Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Kultur & fritid

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Jungen

Ernst Birger Jungen, född 6 september 1890 i Skrea i Hallands län, död 12 oktober 1981 i Örgryte församling, var en svensk pedagog och kommunalpolitiker. Han var son till transportarbetaren och småbrukaren Bengt Peter Andersson och Albertina, född Johansson. Gift den 23 december 1919 med Signe Charlotta Stenberg (1893-1976), dotter till järnvägsman Anders Stenberg och Sofia, född Sjöberg.

Efter utbildning och praktik inom snickeriyrket 1905-14 (på olika platser i Sverige, en kort period i Norge och i Tyskland 1911-12), studier vid folkskoleseminariet i Göteborg 1914-18, folkskollärareexamen där 1918, specialstudier i språk, nationalekonomi och statskunskap vid Göteborgs högskola, studieresor och resor till kongresser och för officiella uppdrag till flertalet europeiska länder samt America och Asien, bland annat som delegat vid Delawarejubileet 1938. Jungen var extra ordinarie folkskollärare i Örebro 1918-20 och i Göteborg 1920-21, ordinarie folkskollärare i Göteborg 1921-55, varav som överlärare i Nordhemsdistriktet 1933-55. Dessutom instruktör för studiecirklar i ABF Göteborg 1921-26 och föreläsare inom ABF.

Jungen blev ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1931 och var dess ordförande 22 november 1934-62. Bland de många förtroendeuppdrag han märks uppdragen som ordförande i Robert Dicksons stiftelse 1933-38 och som ledamot i styrelsen för Göteborgs folkbiblioteks biblioteksnämnd 1926-38. Vidare var han ledamot i Göteborgs hamnstyrelse 1944-61, ordförande i styrelsen för Västsveriges Allmänna Restaurang AB 1951-61, ledamot i styrelsen för Göteborgs högskola 1936-54 varav som vice.ordf. 1945-54 och i styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1926-60, varav som vice ordförande 1931-60. Utöver detta satt han i otaliga nämnder, styrelser, utskott, utredningar och kommittéer.

Delar av texten från Wikipedia.

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Advertisements

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Nils Herman Lindholm, född 17 mars 1875 i Malmö, död 24 december 1955 i Örgryte, Göteborg, var en svensk kommunpolitiker, snickare och grundare av nöjesfältet Liseberg samt dess direktör under perioden 1931-1942.  Föräldrar var timmergesäll Jöns Håkansson Lindholm och Bengta Nilsdotter. Han gifte sig den 30 maj 1902 i Göteborg med Emilia Josefina Gustafsson (1879-1966), dotter till Carl Fredrik Gustafsson och Albertina Josefina Jonsson.

Som Lisebergsdirektör förde han en publikvänlig prispolitik. Under hans tid kunde publiken avnjuta världsstjärnor som Maurice Chevalier och Marlene Dietrich för 1 krona och 25 öre. Han efterträddes som Lisebergsdirektör av Einar Ekström.

Lindholm var initiativtagare till Veckans Revy samt Krokängsparken i Eriksberg.

Efter tre år i folkskola och tjänst somvallpojke, brödutkörare, vedhuggare och bageribiträde 1887-1889 var han möbelsnickarlärling i Malmö 1890-1895, möbelsnickargesäll i Stockholm 1895-1897, i Norrköping, Örebro, Karlstad, Uppsala, Umeå, Luleå och Malmberget 1897-1899 och i Göteborg 1899-1908. Han var från år 1900 ombudsman för träarbetarnas samorganisation i Göteborg och därefter bland annat ordförande i Göteborgs arbetarekommun 1901-1908, kamrer vid Göteborgs arbetareförening 1908-1950 samt verkställande direktör för Lisebergs AB 1931-1942:

Göteborgs Arbetarekommun hade redan tidigare arrangerat fester och fått in en del pengar. Det var angeläget att utöka denna verksamhet för att få ekonomin i balans och därmed trygga kommunens fortsatta existens.

I en intervju berättade Herman Lindholm:

– I Slottsskogen var det för högtidligt att promenera: det behövdes en plats där man kunde komma ut i det gröna på ett friare sätt, tänkte jag och så hittade jag en vacker däld i Krokäng på Hisingen. Här skall jag göra en folkpark, så sant som jag heter Herman Lindholm. Och så blev det.

Efter åtta år som ordförande för Göteborgs Arbetarekommun lämnade han den posten – och blev i stället kamrer för Göteborgs Arbetareförening. Arbetarekommunen hade övertagit ansvaret för Arbetareföreningen och när föreningens slottsliknande nybygge vid Järntorget stod klart 1909 flyttade Arbetarekommunen från Folkets hus vid Skanstorget till det nybyggda huset vid Järntorget.

