Svenska familjer från Ystad till Haparanda: Dickson

Artikel om familjen Dickson från Aftonbladet 1911. Digitaliserad av Dicksonska släktföreningen, Maud Dickson-Dulik.

Dickson

”Mellan Ystad och Haparanda” ligger ju hufvud- och residensstaden Stockholm och därför kan det ju anses mycket lämpligt att låta det här lilla släktgalleriet inledas med den mans familj, som f.n. ”styr” staden från den förste öfverståthållaren salig Klas Flemings stol: Robert Dickson (hvilkens fru, född Sigrid Sparre, inom parentes sagdt, är en ättling af sin gemåls nyssnämnde företrädare Fleming.)

Vi antydde redan förra gången, att det äfven ur en annan synpunkt kunde anses lämpligt att göra början med familjen Dickson. Nämligen ur den synpunkten att denna släkt under den jämförelsevis korta tid af nätt och jämnt ett sekel, som har förflutit sedan dess svenska naturalisering, på ett nära nog enastående sätt utbredt sig och på olika områden gjort sig gällande, ingalunda blott … eller ens företrädesvis…. inom hufvudstaden, utan nära nog i bokstaflig mening ”från Ystad till Haparanda”.

Det behöves ju t.e. blott att erinra om öfverståthållaren själf, som i ett årtionde såsom landshöfding styrt det län dit Ystad hör (och dessförinnan nära fyra år Jönköpings län), medan han i nästa månad begynner sitt 10:e öfverståthållareår. Född är han –liksom fadern och modern voro- i rikets andra stad, dit farfadern, efter hvilken han är uppkallad, inflyttade från Skottland för 109 år sedan (1802), och där morfadern (Peter Ulrik Ekström) var justitieborgmästare. Han är vidare brorson till den James Robertsson Dickson som på sin tid lade grund till de Dicksonska skogsdomänerna i Norrland: Svartvik, Matfors, Sandarne, Gideå, Husum, Holmsund osv. – ända upp till grannskapet af Haparanda.

På det gamla Bonde-godset Seckestad i Västergötland sitter öfverståthållarens broder fil.dr. William Dickson (gift med en grefvinna Hamilton) ; på det gamla Sparre-godset Almnäs i samma landskap änkan efter hans fars kusin, änkefriherrinnan Dickson, f. grefvinna v. Rosen; på Tjolöholm slott i Halland hans syssling stallmästare James Fredrik Dicksons dotter grefvinnan Blanche Bonde, maka till fideikommissarien å Hörningsholm, Säfstaholm, Visbyholm osv.: på Sparreholm i Södermanland en syssling Emil Dickson gift med en grefvinna Lewenhaupt; på Gammalstorp i Västergötland en annan syssling, gift med en Löwenhielm. Slottsfrun på Örbyhus, grefvinnan Ella v. Rosen, f. Wijk, har till mor en Dickson, som var syster till den nämnde stallmästaren och syssling till öfverståthållaren. Och andra gamla herresäten, hvilkas namn varit förbundna med familjens släktkrönika, äro Kyleberg i Östergötland (där frih. Oscar Dicksons yngre bror, Första-kammarledamoten Axel Dickson i många år residerade), Skeppsta i Närike, Fimmerstad i Västergötland (som länge ägdes af Oscar Dicksons äldre broder Robert Dickson den rikaste av alla Dicksönerna) osv.

