Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

ABF

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Birger Jungen, född 6 september 1890 i Skrea i Hallands län, död 12 oktober 1981 i Örgryte församling, var en svensk pedagog och kommunalpolitiker. Han var son till transportarbetaren och småbrukaren Bengt Peter Andersson och Albertina, född Johansson. Gift den 23 december 1919 med Signe Charlotta Stenberg (1893-1976), dotter till järnvägsman Anders Stenberg och Sofia, född Sjöberg.

Efter utbildning och praktik inom snickeriyrket 1905-14 (på olika platser i Sverige, en kort period i Norge och i Tyskland 1911-12), studier vid folkskoleseminariet i Göteborg 1914-18, folkskollärareexamen där 1918, specialstudier i språk, nationalekonomi och statskunskap vid Göteborgs högskola, studieresor och resor till kongresser och för officiella uppdrag till flertalet europeiska länder samt America och Asien, bland annat som delegat vid Delawarejubileet 1938. Jungen var extra ordinarie folkskollärare i Örebro 1918-20 och i Göteborg 1920-21, ordinarie folkskollärare i Göteborg 1921-55, varav som överlärare i Nordhemsdistriktet 1933-55. Dessutom instruktör för studiecirklar i ABF Göteborg 1921-26 och föreläsare inom ABF.

Jungen blev ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1931 och var dess ordförande 22 november 1934-62. Bland de många förtroendeuppdrag han märks uppdragen som ordförande i Robert Dicksons stiftelse 1933-38 och som ledamot i styrelsen för Göteborgs folkbiblioteks biblioteksnämnd 1926-38. Vidare var han ledamot i Göteborgs hamnstyrelse 1944-61, ordförande i styrelsen för Västsveriges Allmänna Restaurang AB 1951-61, ledamot i styrelsen för Göteborgs högskola 1936-54 varav som vice.ordf. 1945-54 och i styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1926-60, varav som vice ordförande 1931-60. Utöver detta satt han i otaliga nämnder, styrelser, utskott, utredningar och kommittéer.

Delar av texten från Wikipedia.

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Advertisements

Arne Berggren

Arne Timar Berggren föddes 1907-03-15 i Mölndal (Fässbergs församling) som son till Gustaf Wilhelm Berggren och Ada Cecilia Samuelsson. Från 1934-12-15 gift med Svea Frideborg Hallqvist (född 1904-12-05).

Arbetade som kontorsbiträde i AB Original-Odhner 1924-26, affärsbiträde i AB Pettersson & Katz, firma Carl O. Hellström och AB Valerius Hansson, lagerarbetare i AB Fyrtornet 1927-33, assistent på Göteborgs arbetslöshetskommitté 1933-35 och instruktör för ABF Göteborg 1935-44.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från 1939 och innehade i egenskap av stadsfullmäktigeledamot en lång rad förtroendeuppdrag i styrelser för kommunala bolag, stiftelser och förvaltningar. Han var styrelseledamot i bland annat Robert Dicksons stiftelse 1939-40, ordförande i drätselkammaren 1959-63, Spårvägsstyrelsen 1944-58, Liseberg AB från 1944, AB Långedrag 1949-60, Styrsö Trafik AB 1949-60, Fastighets AB Göta Lejon från 1963 och många mer såväl som ledamot av en mängd kommunala utredningar (beredningar). anse vara en av dem som skapade den blocköverskridande samarbetspolitik som var kännetecknade för Göteborgs kommunala liv från 1960-talet början till 1976:

Bakgrunden var Göteborgs budgetproblem under 1950-talet. Då kom förvaltningarna in med sina budgetäskanden och den politiska ledningens uppgift blev alltid att hitta på något sätt att finansiera det underskott som äskandena genererade. Samma elände, som slutade med oundvikliga skattehöjningar, varje höst.

Men så kom Drätselkammaren under ledning av Arne Berggren och hans drätselkamrer med förslaget om rambudget som blev en enastående succé. Rambudgetprocessen innebar att politikerna samlades för överläggningar om upplåning, skatter och avgifter under våren (i Tylösand). Man träffade överenskommelse om de ekonomiska ramarna och först när ramarna var fastställda kunde man vara oense om de politiska prioriteringarna. Detta var Göteborgsandan! Att komma överens om spelreglerna (ekonomiska ramar) och därefter bedriva politik.

Berggren va också en av de drivande bakom den saneringspolitik som nästan helt höll på att ödelägga Göteborgs trähusstadsdelar men som, genom protester och det sammanbrott för den blocköverskridande politiken som inträffade på grund av Kungstorgsockupationen, kunde stoppas. En de som drev grundandet av Fastighets AB Göta Lejon som en del av denna politik:

Genom en motion i Göteborgs stadsfullmäktige den 23 februari 1958, initierades frågan om ett saneringsbolag av Erik Johannesson och Arne Berggren. Bland annat anfördes att det skulle ”medföra avsevärda sociala vådor” att skjuta saneringsproblemen på framtiden. Följderna kunde bli ”så stora kapitalkrävande insatser att de kommunala myndigheterna i en framtid skulle hesitera inför uppgiften att taga itu med att förändra och omstöpa dessa dessa centrala stadsdelar, där tusentals familjer bodde och där många företag var verksamma

Han var också ledamot av ABF:s förbundsstyrelse, ledamot av Resos styrelse och styrelsen för Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP, socialdemokraterna)

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963