Sprängkullen

Sprängkullen var ett musikställe och allaktivitetshus som drevs av Föreningen Ett hus i Centrum. Föreningen bildades som ett resultat av Hagahusockupationen och flyttade in i lokaler på femte våningen på Sprängkullsgatan 19 A i kvarteret Dragonen i Haga år 1974. Lokalen hade tidigare varit danspalatset Virveln så det var en lämplig konsertlokal. Ett år senare tog föreningen också över fjärde våningen i den gamla bryggeribyggnaden. Där startade en restaurang och ett kafé liksom en lekverkstad för barn. Konstnären Leif Hellqvist (Feffe) hade också en ateljé i lokalerna. Inte på innergården som det påstås på vissa ställen på internet, utan uppe i själva allaktivitetshuset.

Bland de aktivister som startade föreningen och som var med på Hagahuset märks Inger Margareta ”Neta” Olin, Kaj Bergman, Roy Karlsson, Per Nygren, Yvonne Schaloske och några fler. Kaj Bergman kom snart att lämna föreningen och han var inte kvar när jag blev aktiv i föreningen och dess verksamhet år 1976. Sedermera blev jag kassör och föreningen hade under hela sin existens egentligen bara tre kassörer, Per Nygren (som inet ska förväxlas med journalisten som bär samma namn), jag själv och Kjell Jonsson. Den sistnämnde arbetade i föreningens skiv- och bokhandel, Sprängkullens Bokcafé Ek. För. En annan viktig person för skiv- och bokhandeln var Per-Åke Wilhelmson. Skivaffären som öppnade 1977 var den första i Göteborg som sålde punkskivor liksom skivor av Dag Vag. Per Nygren var kvar under hela Sprängkullen verksamhetstid och hela föreningens existens. Han kan utan tvekan kallas Mr Sprängkullen.

Det första året hade KPMLr (numera Kommunistiska Partiet) inflytande över verksamhet men deras medlemmar lämnade Sprängkullen efter att deras parti beslutat att Sprängkullens verksamhet var småborgerlig. Kvar blev dock en del sympatisörer men verksamheten bar ingen prägel av påverkan från KPML(r).

Förutom att bedriva konsertverksamhet arrangerade föreningen barnteater, teater, filmvisningar, politiska möten, solidaritetsfester, konstutställningar,demonstrationer och mycket annat. Föreningen var också ledande i Kungstorgsockupationen 1976 och mycket aktiv i folkomröstningkampanjen om kärnkraften några år senare. Föreningen var också mycket aktiv i demonstrationen mot tennismatchen i Båstad 1975. Sprängkullen hade också en sångkör och lokalerna fungerade träningslokal för Göteborgs Balalaikagrupp. Dessutom drevs en lekverkstad för barn som var central för många barnfamiljer i centrala Göteborg. I föreningens lokaler hölls också mängder med politiska möten till stöd för FNL, Latinamerikanska organisationer, Hamnarbetarna.  När FNL hade segrat i Vietnam år 1975 kom den vietnamesiske ambassadören till firandet på Sprängkullen för att hålla ett tal. Den första organisationen till stöd för för motståndsrörelser i Centralamerika skapades också på Sprängkullen, bland annat med flera flyktingar från Bolivia som drivande.

Sprängkullen tog också aktivt del i starten av Viktoriahuset på Linnégatan och flera organisationer och föreningar från Sprängkullen flyttade dit som exempelvis Centralamerikakomittén, Kontaktnätet och Göteborgs Balalaikagrupp.

Som mest hade Föreningen Ett Hus I Centrum mer än 8 000 medlemmar och var sannolikt den största ideella föreningen i Göteborg under en lång rad år. Medlemsantalet låg under den period som föreningen hade stor aktiv verksamhet, dvs 1974-1984 cirka 5 000 medlemmar i snitt. Det var nödvändigt att vara medlem för att gå på musikarrangemang och teaterarrangemang men inte för att delta i barnverksamhet och politiska verksamheter. Omsättningen i Föreningen var som högst åren 1976-1980 och 1979 omsattes totalt cirka 2 miljoner kronor varav ungefär hälften på musikverksamheten. Skivbutiken ingår inte i de siffrorna.

Bryggeribyggnaden år 1970
Bryggeribyggnaden år 1970. V ovanför porten till höger är symbolen för danspalatset Virveln. Bild: Staffan Westergren. Public Domain. Virveln och Sprängkullen låg på takvåningen (5:e våningen). Sprängkullen café, kontor, restaurang, lekverkstad med mer låg på våning 4.Skiv- och bokbutiken låg i den lilla lokalen till höger om porten.