Dessa små antydningar afse blott att visa, huru familjen redan i så att säga ”lokalt” hänseende införlifvat sig med det land, som den tillhört nu i fyra släktled; och då ha vi ändock ej berört dess mer än halfsekellånga ledande ställning inom staden Göteborgs börsvärld. Men om släkten genom praktisk duglighet och klokt begagnande af tidsomständigheter och konjunkturer lyckats förvärfva sin del af ”det feta i landet”, så ha också dess flesta medlemmar visat sig till fullo sentera den gamla regeln: Richesse obligé. Så redan den först inflyttade af de båda äldre svenska bröderna Dickson, som bl.a. donerade 40.000 riksdaler till stipendier vid rikets båda universitet samt 330.000 riksdaler till uppförande af arbetarbostäder i Göteborg (Robert Dicksons stiftelse), hvilken fond nu uppgår till ca en million, – och hvartill hans yngre bror James skänkte ytterligare 100.000 kr. Vidare brorsönerna James Jameson Dickson (630.000 kr i olika donationer till Chalmerska läroverket, Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle, Praktiska hushållsskolan i Göteborg, Sjukhemmet för obotliga därstädes osv.) och frih. Oscar Dickson, hvilkens millionanslag till Vega-expeditionen, Andrées ballongfärder, Nathorsts och andras polarfärder osv., äfvensom hans donation af grundkapitalet till Hazelii nordiska museum gifvit honom en gång för alla en af de främsta hedersposterna bland svenska mecenater. Och ej få vi heller förgäta att de båda sistnämndas brorson stallmästarens änka – tillika deras brorsdotter – testamenterade 1 million (James Fredriks Minnesfond) hvarav räntan skall användas till underhåll af ett konvalescenthem för obemedlade.

Herrarna Dickson hafva emellertid ingalunda gjort sig gällande blott i och genom sin ställning som ”rikmän”, – de ha ingalunda blott genom frikostiga donationer och storartadt mecenatskap gjort insatser i det nya fosterlandets utveckling. Äfven på många andra områden än de rent ekonomiska samt mecenatskapets ha de visat sig ha vuxit samman med den nation, hvarur också de bägge i början af 1800- talet inflyttade bröderna togo sig sina hustrur, så att släkten tidigt tillfördes svenskt blod.

Oscar Dickson var en af dem som varmast stödde representations-reformen och lär, enligt en uppgift, ej ha varit utan inflytande på Karl XV:s slutliga ställning till den frågan. Efter reformens genomförande insattes också ej mindre än två Dicksöner i första kammarens första uppsättning: nämligen med. Doktor Charles Dickson (nuv. öfverståthållarens fader) och hans kusin Axel Dickson på Kyleberg (frih. Oscar Dicksons yngste broder). De voro bägge frihandelsvänner sans pour et sans reproche. Axel Dickson lämnade riksdagen redan efter tre år, men kusinen Charles kvarstod däremot nästan i en ”mansålder”, eller i 28 år: I Första kammaren 1867-72, i den andra 1873-86, samt därpå ånyo i Första 1887-95. Och under sina sista år i nämnda kammare hade han där ännu en anförvandt, nämligen sin egen son, nuv. öfverståthållaren, som där representerade Jönköpings län 1891-94 samt därpå Malmö stad 1895-1903.

Allt som allt torde af ofvanstående små antydningar framgå, att den svenska familjen Dickson såväl genom sin sociala ställning som på grund af dess medlemmars betydande insats i mer än ett århundrades svenska utvecklingshistoria förvisso är värd mera intresse än flertalet af dessa ”frälseätter”, som man blott behöfver slå upp i adelskalendern för att få tillräckliga upplysningar om, – medan samma bekväma utväg icke står till buds i fråga om den talrika familjen Dickson .. med undantag för dess fåtaliga friherrliga gren.

Familjen räknar f.n. inemot ett 60-tal medlemmar i lifvet, af dem ungefär en tredjedel manliga, tolf i familjen ingifta medlemmar från andra familjer (Gibson, Sparre, Hamilton, Hedengren, Bratt, Quensel, Lewenhaupt, Parr, von Rosen, Damkier, Austin och Löwenhielm) samt de öfriga döttrar af familjen i andra bemärkta familjer: tre inom familjen Wijk, Faxe, Löwenhielm, Schale, Mörner, Thesen, Bonde, två inom familjen von Essen, Quensel, Cervin, Fries, Tottie och Yngström.

Att som hastigast söka lämna en öfverblick öfver familjen ”just nu” blir vår närmaste uppgift.