Nu blev Lindholms uppgift – med titeln kamrer – att organisera föreningen som ett Folkets hus. Han och hustrun fick en lägenhet i samma hus som han hade sin arbetsplats. Det var praktiskt, han behövde inte lämna huset när han skulle sköta expeditionen eller gå på sammanträden.

[…]

 

Med åren åtog han sig allt fler kommunala och andra uppdrag. Under förberedelserna för stadens jubileumsfirande 1923 satt han i Jubileumskommittén. Under den tiden diskuterades hur besökarna skulle roas. Frågan var: borde inte staden ha ett ”folknöjesetablissement”.

Egendomen Liseberg var sedan 1908 i stadens ägo och nog skulle den kunna förvandlas till en nöjespark, menade Lindholm och satte sig (1916) och skrev, tillsammans med stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander, den motion som ledde till att Liseberg blev göteborgarnas Folkets park. Lindholm tog många av de initiativ som ledde till att Liseberg blev den ledande nöjesparken i Norden. Cabarethallen, Veckans Revy och Rotundan var t.ex. till stor del hans verk.

Lindholm var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 30 november 1906 till 1926, varav som vice ordförande 10 april 1919 till 1923 och ordförande 1924-1926. Under många år var han ensam socialdemokrat och ensam arbetare i fullmäktige. Vidare var han ledamot av styrelsen för arbetsförmedlingen i Göteborg 1902-1903 och 1906-1907, av drätselkammarens andra avdelning 1915-1924, varav som ordförande 1919-24, av styrelsen för Bostads AB Framtiden 1915-35, varav som verkställande ledamot i styrelsen 1915-1935 och ordförande 1926-1935, av styrelsen för Bostads AB Nutiden 1917-1950, hela tiden som vice ordförande.

Han var ledamot av styrelsen för Göteborgs Frihamns AB 1920-1934, hela tiden som vice ordförande, av styrelsen för Slottsskogsvallen 1923-1925, av järnvägsrådet 1923-1925, av styrelsen för Göteborgs Restaurant AB 1923-1925, av styrelsen för AB Göteborgssystemet 1923-1929, av styrelsen för Göteborgs Flyghamns AB (senare Torslanda flygfält) 1923-1942, varav som ordförande 1929-1942, av styrelsen för Olof och Caroline Wijks stiftelse 1925-45, varav som vice ordförande 1939-1945, av styrelsen för Lisebergs AB 1925-1943, varav som ordförande 1925-1930 och av byggnadsnämnden 1927-1934.

Lindholm var huvudman för Göteborgs Sparbank 1925-1938, revisor för AB Göteborgssystemet 1907-1909, för Drätselkammaren i Göteborg 1912-1913 och för AB Göteborgs Skeppsdockor 1915-1917. Han var ordförande i styrelsen för AB Folkets Hus från 1905, i styrelsen för Föreningen Göteborgs koloniträdgårdar 1905-1930, i AB Radiotjänsts Göteborgskommitté, i Aeroklubben, i Göteborgs Flygsällskap och i Ekedalens Bostadsförening samt vice ordförande i Byggnadsföreningen Haga och Byggnadsföreningen Redbergsgården.

Huvuddelen av texten från Wikipedia

Biografen Svea

Svea var en biograf på Hvitfeldtsplatsen i Göteborg, som öppnade den 28 september 1909. Låg inne på gården vid Hvitfeldsplatsen 1 B i ett hus som byggdes 1905 och ritades arkitekt Einar Ohlsson. Fritiof Olson var ägare vid starten. Innan det blev biograf var lokalen en vanlig samlingslokal.

Från mars 1910 var Carl Otto Andersson ägare. Han körde filmerna själv och hans dotter Signe Anderssons spelade piano. Signe Andersson var ägare från 1913. Det var den sista biografen i Göteborg som fick ljudfilm. Det skedde först 18 april 1934. 1936 anges Karl Lönner som ägare.

Från början fanns det 187 platser (varav 20 på läktaren), senast 1930 blev det 200, senast 1936 260 och senast 1939 175.

Stängde 29 mars 1953. Ägare då var Karl Lönner.

Biografen Svea

Hasselblads Film

I början av 1900-talet började F.W. Hasselblad & Co att distribuera spelfilm i Sverige, från 1909 genom sitt dotterbolag Hasselblads Fotografiska AB. Så småningom började man även producera egna biograffilmer. Sommaren 1915 bildades det en Cinematograf-avdelning inom Hasselblads Fotografiska AB.

