Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Kultur & fritid

Engelbert Jörlin

Engelbert Jörlin, född 8 juni 1733 i Jörlanda, död 20 juni 1810 i Göteborg, var en svensk botaniker och en av Linnés lärjungar. Son till Sven Börgesson och Borta Engelbertsdtr. Näst äldst av 10 syskon. Var gift med konstnären Christina Elisabeth Carowsky.

Han togs som fosterson av biskop Georg Wallin, som lät honom studera. Efter nio år i Göteborgs trivialskola och gymnasium blev han student i Uppsala, där han från 1757 under några år var en av Linnés lärjungar:

Under dennes presidium disputerade han pro exercitio på en avhandling om färgväxterna och författade en skrift om biskötsel. Därefter övergick han till filosofiska fakulteten och vid hans gradualdisputation presiderade prof i latinsk vältalighet och poesi Petrus Ekerman.

Naturalhistorien var dock hans huvudintresse och efter gradueringen 1761 ämnade han att som Linnés utsände undersöka flora och fauna i sydligaste Afrika. Planerna strandade på holländarnas ovilja mot att ge främlingar tillträde till Kaplandet.

Han anbefalldes ivrigt av Linné men kunde inte få någon anställning vid det mäktiga holländska ostasiatiska kompaniet, eftersom han saknade fullständig medicinsk utbildning. Längre än till Amsterdam kom han inte trots närmare två års ansträngningar. Det tycks inte vara till fullo klarlagt hur han tillbragte de närmaste åren efter hemkomsten, men han företog flera resor i naturvetenskapliga ärenden. Han skriver själv att han genomströvat ”alla svenska provinser utom Norrland och Blekinge”.

Större delen av 1767 tillbragte han i Danmark och Nordtyskland. Efter denna resa slog han sig mera varaktigt ned i Lund, där han 1769 presiderade för en botanisk disputation och förordnades till docent i naturalhistoria.

Förordnades 1769 till docent i botanik i Lund, tjänstgjorde som lärare vid gymnasiet i Göteborg, och utnämndes 1781 till extra ordinarie adjunkt vid Lunds universitet. Han fick 1784 rektorsbefattningen vid Göteborgs trivialskola, och innehade den befattningen till 1805.

Han författade flera skrifter som var avsedda för den breda allmänheten, såsom Flora macelli hortensis, eller den svenska köks- och kryddgården (1784) och Svenska vilda träds och buskars plantering (1801). Han gav uppslag till odling av alsikeklöver som foderväxt.

Advertisements

Johan Ross d.y.

Johan (Johannes) Ross, född 1723 i Göteborg, död 21 september 1767 i Göteborg, var en svensk kyrkomålare. Han var son till målarmästaren Johan Ross och Christina Thelin och från 1754 gift med Eleonora Dorotea Dreyer samt bror till Maria Carowsky.

Ross gick i lära för sin far 1737–1742 och arbetade 1751 hos en målare Schultz i Stockholm. Han blev mästare i Göteborgs Stads Konst- och Målareämbete 1752 och beviljades burskap i Göteborg 1753. Han var huvudsakligen verksam som medhjälpare till sin far när han utförde kyrkodekorationer. Enligt skråprotokollen från Göteborgs målarämbete spelade han en betydande roll i arbetet inom målarämbetet.

Text i huvudsak från Wikipedia

Christina Elisabeth Carowsky

Christina Elisabeth Carowsky, född 5 mars 1745 i Göteborg, död 1797, svensk konstnär.

Dotter till Maria Carowsky och Michael Carowsky. Carowsky var välkänd som porträttmålare i Göteborg. Gift 1787 med rektorn vid Göteborgs trivialskola Engelbert Jörlin.

Text från Wikipedia

Michael Carowsky

Michael Carowsky, född 1707 i Danzig, död 1745 i Göteborg, var en svensk kyrkomålare. Han var från 1744 gift med målaren Maria Ross och far till porträttmålaren Christina Elisabeth Carowsky.

