Då August Palm år 1881 återvänt till Sverige efter många år i Tyskland och Danmark inledde han omedelbart arbetet med att sprida de socialistiska lärorna, som han hade lärt känna under sina år i Tyskland.
Första mötet höll han i Malmö den 6 november 1881 (vilket ofta ses som socialismens födelsedag i Sverige), vilka följdes av en serie möten i Stockholm där han sökte vinna Stockholms Fackliga Centralkommitté för marxismen och ge den en fungerande ordning med stadgar och program. Stockholms Fackliga Centralkommitté dominerades vid tiden helt av liberala arbetare och hantverkare. I Göteborg infann sig Palm tidigt året där på, med samma plan i sitt bagage.
Första mötet i Göteborg
I Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning den 4 januari år 1882 fanns en annons insatt av Palm där man kunde läsa att han kl. 4 följande eftermiddag på schweizeriet Concert du Boulevard vid Södra Allégatan skulle hålla ett socialdemokratiskt föredrag, och att han tog 25 öre i inträde (inträdet var anmärkningsvärt högt med tanke på att en arbetare i Göteborg vid tiden tjänade endast 15–20 öre i timmen och få hade mycket över då bostadshyran och maten var betald).
Palm skriver själv om händelsen: ”Till Göteborg reste jag strax på nyåret 1882 och tog genast itu med arbetet. Här hade jag turen att utan stort besvär erhålla lokal. Å ”Konsert Boulevard”, som sedan frälsningsarmén lade vantarna på, höll jag det första mötet. Fullt hus och god stämning.”
Palm vill nå Göteborgs arbetare med sitt budskap, men troligen var det mycket få bland åhörarna. De arbetare vilka hade råd med tidning var inte många, därför är det troligt att de flesta deltagarna var just göteborgsliberaler som var nyfikna på vad den socialistiska arbetarrörelsen hade att förmedla, och säkert en hel del tidningsfolk, intellektuella, hantverkare och mindre butiksinnehavare.
Bland journalisterna, notisskrivarna och de intellektuella var Palm redan ett känt namn. Stockholmstidningarna hade några veckor tidigare skrivit mycket om hans möten där. Hans republikanska utomhusmöte vid LillJans annandag jul året innan (vid mötet fungerade den kände socialistiske skribenten och LO:s förste ordförande Fredrick Sterky, chefredaktör för Ny Tid i Göteborg 1892–98 som mötesordförande) hade även lockat till sig den förre överståthållaren och senare statsministern den konservative riksdagsledamoten Gillis Bildt, och det var naturligtvis tidningarna inte sena att skriva om.
Fortsatta möten i Göteborg
De socialdemokratiska mötena i Göteborg fortsatte Palm under de två efterföljande veckorna i en tidigare metodistkyrka i Pustervik, som han enligt egen beskrivning hyrt av ”en snål gammal gubbe”. Palm beskriver själv i Ur en agitators liv att vid dessa möten infann sig ”motståndare, särskilt allt vad Göteborg ägde av liberala koryféer”. Han omnämner särskilt ”f.d. sockerbagaren Maurits Rubenson, Göteborgs handelstidnings ”flygande”, skolläraren Törngren, smedförmannen Samuelsson, konsul Kraft, redaktör Bellander m.fl.”, men också adjunkt Hallgren, skribent för tidningen Förposten, som Palm menade stod för de mest negativa skriverierna och kritiken mot den socialistiska arbetarrörelsen.
De mest kritiska rösterna kom självfallet från det konservativa lägret, huvudsakligen från dess främsta organ i Göteborg, nämligen Göteborg-Posten. I en anda typisk för GP ägnade dess skribenter sig åt att i sina spalter främst åt att söka dra ett löjets skimmer över skräddaren från Skåne, och till och med använde sig av ren lyteskomik över att Palm var låghalt. Göteborgs liberala språkrör, Handelstidningen, till skillnad från GP, var betydligt mer seriösa i sina referat.
Palm omnämner själv att GHT-redaktören Rubenson var närvarande vid mötet på Concert du Boulevard men inte att GHT: s blivande huvudredaktör Henrik Hedlund också närvarade, brorson till den dåvarande huvudredaktören S.A. Hedlund. Det var dock Henrik Hedlund som skrev referaten i GHT. Anledningarna till att Palm inte omskriver Hedlund kan man bara spekulera om idag.