Inspelningsateljén som kinematografavdelningen på Hasselblad Fotografiska AB lät bygga på Otterhällan i Göteborg togs i bruk i maj 1916. Ateljén var 19 meter lång och 9 meter bred, takhöjden mellan 5 och 8 meter. Två av väggarna och taket var av glas. Byggtiden var två månader.

Georg af Klercker arbetade åren 1915-18 som ensam regissör, konstnärlig ledare, och produktionschef för Hasselblads Fotografiska AB i Göteborg, och gjorde under den perioden sammanlagt omkring 30 spelfilmer. Fotografer var Carl Gustaf Florin, Gustav A. Gustafson, Gösta Stäring och Sven Pettersson.

Inspelningarna gjordes alltid sommartid när ljuset gav tillräcklig exponering och skådespelarna var teaterlediga.

Under 1916 regisserade Georg af Klercker hela 15 filmer. Det höga arbetstempot tärde på honom, och när årets inspelningsperiod var över tvingades han kurera sig på Tyringe sanatorium.

När Filmindustri AB Skandia bildades 1918  genom en sammanslagning av kinematografavdelningen på Hasselblad Fotografiska AB, Victorias Filmbyrå, Biograf AB Victoria, Svea Film, Biograf AB Sverige och Pathé Frères svenska filial, beslutade bankmän och filmdirektörer att det nya bolagets verksamhet skulle förläggas till Stockholm. Strax börjar man bygga en ateljé vid Långängen i Stocksund.

Under 1919 gjorde Filmindustri AB Skandia några sista filmer i ateljén på Otterhällan, sen stängdes den för gott.

Engelbert Jörlin

Engelbert Jörlin, född 8 juni 1733 i Jörlanda, död 20 juni 1810 i Göteborg, var en svensk botaniker och en av Linnés lärjungar. Son till Sven Börgesson och Borta Engelbertsdtr. Näst äldst av 10 syskon. Var gift med konstnären Christina Elisabeth Carowsky.

Han togs som fosterson av biskop Georg Wallin, som lät honom studera. Efter nio år i Göteborgs trivialskola och gymnasium blev han student i Uppsala, där han från 1757 under några år var en av Linnés lärjungar:

Under dennes presidium disputerade han pro exercitio på en avhandling om färgväxterna och författade en skrift om biskötsel. Därefter övergick han till filosofiska fakulteten och vid hans gradualdisputation presiderade prof i latinsk vältalighet och poesi Petrus Ekerman.

Naturalhistorien var dock hans huvudintresse och efter gradueringen 1761 ämnade han att som Linnés utsände undersöka flora och fauna i sydligaste Afrika. Planerna strandade på holländarnas ovilja mot att ge främlingar tillträde till Kaplandet.

Han anbefalldes ivrigt av Linné men kunde inte få någon anställning vid det mäktiga holländska ostasiatiska kompaniet, eftersom han saknade fullständig medicinsk utbildning. Längre än till Amsterdam kom han inte trots närmare två års ansträngningar. Det tycks inte vara till fullo klarlagt hur han tillbragte de närmaste åren efter hemkomsten, men han företog flera resor i naturvetenskapliga ärenden. Han skriver själv att han genomströvat ”alla svenska provinser utom Norrland och Blekinge”.

Större delen av 1767 tillbragte han i Danmark och Nordtyskland. Efter denna resa slog han sig mera varaktigt ned i Lund, där han 1769 presiderade för en botanisk disputation och förordnades till docent i naturalhistoria.

Förordnades 1769 till docent i botanik i Lund, tjänstgjorde som lärare vid gymnasiet i Göteborg, och utnämndes 1781 till extra ordinarie adjunkt vid Lunds universitet. Han fick 1784 rektorsbefattningen vid Göteborgs trivialskola, och innehade den befattningen till 1805.

Han författade flera skrifter som var avsedda för den breda allmänheten, såsom Flora macelli hortensis, eller den svenska köks- och kryddgården (1784) och Svenska vilda träds och buskars plantering (1801). Han gav uppslag till odling av alsikeklöver som foderväxt.

Johan Ross d.y.

Johan (Johannes) Ross, född 1723 i Göteborg, död 21 september 1767 i Göteborg, var en svensk kyrkomålare. Han var son till målarmästaren Johan Ross och Christina Thelin och från 1754 gift med Eleonora Dorotea Dreyer samt bror till Maria Carowsky.