Carowsky flyttade från Danzig till Göteborg där han blev mästare i Göteborgs Målareämbete 1742. Hans mästararbete bestod av målningar i Stora rådhussalen i Göteborg. Bland hans andra arbeten märks figurala målningar i Borgviks kyrka där och tillsammans med sin svärfar Johan Ross utförde kyrkotaksmålningar i Örgryte kyrka.

Text från Wikipedia

Maria Carowsky

Maria Carowsky, född Ross 1723, död 1793, var en svensk konstnär och kyrkomålare. Hon var dotter till åldermannen och målarmästaren Johan Ross d.ä. i Göteborg som var invandrare från Holstein. Från 1744 gift med konstnären Michael Carowsky och blev änka 1745 varvid hon övertog makens verkstad. Dottern Christina Elisabeth Carowsky (1745–1797) var porträttmålare.

Maria Carowsky fick stor betydelse som handledare för utbildningen av många konstnärsstudenter vid hennes ateljé. Hon arbetade vid Göteborgs domkyrka från 1750-talet till 1770-talet, och är känd som konstnären bakom predikstolen i Lerums kyrka (1752). År 1781 anges att ”målaränkan Carowski, som redan i åratal anlitats för målararbete i kyrkan (Tyska kyrkan i Göteborg), strukit öfwersta galleriet uppå Tornet på båda sidor 3 gånger…”

Text huvudsakligen från Wikipedia.

Johan Ross d.ä.

Johan Ross

Johan Ross. Självporträtt i olja.

Johan Ross den äldre, född 1695 i byn Meldorff i Holstein, Tyskland, död 26 mars 1773 i Göteborg, var en målarmästare i Göteborg. Fadern var målare och lärde honom yrket. Bror till Ditloff Ross. I sitt första äktenskap gift med Christina Thelin och i sitt andra, som ingicks i juni 1751, med Helena Sibuelen. I första äktenskapet föddes sonen Johan (Johannes) Ross och dottern Maria Ross, gift med Michael Carowsky.

Han omtalas första gången 1721, då han presenterade sig som gesällen Johan Ross för Götheborgs Konst och Målare-Embete. Han berättar även att han blivit gesäll under ämbetet i Hamburg. Efter att hans begäran om medlemskap i göteborgsskrået avslagits, begav sig Ross till Stockholm, där han efter en tid vann inträde i målareämbetet. Målarmästare i Stockholm blir han 1730. Vistelserna i Stockholm hade stor betydelse för Ross.

Ross fick flera uppdrag i göteborgstrakten under 1730-talet, och 1730 sysslade han med omfattande stofferings- och dekorationsarbeten i Stora Lundby kyrka. År 1732 verkade han i Askim, och i Örgryte 1736 målade han fönsterkarmar och vindskivor. Kollegorna i Göteborg såg Stockholmsmålarens intrång i staden med oro och irritation och 1737 anmodades Ross att ansluta sig till ämbetet enligt gällande bestämmelser i skråordningen. Målarmästare i Göteborg blir han den 9 juli 1737 genom en resolution av ”Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Commerce Collegium” och var ålderman i Göteborgs målarskrå 1744-1767 då han tog avsked.

Takmålningarna i Örgryte gamla kyrka är troligen gjorda kring 1740 av Ross svåger och gesäll Michael Carowsky, som assisterade vid målningen av kyrkan. Carowsky blev målarmästare i Göteborg 1742. Ross var dock den som fick uppdraget.

Några verk:

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Göteborgs Stads Konst- och Målareämbete

Göteborgs Stads Konst- och Målareämbete var en skråorganisation som grundades 1702. En av grundarna var Erik Eriksson Grijs.

Inom eller i anslutning till skrået arbetade under 1700-talet ett hundratal kyrkomålare, som tillsammans utförde bortemot femhundra kyrkodekorationer i Västsverige. Bland dem fanns bröderna Johan Ross och Ditloff Ross, Johan Ross d.y.,  Maria Carowsky, Michael Carowsky, Christian von Schönfeldt och Henrik Andersson Wibeck.

