Tobaksplantagerna i Göteborg

1723 förordade kommerskollegium för första gången tobaksodling. 1727 och 1728 genomfördes försök med tobaksodling i Göteborg men med mindre lyckat resultat. 1732 lät dock Jonas Alströmer ta en nederländsk tobaksodlare till Göteborg för att undervisa göteborgska affärsmän och tobaksfabrikanter. Detta resulterade i att en tobaksodling anlades på Underås året därefter. Initiativtagare var rådmannen L. Bratt. Men inte heller denna odling blev till en början någon riktig framgång.

1735 anlade staden en odling vi Underås på samma mark som Bratt odlat på två år tidigare. De arrenderade ut odlingen till tobaksfabrikören Esbjörn Schiller. Denne ansökte också året därpå om att få starta en egen odling. Även Magnus Lagerström ansökte om att få starta en odling. Staden avslog dock deras ansökningar, kanske främst på grund av stadens egen odling skulle gynnas. 1739 bearbetade Esbjörn Schillers tobaksfabrik 10 000 skålpund tobaksblad från den av honom arrenderade odlingen. Odlingen började också ge vinst vid denna tid och det blev mer intressant för affärsmän i Göteborg att anlägg tobaksodlingar.

För att uppmuntra inhemsk tobaksodling förordnades att varje tobaksfabrik från år 1739 skulle använda 4 000 skålpund svenska tobaksblad, Senare höjdes denna siffra till 6 000 skålpund för att ännu senare höjas till 8 000. 1745 stadgades att för varje tunnland stadsjord skulle två kappland användas för tobaksodling.

Den förste som ansökte om att få odla tobak efter att stadens odling blivit lönsam var stadskassören N. Collinius. 1942 hade han ännu inte fått svar från magistraten och vänds sig till stadskollegium som beviljade tillstånd. Han anlade sin odling utanför Carlsporten.

1746 skördades 18 340 skålpund tobak från Göteborgs tobaksodlingar och den odlade arealen var cirka 15 tunnland. 1748 odlades 50 tunnland och skörden var 118 skålpund tobaksblad. 1749 slog skörden helt fel och 1750 skördades 57 593 skålpund tobaksblad.

År 1758 fick Andreas Damm 36 267 skålpund tobaksblad levererade till sin fabrik från 22 olika odlare. 3 500 skålpund kom från Malmö och Alingsås.

Odlingar 1758, tunnland, skörd i skålpund, landeri/egendom

Utanför Kungsporten (kring nuvarande Avenyen), landerimark

Utanför Drottningporten (Stampen), landerimark

  • Lorentz Ekman, 2, 1 875
  • Magnus Möller, 2 , 2 672
  • Nils Apelberg, 1 1/2, 1 271
  • Jonas Sundbeck, 1 1/2, 841
  • Anders Hellberg, 1 1/2, 1 356
  • Nils Ericsson, 1 1/4, 6 920 (tillsammans med Jöns Andersson och And. Hollström
    Jöns Andersson 1 1/4, se ovan
    An. Hollström, 1, se ovan
  • Magnus Lundgren 1, 197 (bara en liten del uppodlad)

Utanför Carlsporten (dvs i Masthugget), landerimark

  • Nils Collinius, 4, 4 000, Amijas plantage
  • Anders Engelbrektsson, 1, 2 253
  • And. Christophersson, 1, 2 000
  • Jonas Lundberg, 3/4, 953
  • Gunne Christophersson, 1/2, 728

Privat mark

  • Löjtnant Forsell, cirka 2-3, 1 931
  • Erik Olofsson, cirka 2-3, 2 965 (vid Underås)
  • Direktör von Utfall, okänt

På odlingar som låg på mark arrenderad av staden, landerimark, dvs odlingarna som nämnts ovan producerades totalt 63 710 skålpund år 1758. Det påstår ofta att det odlade tobak på Stora Katrinelund, så tycks dock inte ha varit fallet, men däremot på Lilla Katrinelund (Normanska plantaget). På privat mark producerades ytterligare 5 000 – 6 000 skålpund. De viktigaste odlingarna fanns längs Gamla allén och kring Örgrytevägen.

Många av tobaksodlarna var trädgårdsmästare, Sven Simson, Jonas Sundbeck, Magnus Lundgren, Anders Hellberg, Magnus Möller, Anders Engelbrektsson, Jonas Lundberg, And. Christophersson och Gunne Christophersson. Men de största odlarna tobaksfabrikanter (Damm, Schiller) och rika affärsmän som A.H. Busck, J.A. Lamberg, Lorentz Ekman, L. Bratt och Anders Andersson. Andra var stadstjänstemän som Nils Collinius, Lorentz Ekman och A.H. Busck eller skrååldermän som Nils Ericsson och Jöns Andersson. Erik Olofssons titel var tobaksodlare.

Lorentz Ekman lade ner sin plantage 1759 och ett år senare sålde A.H. Busck sin plantage till Birgitta Sahlgren som dock aldrig odlade tobak. 1761 hade två odlare tillkommit, Johan Jacob Graveleij utanför Drottningsporten och Johan Bartram Kitz utanför Carlsporten, sannolikt övertog han arrendet från Collinius.

1766 släpptes tobakstillverkning och tobaksodling fri, ett år senare fanns bara 3 tobaksspinnerier, Damm & Söner, Petter Coopman samt Westerling & Wohlfahrt, kvar i Göteborg och 1769 fanns bara 5 odlare kvar, 1767 fann det dock också 9 snusmalare, Eric Kullman, Olof Holm, Joh. Wilh. Poleski (frun född Wohlfahrt), Nils Borelius, Carl Flinkenström, Olof Esberg, Hans Holmström, Jacob Bessén och Sven Fr. Svensson.

1761 producerades 80 584 skålpund tobaksblad från odlingarna, 1767 i stort sett ingenting, 1769 34 600 skålpund, 1780 31 250 skålpund och 1782 bara 2 200 skålpund.

1777 sålde J.A. Lamberg sina ägor till Samuel Schutz och G.F. Beijer och året efter köpte Patrik Alströmer 6 1/2 tunnland från J.H. och Fredrik Damm. 1783 fanns inte längre några tobaksodlingar kvar.

Källa: Gösta Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.