”Jämförelsen” mellan just nu och 100 år sedan är för familjen Dicksons del lätt gjord. Ty då – i början af 1800-talet – representerades den i Sverige allenast av de båda bröderna Robert och James – födda 1782 resp. 1784 – af hvilka den förre inflyttat till Göteborg från Skottland vid tjugo års ålder, 1802, – den senare vid 25 års ålder, 1809. De voro födda i den skotska staden Montrose, där fadern uppges ha varit köpman; mormodern bar det historiska namnet Bruce.

Robert Dickson blef inom mindre än tio år rik på den under Napoleons ”kontinentalsystem” florerande transitohandeln genom Göteborg till kontinenten, men drogs med i den stora handelskrisen efter krigens upphörande. Brodern James däremot hade icke gjort så stora affärer, utan nöjt sig med att importera engelska bomullstyger åt den tidens ”gårdfarihandel.”

Men då efter några år mera stabila både ekonomiska och politiska förhållanden inträtt så i Sverige som i utlandet, associerade sig bröderna Dickson dels med hvarandra och dels med en tredje broder Peter Dickson, som etablerade sig i London, där han förvärfade en rikedom, som vida öfversteg de bägge brödernas i Sverige, men som emellertid också kom att hamna här, i det han insatte till huvudarfvinge sin bror James son Robert (se nedan), som på så sätt fick på ett bräde cirka 9 millioner i svenskt mynt.

Bröderna Robert och James voro mycket olika. Båda voro öfverlägset skickliga affärsmän, men den egendomliga motsättning mellan ”varma” och ”kalla” karaktärer, som går igenom hela släktens historia, kom till synes redan hos de två första svenska stamfäderna. Robert var strängt religiös och mycket välgörande – min i tysthet; James däremot var en kallare natur, om än också han kunde öppna på pungen, då det gällde. Han hade också i motsats till brodern en storväxt och ståtlig figur samt uppbar med mycket värdighet den titel af ”kommerseråd”, hvarmed han hugnats af Karl Johan 1838, men som brodern försmådde att mottaga. Deras donationer äro redan i det föregående omnämnda.

Vi ha också redan antecknat , att båda äktat infödda svenskor och göteborgskor: Robert en Bratt, – James en Bagge; en slump ville, att de båda svägerskorna voro hvarandras blodsfränder såsom båda härstammade (i 4:e led) från den i Heidenstams ”Karolinerna” tecknade svenske patrioten prosten Fredrik Bagge i Marstrand. Och kanske kan man förklara något af den storvulenhet, som ofta röjts hos de svenska herrarna Dickson såsom ”atevistiska” drag, nedärfda från den nämnda svenska stamfadern.

Af de båda bröderna dog kommerserådet James först, 1855, – grosshandlare Robert 1858. Den senares bouppteckning slöt på 3,5 millioner, hvarjämte han tio år före sin död afvittrat sina barn med en halv million. Kommerserådets bouppteckning åter slöt visserligen blott 2,75 millioner; men därtill torde böra läggas minst 3 millioner som tidigare skänkts med varm hand till barnen.

Med de både brödernas bortgång förgrenar sig familjekrönikan på två grenar. Äldste sonen i hvardera kullen James Robertsson Dickson (vanligen kallad James Dickson j:r ) och James Jamesson Dickson, blefvo successivt firmans chef. Den förre afled emellertid ogift 1873, efterlämnade en förmögenhet af öfver 3,5 millioner. Däraf afsattes ett kapital af en halv million till den s.k. Dicksonska fonden, afsedd till understöd åt Dicksöner, som af någon anledning råkat i obestånd.

Den äldre grenen utgöres f.n. af denne James (Robertsson) Dicksons brorssöner: George Dickson i Göteborg – numera, sedan frih. Osborn Dickson upplöst den Dicksonska firman nästan den ende som representerar familjens merkantila traditioner i fädernestaden, – samt öfverståthållaren och hans båda yngre bröder: godsägaren fil.dr. William Dickson å Seckestad i Västergötland och godsägaren James Henry ”Harry” å Värnsta i Närke.

