I natt tilltog med kraft den starka blåst, som redan i går e.m. avlöste regnet, och på morgonen och förmiddagen blev det full storm av ovanlig styrka. Det är den första höststormen som kommit. Inne i staden märktes stormens verkningar i dag på morgonen. Träden på Avenyen och Vasagatan så nu höstlikt barskrapade, och lövenyra om i vinden.
Vattenståndet i hamnen stiger åter
När vattnet i natt stod som högst i älven, gick det över kajen utanför stora tullpackhuset och trängde in i varuskjulet A vid Hisingsbron. Skadorna blevo dock obetydliga. Av det på kajen upplagda godset blevo några säckar mjöl, risgryn och linfrö skadade och i skjulet A förstördes sex säckar potatismjöl. På grund av det höga vattenståndet kunde ej elektriska kranarna vid gasverket ej användas.
Vattenståndet kl. 8 i morse 11 decimeter över medelvatten. Frampå förmiddagen steg det ånyo och var vid 12-tiden 12,4 decimeter över medelvatten, samtidigt som vinden ökade i styrka. Den högsta vindhastigheten, som uppmättes vid hamnen, var i natt 34 sekundmeter. I dag på förmiddagen har vinden hållit sig omkring 30 sekundmeter.
Man befarar att minareterna skola störta
Det är uppenbart, att den rasande storm, som under natten och förmiddagen brusat fram över våra trakter, icke gått särskilt skonsamt fram över utställningen. Tvärtom har den på ett mångestädes rätt kännbart sätt börjat det annars om några dagar begynnande rivningsarbetet.
De bägge höga minareterna ha varit utsatta för synnerligen starka på frestningar, men de ha dess bättre åtminstone hittills motstått desamma. De svaja dock rätt betydligt för vinden, både ’Kronan’ och särskilt ’Lejonet’ pendla fram och tillbaka upp i luften på ett synnerligen oroväckande sätt, och man har även för säkerhets skull med soffor spärrat av området närmas invid deras fot för att ingen skall skadas, om olyckan skulle vara framme.
Polis och utställningsvakt hålla allmänheten borta. Visarna å minareten ’Kronans’ stora ur ha naturligtvis ej kunnat motstå vindens kraft utan flyttats på ett sätt, som gör att klockan är mycket före sin tid. De åtta basunblåsarna stå ännu även kvar, men däremot har en del av rappningen på den kula, varå ’Lejonet’ sitter, lossnat och ramlat ned.
Av de lampetter, gesimser och andra prydnader, som sitta här och var längs taken på hallarna vid Långa och Stora gårdarna ha en och annan blåst ned, resebyråernas skylt och en av Handelstidningens anslagstavlor samt andra skyltar ha också ryckts från sina platser och en mängd lampor skadats.
Huvudrestaurantens tält har även varit utsatt för vindens raseri. Längs Stora gården är det alldeles intryckt men dock ej värre skadat än att det torde kunna resas upp igen. Svårare är det med långa tältet utanför Pripps och Stenhallarna. Det är fullständigt spolierat så när som på ett litet stycke vid övre entrén till restauranten ifråga.
De starka järnkonstruktioner, som burit upp tältet, ha böjts som om de varit av vax, duken har rivits sönder och förvandlats till trasor, och man får vara tacksam för att icke de elektriska ledningarna trasslats till så, att kontakt med kortslutning uppstått – en eldsvåda på utställningen under denna rasande storm, hade blivit en fruktansvärd katastrof.
Tältet kommer efter denna sträcka ej att uppsättas mer, utan man är i dag sysselsatt med att röja undan vad som finnes kvar av detsamma.
Även inne i hallarna har man haft känningar av stormen. Särskilt illa utsatta ha handels- och sjöfarts samt skogsavdelningarna varit. På stora ytor ha glasfönstren i taken tryckts in, glasspillror ha skurit sönder den duk, som nedanför dem är spänd över hallarna, bildande deras ljusgenomsläppande tak, och när vinden väl fått fritt spelrum, har den så slitit upp duktyget ytterligare.
I de nämnda hallarna lågo relativt stora ytor i dag på morgonen ’utan tak över huvudet’, men redan tidigt sändes folk ut att provisoriskt reparera skadorna. Även här och var i andra hallar ha takfönster tryckts in, så att det klirrar av glasbitar, när en stormil sätter duken i vibration.
Endast Liseberg har varit jämförelsevis skonat, i lä under berget, och det är blott nedblåst löv, kvistar, ja även stora grenar som ryckts loss, vilka vittna om stormen. Man har till och med kunnat låta fontänerna spela där, vilket ej varit fallet på Stora gården.
Huvudrestauranten har f.ö. blivit svårt hemsökt genom att det stora tältet över Rosengården fullständigt spolierats och i sitt fall dragit med sig elektriska ledningar, gipsstatyerna och en del andra dekorativa anordningar. Någon möjlighet att få tältet lagat torde knappas finnas.” (Ur: Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 10 oktober 1923). Texten hämtad från Göteborgs historia.