Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Anderz Harning

Anderz Harning (Karl Anders Harning), född 4 april 1938 i Stocka i Harmångers socken norr om Hudiksvall i Hälsingland, död 23 april 1992 i Landvetter i Härryda kommun i Västra Götalands län, var en svensk samhällsdebattör, journalist, litteraturkritiker och författare, känd från radio och TV, bland annat som sommarpratare:

…Författaren visste verkligen vad han talade om. Han satt inte bara på krogen som man ibland kan få intrycket av. I början av sjuttiotalet bodde han i Beirut och har berättat om sturska och helsvenska ”revolutionärer” som kom dit per charter men som blev mycket bleka när kulorna började vina.

Anderz Harning var också den enda västjournalisten som fanns på plats när ryssarna gick in i Prag 1968. Han klättrade upp på tanksen och tog fotografier som sedan såldes till de stora tidningarna i världen. Han var alltså ingen feg stackare som gömde sig bakom morsans kjolar. Han gav sig in i striden hur än oddsen såg ut och red ut de flesta stormar. Ändå var styvmodern Greta Harnings kommentar (i samtal med Jonas Sima 1982 och publicerat i bl.a. Ordfronts Magasin 5/91) till Anderz Harnings äventyr i Prag: ”Anderz har alltid varit vanvettigt feg och rädd för fysisk smärta… Han var pjoltig helt enkelt. Det värsta är Anderz’ feghet. Jag skrattade högt när jag läst om hans heroiska närvaro när Prag ockuperades. Jag tror han var så rädd att han sket i byxan, så det så!

Harning debuterade med romanen Fridagar år 1961. I sina självbiografiska romaner Stålbadet och Asfåglarna speglade han sin uppväxt i ett nazistiskt hem i Stocka, som son till skeppsmäklaren Hjalmar Harning (1903–1985), och med en sadistisk styvmor. Dessa romaner gav stoffet till TV-filmen Ondskans år (1987).

Den bästa kända av Harnings böcker kanske ändå är Tidningslorden som handlar om familjen Hjörne och Göteborgs-Posten:

Tidningslorden från 1977 är ett försök till uppgörelse och attack mot Hjörnekoncernen, som under 70-talet skapade ett västsvenskt mediemonopol. Det är journalisten Torberg som för kampen mot koncernen. Han verkar flera år som kåsör på en uppköpt tidning, men nu dras snaran åt och friheten att skriva kritiskt beskärs.

Torberg är Harnings alter ego intill förblandning. Torberg presenteras i Tidningslorden som svårt alkoholberoende. Han plågas av ständiga bakfyllor, kroppsliga besvär inklusive tilltagande fetma, apati och oförmåga att samla ihop sig arbetsmässigt ett samt paralyserande självförakt. I de här skildringarna är Torberg-Harning mycket skoningslös mot sig själv och självutlämnande på ett helt ogarderat sätt.

Ja, Harning är verkligen illa ute och han duckar inte för insikten. Boken handlar om hur han skall avslöja den korrumperade och manipulerande tidningskoncernen i en skrift som skall krossa alla eländiga makthavare i branschen och deras odugliga omoraliska lakejer.

Arbetet med boken ska bli samtidigt bli den hävstång som hjälper Torberg-Harning upp ur det djupa och hala alkohålet. Sådant har hänt förr förstår man, arbete med mening är en beprövad väg till en nykter period.

Ryktet om boken sprider sig och koncernen är oroad. Torberg kan man aldrig lita på. Han kan hitta på att skriva vad fan som helst, Torberg är så elak och opålitlig att man inte ens kan lita på att hans välkända och svåra alkoholproblem skall lägga hinder i vägen.

Nu finns ju boken Tidningslorden så Torberg-Harning lyckades mot dåliga odds att samla ihop och genomföra projektet – eller gjorde han det? På ett viktigt plan tyvärr inte.

Harning har totalt skrivit 15 romaner, hundratals noveller och tusentals artiklar.

Advertisements

One Response to Anderz Harning

  1. […] och Ingemar Härds Smutsig Hantverk liksom Ingmar Olssons Flipperspelet om 1970-talets Göteborg. Anderz Harnings suveräna nyckelroman Tidningslorden får vi naturligtvis inte heller glömma eller Renzo Aneröds […]

Kommentera