George Dickson – som är gift med en Gibson och därigenom befryndad med Göteborgsfamiljen Kjellberg – är son till James j:rs bror Edward (kallad den fattige Dickson), känd för sin originalitet och efterlämnade ”blott” 2,25 millioner. – Öfverståthållaren åter och hans båda bröder äro söner af den ofvan nämnde framstående politikern och filantropen med.dr. Charles Dickson.

Öfverståthållaren är som bekant gift med en Sparre och har två barn: en son och en dotter, gift friherrinna Barnekow. Doktor Dickson på Seckestad har med sin fru, född grefvinna Hamilton, två söner och två döttrar, af de sistnämnda en gift med en kusin inom grefliga ätten Hamilton. Och inom J. H. Dicksons familj på Värnsta åter (han är måg till den bekante politikern och bruksägaren Olof Gabriel Hedengren på Riseberga) finns både en son och en dotter, – så att denna gren af familjen tyckes icke löpa fara att dö ut.

Betydligt talrikare är emellertid familjens yngre gren, ”kommerse-rådets” afkomlingar. Dessa nedstamma från de fyra sönerna James Jamesson, Robert, frih. Oscar och Axel, – hvarjämte den enda dottern, änkefriherrinnan Pontus von Rosen, är mor till grefinnorna Eleonora och Jeanne von Rosen samt mormor till bl.a. friherrinnan Otto Ramel.

James Jamesson, som afled 1885 och som var en af familjens störste donatorer (se ovan), var far till framl. riksdagstalmannen Olof Wijks fru (och morfar till riksdagsmannen Hjalmar Wijk och grefvinnan Ella von Rosen på Örbyhus). – samt till stallmästaren James Fredrik, godsägaren Axel Dickson på Ellendal vid Alingsås och den för sin storartade välgörenhet i hela Göteborg kända fröken Beatrice Dickson.

Stallmästaren en av familjens skarpaste affärshuvuden men beryktad för sin oberäkneliga excentritet – har efterlämnat blott en dotter, grefvinnan Bonde på Tjolöholm, som bekant tillhörande créme de la crème inom vår société. Hans bror Axel – på sin tid känd som varm nykterhetsagitator – är gift med en Bratt och far till två söner.

Af kommerserådets två yngre söner var Robert (på Fimmerstad) den rikaste af alla Dicksöner – på grund af den engelske onkelns testamente (se ovan). Det är hans porträtt som icke kommit med i den stora inramade porträttgruppen till föreliggande artikel, utan måst placeras för sig själf). Af hans båda söner bor den äldre, Emil, på Sparreholm (gift med en Lewenhaupt, – medan den yngre är den genom sin cession för några år sedan bekante yngste Robert Dickson. Systrar till dem äro friherrinnorna Alfred och Hans Henrik von Essen i Västergötland (brorsöner till riksmarskalken).

Kammarrådets näst yngste son var friherre Oscar, hvilkens friherrliga värdighet, som bekant, nu innehafvdes af hans äldste, ogifte son Osborn. Ogift är också den mellerste sonen Douglas – medan den yngste, Walther, för ett par år sedan på grund av misslyckade spekulationer förlorade sin förmögenhet och kort därpå afled. Hans danskfödda änka har emellertid en liten son, som heter Oscar efter farfadern, den förste baronen, och på hvilken den friherrliga ättens framtid beror. Komma vi så till kommerserådets yngdste son, patrioten och politikern Axel Dickson, först på Kyleberg i Östergötland, sedan disponent på brodern Oscars Skeppsta. Han blef svärfar till sin brorson stallmästaren, till professor Quensel, till bankir Carl Cervin härstädes, till K. F. U. M.-mannen dr. Karl Fries, majorskan Tottie och fru Olof Yngström. Axel Dicksons båda söner flyttade öfver till Ceylon, där de blefvo ägare af stora teplantager, men den yngre af dem har återbördats till fäderneslandet, är gift med en Löwenhielm och äger det historiska herresätet Gammalstorp i Västergötland.

Digitaliserad av Dicksonska släktföreningen, Maud Dickson-Dulik.