Ross gick i lära för sin far 1737–1742 och arbetade 1751 hos en målare Schultz i Stockholm. Han blev mästare i Göteborgs Stads Konst- och Målareämbete 1752 och beviljades burskap i Göteborg 1753. Han var huvudsakligen verksam som medhjälpare till sin far när han utförde kyrkodekorationer. Enligt skråprotokollen från Göteborgs målarämbete spelade han en betydande roll i arbetet inom målarämbetet.

Text i huvudsak från Wikipedia

Christina Elisabeth Carowsky

Christina Elisabeth Carowsky, född 5 mars 1745 i Göteborg, död 1797, svensk konstnär.

Dotter till Maria Carowsky och Michael Carowsky. Carowsky var välkänd som porträttmålare i Göteborg. Gift 1787 med rektorn vid Göteborgs trivialskola Engelbert Jörlin.

Text från Wikipedia

Michael Carowsky

Michael Carowsky, född 1707 i Danzig, död 1745 i Göteborg, var en svensk kyrkomålare. Han var från 1744 gift med målaren Maria Ross och far till porträttmålaren Christina Elisabeth Carowsky.

Carowsky flyttade från Danzig till Göteborg där han blev mästare i Göteborgs Målareämbete 1742. Hans mästararbete bestod av målningar i Stora rådhussalen i Göteborg. Bland hans andra arbeten märks figurala målningar i Borgviks kyrka där och tillsammans med sin svärfar Johan Ross utförde kyrkotaksmålningar i Örgryte kyrka.

Text från Wikipedia

Maria Carowsky

Maria Carowsky, född Ross 1723, död 1793, var en svensk konstnär och kyrkomålare. Hon var dotter till åldermannen och målarmästaren Johan Ross d.ä. i Göteborg som var invandrare från Holstein. Från 1744 gift med konstnären Michael Carowsky och blev änka 1745 varvid hon övertog makens verkstad. Dottern Christina Elisabeth Carowsky (1745–1797) var porträttmålare.

Maria Carowsky fick stor betydelse som handledare för utbildningen av många konstnärsstudenter vid hennes ateljé. Hon arbetade vid Göteborgs domkyrka från 1750-talet till 1770-talet, och är känd som konstnären bakom predikstolen i Lerums kyrka (1752). År 1781 anges att ”målaränkan Carowski, som redan i åratal anlitats för målararbete i kyrkan (Tyska kyrkan i Göteborg), strukit öfwersta galleriet uppå Tornet på båda sidor 3 gånger…”

Text huvudsakligen från Wikipedia.

Johan Ross d.ä.

Johan Ross

Johan Ross. Självporträtt i olja.

Johan Ross den äldre, född 1695 i byn Meldorff i Holstein, Tyskland, död 26 mars 1773 i Göteborg, var en målarmästare i Göteborg. Fadern var målare och lärde honom yrket. Bror till Ditloff Ross. I sitt första äktenskap gift med Christina Thelin och i sitt andra, som ingicks i juni 1751, med Helena Sibuelen. I första äktenskapet föddes sonen Johan (Johannes) Ross och dottern Maria Ross, gift med Michael Carowsky.

Han omtalas första gången 1721, då han presenterade sig som gesällen Johan Ross för Götheborgs Konst och Målare-Embete. Han berättar även att han blivit gesäll under ämbetet i Hamburg. Efter att hans begäran om medlemskap i göteborgsskrået avslagits, begav sig Ross till Stockholm, där han efter en tid vann inträde i målareämbetet. Målarmästare i Stockholm blir han 1730. Vistelserna i Stockholm hade stor betydelse för Ross.

Ross fick flera uppdrag i göteborgstrakten under 1730-talet, och 1730 sysslade han med omfattande stofferings- och dekorationsarbeten i Stora Lundby kyrka. År 1732 verkade han i Askim, och i Örgryte 1736 målade han fönsterkarmar och vindskivor. Kollegorna i Göteborg såg Stockholmsmålarens intrång i staden med oro och irritation och 1737 anmodades Ross att ansluta sig till ämbetet enligt gällande bestämmelser i skråordningen. Målarmästare i Göteborg blir han den 9 juli 1737 genom en resolution av ”Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Commerce Collegium” och var ålderman i Göteborgs målarskrå 1744-1767 då han tog avsked.

Takmålningarna i Örgryte gamla kyrka är troligen gjorda kring 1740 av Ross svåger och gesäll Michael Carowsky, som assisterade vid målningen av kyrkan. Carowsky blev målarmästare i Göteborg 1742. Ross var dock den som fick uppdraget.

Några verk:

Texten i huvudsak från Wikipedia.