Götilda Fürstenberg var född i Göteborg år 1837 och dotter till Sveriges rikaste jude, grosshandlaren Edvard Magnus, född i Göteborg 1800 och son till en af de första af Sems släkte som under Gustaf lll:s regering bosatte sig i vårt land.
I Göteborg etablerade han sin firma L. E. Magnus & C:o, anlade sockerbruk, förtjänte pengar och efterlämnade en god affär åt sin son Edvard, som fortsatte med sockerbruket, hvilket på den tiden var en synnerligen vinstgifvande rörelse, men hans établissement brann ned, hvarefter han träffade öfverenskommelse med firman D. Carnegie & C:o att icke återuppbygga bruket, utan istället ingå som intressent i de Carnegieska verken, i hvilken lukrativa affär Edvard Magnus vid sin död innehade aktier till ett nominelt värde af icke mindre än 1,150,000 kr.
Carnegieska firman hade dock förbehållit sig, i händelse af dödsfall, optionsrätt att inlösa aktierna, hvaraf firman begagnade sig och utlöste helt och hållet Edvard Magnus andel i affären.
Edvard Magnus dref efter sitt sockerbruks brand som hufvudgeschäft diskonteringsaffärer. Innan de enskilda bankerna fingo någon ordnad diskontrörelse och innan de uppsögo enskilda personers besparingar genom det af André Oscar Wallenberg uppfunna depositionsbeviset, låg denna lukrativa affär i händerna på några få kunna placera verkligt goda papper. Till exempel i Göteborg, då mäklaren Leffler kom till Morris Jacobsson, möttes han med det svaret:
— Jag har inga pengar! Gå till min svåger, Edvard Magnus, han har micke’, mi eke’ mera pengar än jag!
Hos Magnus fick han det rådet:
— Gå till Morris! Han drifver mycket större diskonteringsaffär än jag.
Innan mäklaren kunde få något bestämdt svar, meddelade sig de båda svågrarne med hvarandra samt öfverenskommo om hvilken af dem som skulle göra affären.
Förluster inträffade sällan. Kunderna voro i allmänhet högre och lägre officerare, tjänstemän af alla grader samt mera undantagsvis köpmän. Söner till rike fideikommissinnehafvare och brukspatroner voro de bästa kunderna och åtnjöto största krediten.
Räntan var alltid den lagliga 5,7 procent pro anno, men vid lånens utlämnande afdrogs en kapitalrabatt af 10 procent på 6 månader.
Att ett dylikt system snart skulle ruinera dem, som utan större tillgångar gaf sig in på detta sluttande plan, säger sig själft.
Edvard Magnus stora rikedom förskaffade honom en framstående ställning i Göteborg och bankirer i de stora städerna. Dessa bankirer voro vanligen judar och arbetade hvar på sin ort med stor framgång.
I Göteborg beherskades diskontoaffären af Edvard Magnus och hans svåger Morris Jacobsson, i Stockholm af Michaelson & Benedicks och Nathan Suber, i Norrköping af Jeremias Philip och dennes söner Philipson.
Alla dessa firmor stodo i den innerligaste förening och hjälpte hvarandra med råd och dåd vid inträffande behof samt hade den noggrannaste kännedom om så väl sina egna som de andras kunder och deras soliditet. Beloppen som utlåntes voro i allmänhet icke stora, varierande vanligen mellan 1 å 10,000 kr. till hvarje kund.
Lånen förmedlades ofta genom mäklare, och dessa hade allt som oftast ett drygt arbete att medförde en mängd kommunala uppdrag, hvilka han utförde med mycket nit och stor samvetsgrannhet.
Då Göteborgs enskilda bank inrättades, var Edvard Magnus en af dess stiftare samt sedan ledamot af dess styrelse i 20 år.
Edvard Magnus var som enskild person en verkligt älsklig man samt i sitt umgänge vänlig och välvillig utan bakslughet. Han hade äfven intresse för andra saker än blott och bart penningförvärf. För skön konst och musik hade han alltsedan ungdomen en liflig böjelse och han älskade att pryda sitt hem med dyrbara konstsaker, liksom att se sig omgifven af konstens utöfvare. Den sedan så framstående bildhuggaren J. P. Molin hade Edvard Magnus hjälp och uppmuntran till stor del att tacka för sin uppkomst. I Göteborgs museums styrelse var han äfven ledamot och hyste för dess framgång ett lifligt intresse.
Göteborgs samhälle har att räkna Edvard Magnus bland sina välgörare. I sitt testamente skänkte han Göteborgs högskola 200,000 kr., pensionsinrättningcn för ålderstigna tjänstehjon i Göteborg 60,000 kr,, barnsjukhuset 20,000 kr. De fattiges vänner 20,000 kr., barnhemmet 20,000 kr. o. s. v.
I detta konstälskande föräldrahem uppväxte Götilda Magnus till en däjelig jungfru, och fullvuxen blef hon den vackraste och ståtligaste af alla bland Göteborgs unga damer. Friare infunno sig i mängd, hvilka lade ut sina krokar för Göteborgs blifvande rikaste arftagerska, men som på den tiden ännu icke civiläktenskap emellan olika religionsbekännare var lagstadgadt, måste hon göra sitt val inom sina egna stam- och trosförvandter.
Fadern önskade henne gift med en Norrköpingsköpman, 8 år äldre än hon, den sedan vidtberyktade konsuln och nordstjärnekommendören John Philipson, men unga Götilda ville icke höra på det örat, utan gaf ett bleklagdt nej till svar. John Philipson fick i stället hålla till godo med hennes kusin, äfven bärande namnet Götilda Magnus, dotter till den s. k. fattige Magnus, äfven han förmögen, ehuru icke som brodern.
Vår Götilda Magnus hade redan skänkt sitt hjärta åt en ung köpman i Göteborg, 10 år
äldre än hon, Pontus Fürstenberg, men detta konvenerade icke fadern, emedan hans familj tillhörde »die jungen Juden», då däremot familjen Magnus räknade sig till Göteborgs äldsta och förnämaste judearistokrati.
Edvard Magnus var obeveklig och kunde aldrig förmå sig att lämna sitt bifall till denna förbindelse, hvaraf följden blef den, att fröken Götilda gick ogift så länge fadern lefde. I stället ägnade hon sitt lif och sin verksamhet åt det ädlaste arbete i filantropiens tjänst, att lindra medmänniskors lidanden och bekymmer, hvilket hennes fader mycket gillade samt försåg henne med nödiga för att icke säga rikliga medel därtill.
Vid faderns död var hon 43 år gammal och hade redan då silfverhvitt hår. Åtta månader därefter gifte hon sig med sin ungdomskärlek.
2 svar på ”Lazarus om Götilda Fürstenberg”