Sillgatan och emigrationen

1840 startade redaren Thomas Wilson från i Hull med sitt företag Thos. Wilson, Sons & Co. (Wilson Line) trafik över Nordatlanten till USA och New York.  Hans son John West Wilson flyttade till Göteborg och etablerade en rörelse, J. W. Wilson, ökade affärerna snabbt och 1850 fick Wilson Line ett permanent kontrakt för posthantering från Sverige och Norge. Samtidigt fick de också speciella rättigheter i hamnen.  Från 1872 till 1880 reste nästan alla svenska emigranter till Hull och enligt vissa beräkningar åkte 80% av alla emigranter som kom till Göteborg med Wilson Line under 1880-talet och framåt.

På Sillgatan (nuvarande Postgatan) i Göteborg och runt omkring denna gata befann sig alla de stora transatlantiska bolagen såsom Wilson Line, Inman Line, Cunard Line, White Star Line, American Steamship Co, Dominion Steamship Co, Allan Line och Guion Line mfl. Gatan som går mellan Centralstationen och Tullhuset ledde rakt till den dåvarande hamnen där alla båtar avgick och ankom.  1869 fanns ca 10 agenter i Göteborg. 1880 hade antalet vuxit till 13 stycken. För de som ville göra affärer med emigranter var det nödvändigt att ha sitt kontor eller affär runt Sillgatan.

Packhusplatsen

Packhusplatsen, Stora Hamnkanalen och Skeppsbron

Innan 1869 fanns det inga direkta lagar och restriktioner hur agenter skulle sköta sina affärer. 1869 kom en lag i Sverige som innebar att varje emigrant måste registreras och det var då som passagerlistor infördes.

Passagerarlistor införs

Agenterna fick starta med att föra passagerarlistor, de fyllde i, kopierade, utfärdade kontrakt och förde upp varje emigrant i speciella register. Sedan var de tvugna att lämna över dessa listor till Polisen. Polisen prickade sedan av varje emigrant när det steg ombord på fartygen. Agenterna startade även med mer service till emigranterna, tex mötte de upp emigranterna vid tågstationen och följde de sedan till agentens kontor.

En av de viktigaste inkomstkällorna för en agent var växling av valuta. Tex sålde de checkar till de som ville undvika risken att bära omkring med kontanter. Ett annat sätt att undkomma tjuvar på vägen eller vid anländande till Amerika var att köpa det ”Amerikanske penningbältet”, som också såldes av agenterna.

Göteborg – hotell och boende

Emigranterna behövde själva betala för sitt boende i Göteborg. Agenterna rådde dem via brev att de måste komma i god tid till stan innan resan till Amerika. Vid Sillgatan bodde det personer som hyrde ut sina lägenheter och rum till emigranterna. Många ville tjäna pengar och många emigranter fick övernatta i undermåliga utrymmen i stor trängsel. De som hyrde ut sina rum var nämligen inte alltid så noga med hur många de hyste in i varje rum. Ett hus på Sillgatan 44 med 8 rum, inkvarterade 103 personer. Den nya lagen från 1869 inkluderade även hur många emigranter som var tillåtet att inhysa per rum. De som bröt mot dessa regler måste böta 5 riksdaler.

Efter genomförandet av de nya reglerna gick flera agenter ihop och startade så kallade ”hotell”. Dessa hotell erbjöd rum för 25 öre inkl. säng med lakan och filt, kaffe och torkat bröd på morgonen. Ett hotell erbjöd till och med en ”amerikansk-svensk språkskola”.

Sillgatan (nuv. Postgatan)

Sillgatan (nuv. Postgatan)

Affärer och folkliv kring Sillgatan

Efter emigrantens ankomst till Göteborg och efter inkvartering gjorde man klart sina affärer med sin agent, därefter var det tid för lite shopping. På Sillgatan och runt omkring närliggande gator, fanns det butiker som sålde artiklar som kunde vara bra att ha på resan över och även de första veckorna i Amerika. Emigranterna kunde köpa kläder som passade i den ”stora staden”, kvinnorna köpte stråhattar och provade kanske för första gången i sitt liv en korsett. Männen köpte verktyg, skor och andra användbara artiklar som  kanske hade kunnat köpas billigare i USA. Guideböcker såldes också.

På Sillgatan och gatorna i närheten gatorna var det ett livligt folkliv med musikanter, och uppträdanden för att hålla folkmassorna på ett gott humör. Någon kunde spå din framtid, här och var uppträdde akrobater och trollkonstnärer. Barnen kunde få köpa lite godis från de lokala bönderna på den öppna marknaden. Männen kunde gå till en av de många pubarna eller caféerna som fanns. Den som var slarvig kunde bli av med både sin biljett till Amerika och sina pengar och var då kanske tvungen att stanna i Göteborg eller återvända hem.

När en båt anlände eller avgick var hela gatan dekorerad med fanor och flaggor. När affärerna inne i stan stängde, var affärer, barer och caféer fortfarande öppna i området kring Sillgatan. Historiska berättelser säger att det var karnevalstämning varje gång en ångbåt från Wilson Line anlände eller avgick från Amerikapiren vid Tullhuset.

Ariosto

Passagerare går ombord på Wilson-båten Ariosto

Advertisements

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.