Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Engelbert Jörlin

Engelbert Jörlin, född 8 juni 1733 i Jörlanda, död 20 juni 1810 i Göteborg, var en svensk botaniker och en av Linnés lärjungar. Son till Sven Börgesson och Borta Engelbertsdtr. Näst äldst av 10 syskon. Var gift med konstnären Christina Elisabeth Carowsky.

Han togs som fosterson av biskop Georg Wallin, som lät honom studera. Efter nio år i Göteborgs trivialskola och gymnasium blev han student i Uppsala, där han från 1757 under några år var en av Linnés lärjungar:

Under dennes presidium disputerade han pro exercitio på en avhandling om färgväxterna och författade en skrift om biskötsel. Därefter övergick han till filosofiska fakulteten och vid hans gradualdisputation presiderade prof i latinsk vältalighet och poesi Petrus Ekerman.

Naturalhistorien var dock hans huvudintresse och efter gradueringen 1761 ämnade han att som Linnés utsände undersöka flora och fauna i sydligaste Afrika. Planerna strandade på holländarnas ovilja mot att ge främlingar tillträde till Kaplandet.

Han anbefalldes ivrigt av Linné men kunde inte få någon anställning vid det mäktiga holländska ostasiatiska kompaniet, eftersom han saknade fullständig medicinsk utbildning. Längre än till Amsterdam kom han inte trots närmare två års ansträngningar. Det tycks inte vara till fullo klarlagt hur han tillbragte de närmaste åren efter hemkomsten, men han företog flera resor i naturvetenskapliga ärenden. Han skriver själv att han genomströvat ”alla svenska provinser utom Norrland och Blekinge”.

Större delen av 1767 tillbragte han i Danmark och Nordtyskland. Efter denna resa slog han sig mera varaktigt ned i Lund, där han 1769 presiderade för en botanisk disputation och förordnades till docent i naturalhistoria.

Förordnades 1769 till docent i botanik i Lund, tjänstgjorde som lärare vid gymnasiet i Göteborg, och utnämndes 1781 till extra ordinarie adjunkt vid Lunds universitet. Han fick 1784 rektorsbefattningen vid Göteborgs trivialskola, och innehade den befattningen till 1805.

Han författade flera skrifter som var avsedda för den breda allmänheten, såsom Flora macelli hortensis, eller den svenska köks- och kryddgården (1784) och Svenska vilda träds och buskars plantering (1801). Han gav uppslag till odling av alsikeklöver som foderväxt.

Advertisements

Kommentera