Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Vad hände med Ostindiska Kompaniets skepp?

Totalt hade Ostindiska Kompaniet 37 skepp under sin existens.

8 skepp förliste, Suecia (1740), Götheborg (1745), Stockholm (1745), Drottningen av Swerige (1745), Prins Friederic Adolph (1761), Götheborg II (1796), Drottning Sophia Magdalena (1801) och Drottningen (1803).

Till amiralitetet överläts helt säkert två fartyg, Lovisa Ulrica och Wasa.

2 sänktes helt säkert, Gustaf III och Prinsessan. Enigheten höggs sannolikt upp. Skeppsklockan finns bevarad på Nääs slott. Upphuggning eller sänkning var sannolikt vad som skedde med de flesta skeppen. Men en del såldes.

Friedericus Rex Sueciae såldes eventuellt till Peter Samuelsson Bagge och fick namnet Pollux.

Hoppet såldes sannolikt till ett partrederi för 1759 ägs skeppet av Sahlgren,Wilson & Bagge, Paul Skoling och N. Matson (N. Matzen). Även Cronprinsessan Lovisa Ulrica såldes till redare i Göteborg. 1759 ägdes fartyget av firman P. Bagge & Hall under namnet Lovisa Ulrica. Det tredje skeppet som med säkerhet såldes till redare i Göteborg var Götha Leijon som 1759 ägdes av Christian Arfvidsson.

Troligen såldes fler fartyg till privata redare i Götheborg. Sannolikt ägde både firman Christian Arfvidsson & Söner och firman Lars Kåhre & Co under åren 1782-93 respektive 1782-89 skepp som tidigare varit Ostindiefarare. Båda dessa firmor bedrev skeppsfart på Västindien. Samuel Schutz ägde åren 1797-1799 ett skepp på 468 läster. Ett så stort fartyg var sannolikt en tidigare ostindiefarare. N.Ahlroth ägde 1795-96 ett större skepp, kanske det som sen ägdes av Samuel Schutz.

Freeden och Prins Gustaf såldes i Cadiz år 1751, Gustaf Adolph såldes i England på hemresan år 1800 och Westergöthland såldes i Amsterdam år 1802.

Advertisements

Kommentera