Men faktum kvarstår att Hedlund kunde genom sin ställning som framträdande medlem, och senare ordförande, i Göteborgs Arbetarförening och inblandad i arbetet kring bildandet av Göteborgs Arbetarinstitut med andra liberala krafter (verksamheten startade år 1883) ses som en ledande man för den liberala arbetarrörelsen i Göteborg.
GHT om Palm
I sitt referat i GHT skriver Hedlund att Palm inte förtjänade att förlöjligas, och att hans tal var ”uppriktigt och fyllt med värme”. Vidare skriver Hedlund att det framfördes på en blandning av skånska, tyska och danska, och konstaterade att det fanns en del ”med verklig udd”. Men att Hedlund inte sympatiserade med socialismen var tydligt.
Den gemensamma ståndpunkten mellan liberaler och socialister, nämligen rösträttsfrågans betydelse betonades, och den sociala frågans vikt för samhällsutvecklingen. Hedlund avslutar med att rekommendera Palm att skaffa en ”värdigare” lokal och att därför kontakta Arbetarföreningen.
Palm följer rådet, men blir av GAF: s styrelse nekade att få hyra deras samlingslokaler vid Järntorget. Men menar att Palm var en uppviglare som uppmanade till strejker, uppror och revolution. Henrik Hedlund stod visserligen på Palms sida, men kunde inte tillräckligt sätta emot den delen av GAF: s styrelse som hade förankringar inom frikyrkligheten och nykterhetsrörelsen.
Det skulle ta femton år innan förhållandena inom GAF var helt förändrade. För vid ett årsmöte inom Arbetarföreningen några år in på det nya seklet meddelat Henrik Hedlund att han inte längre stod till förfogande för omval som ordförande, en socialist skulle väljas i stället menade han.
Skandinaviska arbetarkongressen
Den tidiga fackföreningsrörelsen var inte enhetligt socialistisk. Det liberala inslaget var markant, och i många unga fackföreningar var maktkampen mellan liberaler och socialister tydligt. Palm beklagar att Stockholms Fackliga Centralkommitté dominerades helt under åren kring 1880 av liberaler, vilka han menade var allt för ”försiktiga”. Situationen var lika även i Göteborg.
Vid den första Skandinaviska arbetarkongressen, vilken avhölls i Göteborg efter att Stockholms Fackliga Centralkommitté misslyckats med att klara organisera en, var striden mellan liberaler och socialister tydlig. Tvistefrågan var huruvida den fackliga kampen skulle vara fristående från den partipolitiska eller inte.
Socialisterna gick segrande ut striden. ”Den politiska och fackliga arbetarrörelsen skulle gå hand i hand” som man formulerade sig vid kongressen, och därmed gick socialisterna segrande ur striden och den nu så väletablerade symbiosen mellan LO och SAP var inledd.
Läs mer:
- Den tidiga arbetarrörelsen – socialister och liberaler
- Den tidiga arbetarrörelsen – Icke-socialistiska arbetarrörelser
Litteratur
Andersson Odén, Tomas, Skaraborgar ́n och Spionen – Tidningar i Västra Götaland genom
250 år, Partille 1999
Beckholm, Kuno, Mäster Palm och Mäster Heurlin, Göteborg, 1986
Bergman, Per, Händelser och data i Göteborgs Arbetarrörelse 1799-1969, Göteborg, 1987
Bergman, Per, Promenader i Göteborgs Arbetarrörelses historia, Göteborg, 1988
Fredberg, C R A, Det gamla Göteborg del I, Göteborg, 1921
Krantz, Claes, GHT 1832–1917,Göteborg 1957
Nordisk Familjebok, 1904-1926
Palm, August, Ur en agitators liv, Stockholm, 1904
Parner, Mats, Mäster Palm och hans krönikörer, Värmlands folkblad, 2010-01-16
Svensk Uppslagsbok, 1929
Qvarsell, Roger m. fl, I framtidens tjänst – Ur folkhemmets idéhistoria, Malmö 1986
Volkov, G.N. (m fl), The Basics of Marxist-Leninist Theory, Moskva, 1979