En mängd ungdomar passerade genom föreningen (en av dem var jag), fick meningsfull sysselsättning, blev politiskt och kulturellt aktiva. En del hade dock bara Sprängkullen som en fritidsgård. Föreningen drevs helt drogfritt, ingen alkohol såldes. Dessutom vägrade föreningen att ta emot bidrag. Trots detta gick föreningen med vinst under sin existens. Bland personer som under längre eller kortare tid varit aktiva i Sprängkullens verksamhet förutom de som redan nämnts kan personer som Örjan Emilsson, Tova Lignell, Svante Södermalm, Heikki Jalakas, P-O Eliasson, Kicki Grünthal, Siri Reuterstrand, Roger Emilsson, Ola Stockfelt, Ola Wetterberg, Sara Östnäs, Anneli Engström, Agneta Thomasin Svensson, Henry Ascher, Anneli Berg, Ulf Bjereld, Hans Antlöv, Johan Olsson, Marita Lindman, Annica Calrsson, Jan-Olof Jörnryd, Siri Reuterstrand (också redaktör på Musikens Makt) och Bertil Hansson nämnas.

Från att ha varit ett spelställe för främst så kallade proggband blev Sprängkullen också det viktigaste spelstället för punkband  från 1978. Ola Wetterberg och Tova Lignell var centrala för att det blev på det viset.

I slutändan hade föreningen  ungefär en halv miljon i förmögenhet när verksamheten i praktiken upphörde 1986. I motsats till vad Kaj Bergman hävdar i en intervju sades Föreningen Ett Hus i Centrum upp, fick en ersättningslokal i Renströmska badet som då var ett eldorado för svartklubbar. Lokalen var dock i dåligt skick och svår att bedriva nån egentlig verksamheten i. Några svartklubbsarrangemang genomfördes men sen lämnade föreningen lokalerna och fick ekonomisk ersättning från kommunen.

När Sprängkullen avvecklade verksamheterna på Sprängkullsgatan så hamnade pianot som alltid stod i cafélokalen på Hagabion där det också stod i cafét. Ljus- och ljudutrustning hamnade på Kulturhuset Falken och en del möbler på Kulturhuset Oceanen.

Efter att verksamheten upphörde levde Föreningen Ett Hus i Centrum kvar i många år med bl.a. mig (Anders Svensson), Per Nygren, Kjell Jonsson, Roger Emilsson och Anneli Berg i styrelsen under större delen av tiden. Föreningen gick i borgen som borgen för Kulturhuset Oceanen när de köpte sitt hus vid Stigbergstorget. Det var möjligt på grund av pengarna på banken. Sprängkullen var också en viktig finansiär av protesterna och demonstrationerna i Göteborg år 2001. Från 1980-talet fram till cirka 2005 finansierade föreningen många antirasistiska föreningar och demonstrationer, bland annat 9-novemberdemonstrationerna varje år. Därefter upplöstes Föreningen Ett Hus i Centrum och kvarvarande pengar skänktes till Ship to Gaza och Läkare utan Gränser.

Några av de artister som spelat eller uppträtt på Sprängkullen

Abnorm
Abstract
Björn Afzelius
Albins Blues Band
Lars Aldmans Orkester
Andra bullar
Anna själv tredje
Antizimex
Arbete & Fritid
Archimedes Badkar
Ariman
Aston Reymers Rivaler
Atelierteatern
Attentat
Tore Berger
Dan Berglund
Billy Bragg
Blues-Annika
Blå Tåget
Bruset
BT Kemi
Chiquita MB
Cortex
Coste Apetrea
Discharge
Dom
Dom dummaste
Dom smutsiga hundarna
Ebba Grön
Egba
Eldkvarn
Eldteatern
Ensamma Hjärtan
Fläsket Brinner
Fred Åkerström
Fucking Bahamas
Glo
Gustav E Död
Götateatern
Jan Hammarlund
Dennis Huntington Band
Dan Hylander
Häxfeber
Maria Hörnelius
Iskra
Kaipa
Karaxu
Karlssons Kloster
Kebnekajse
Knugens Håf
Kofia
KSMB
Lag & Ordning
Liket Lever
Lobotomi
Lädernunnan
M. A. Numminen
Mean
Mighty Band
Mora Träsk
Motvind
Nationalteatern
Nils Dacke
Norrbotten Järn
Nynningen
Patraskteatern
Peps Persson blodsband
Peristaltiska Rörelsen
Perverts
Product Assar
Ragnarök
Raj Montana Band
Rekyl
Risken Finns
Riverside Jazzband
Tom Robinson Band
Röda Bönor
Røde Mor
Anders F. Rönnblom
Samla Mammas Manna
Marie Selander
Skitslickers
Slagkraft
Slobobans Undergång
Soffgruppen
Solen Skiner
Stadion der Jugend
Sveagruppen
Södra Bergens Balalaikor
Terminalpatienten
Text & Musik
Tintomara
Tottas bluesband
Troublemakers
TT Garderob 100
Turid
Tänts
Monica Törnell
Vargavinter
Thomas Wiehe
Rolf Wikström
Zmutz
Zäpo
Älgarnas Trädgård

Advertisements

2 svar till “Sprängkullen”

  1. Och vart tog jag, Annika Carlsson ( ordförande 1977 och väldigt aktiv 1975-1977) vägen? Samt Jan-Olof Jörnryd som var kassör flera år. Även Raija Kurtilla och många flera där var oumbärliga.

    • Jag har inte lyckats nämna alla. Men jag ska lägga till en del av de jag glömt. Tack för påminnelsen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.