Huvudbyggnaden fick nytt tak och fasaden dekorerades. En påbyggnad mot söder tillkom samtidigt.

Under tidsperioden 1873-1905 stod handelsbolaget Johansson & Carlander – kompanjonerna Johannes Johansson och Johan Christopher Carlander – som ägare. De inrättade kontor och bostäder i huset, som inreddes med bland annat rik stuckdekor och målningar av Reinhold Callmander. Initialerna C C och J J infogades ovanför ytterdörren, och entréportalen fick 1892 en ny utsmyckning, signerad Eugen Thorburn.

Sedan 1905 är Göteborgs Stad ägare till Sahlgrenska huset. 1909 gjordes en ombyggnad där den norra flygeln ersattes med en nybyggnad och ingång mot Köpmansgatan. Flygeln mot Tyggårdsgatan breddades i samband med detta. Efter ombyggnationen flyttade drätselkammaren och byggnadsnämnden in i huset.

Mellan 1969 och 1974 återställdes 1700-talsinredningen i de tre paradrummen på andra våningen. I samband med detta fick tredje våningen nya smårutsfönster i 1700-talsstil. 1989 restaurerades sandstensportalen mot Norra Hamngatan.

Sahlgrenska huset visar hur de mest förmögna köpmännen bodde på 1700-talet. Rumsinteriörerna på andra våningen är de enda i sitt slag i Göteborg. Huset byggnadsminnesförklarades den 24 oktober 1968. Higab äger och förvaltar huset sedan 1991. Texten till sin huvuddel från Higabs hemsida. Kompletterad med information från andra källor.

Mer: GP, GT,