Erik Eriksson Grijs

Erik Eriksson Grijs, född omkring 1650, sannolikt i Gävle, död 1720 i Göteborg, var en svensk målare. Son till Erik Andersson Grijs och bror till Magnus Eriksson Grijs och Katarina Aurelia Eriksdotter Grijs, gift med målaren Johannes Mattias Aureller d.ä. (1626–1696). Han var från 1678 gift med Barbara Rasens. Kopplingar mellan denna familje Grijs och adliga ätten Grijs eller adliga danska ätten Grijs är inte belagda.

Han var ämbetsmålare och kyrkomålare i Göteborg och var, liksom sin äldre bror Magnus, en gynnare av sitt skrå. Han var troligen en av de mest pådrivande initiativtagarna till att skapa Göteborgs Stads Konst- och MålarEmbete. Skrået bildades 1702 och han blev dess förste ålderman fram till sin död 1720. Hans främsta verk anses vara takmålningen i Kungälvs kyrka 1697 –98

Verk:

Del av takmålningarna i Kungälvs kyrka.

Del av takmålningarna i Kungälvs kyrka.

Bohus Stickning

Emma Jacobsson, gift med landshövdingen Malte Jacobsson, organiserade 1936 ett nödhjälpsarbete för kvinnorna i de krisdrabbade bohuslänska stenhuggardistrikten. 1939 bildades föreningen Bohus Stickning.

Arbetsledningen fanns i Göteborg och majoriteten av stickerskorna i norra Bohuslän. Stickkurser var en av förutsättningarna för att denna hemindustri blev så framgångsrik. Kurserna stärkte kvinnorna på flera plan, både som yrkeskvinnor och socialt. En veckas semestervistelse, vilket vid denna tid var ovanligt, på annan ort ingick i förmånerna.

De som skapade mönster för Bohus Stickning var, förutom Emma Jacobsson själv också Vera Bjurström, Anna-Lisa Mannheimer Lunn, Karin Ivarsson, Annika Malmström-Bladini och Kerstin Olson. Utöver dessa sex har också Mona Reuterberg, Margareta Nordlund, Ulla Eson Bodin och Erna Gislev tagit aktiv del av det konstnärliga arbetet. Som rådgivare genom åren hade Göta Trägårdh stor betydelse för företagets konstnärliga profil.

Garn och stickbeskrivningar distribuerades till stickerskorna från stickcentralen i Göteborg. Tillbaka sändes efter en tid de färdiga alstren. Efter justering och besiktning levererades plaggen till välrenommerade firmor i storstäderna.

Försäljning av hemstickade plagg i exklusiv design av högsta kvalitet och oftast av angoragarn, var kännetecknet för produkterna från Bohus Stickning.

Produkterna väckte stor uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Exklusiva varuhus i USA, Kanada, Schweiz, Frankrike och Danmark tillhandahöll dessa omtyckta och åtråvärda plagg.

Verksamheten lades ner 1969 då stickerskorna kunde få bättre betalt på annat håll och produkter av syntetiska material hade blivit svåra att konkurrera med.

30 år efter nedläggningen av Bohus Stickning 1969 blev det återigen möjligt att klä sig i Bohus Sticknings design, genom att själv sticka enligt de ursprungliga mönstren. Mellan 1999 och 2013 tog Solveig Gustafsson, Solsilke, i samråd med Bohusläns museum fram materialsatser med reproduktioner av 51 av Bohus Sticknings design. Sedan 2014 har Pernille Silfverberg, AngoraGarnet, tagit över arbetet med att producera dessa materialsatser.

Bohus Stickning

Bohus Stickning-plagg från vänster: Kofta Röda randen, mönstret har formgivits av Anna-Lisa Mannheimer Lunn på 1940-talet. Kofta i rosa Crevetten av Annika Malmström-Bladini från år 1955. Jumper Randiga loppan komponerades av Emma Jacobsson på 1940-talet. Karin Ivarssons Stora spetskragen från omkring 1960. Kerstin Olson, kofta blå variant av Ägget samt baretterna Akvamarinen och Bruna dimman, alla mönstren komponerade på 1960-talet. Bild: Bohusläns Museum