Det fanns även kristna och konservativa fackföreningsrörelser verksamma i Sverige och Göteborg, såsom Kristna arbetarförbundet (nära knuten till Svenska Missionsförbundet) och Svenska Arbetarförbundet, under mellan åren kring 1870 till cirka 1925, då dess till stor del sökte sig till nationalkonservativa och nazistiska grupperingar, och till de frisinnade som kom att utgöra grunden till det år 1934 bildade Folkpartiet.
I kampen mot dessa stod liberaler och socialister starkt enade. Dessa kristna och konservativa fackföreningar fungerade i verkligheten som grogrunder för större företag för att så split och splittring inom arbetarrörelsen och som en bas för att rekrytera strejkbrytare. Något tydligt engagemang för arbetarnas välfärd visade de aldrig, utan syftade främst till att konservera den rådande ordningen.
Innan SAP bildades år 1889 fanns flera försök till partibildningar inom arbetarrörelsen. Två av de mest intressanta skedde bland fackföreningsfolk i Göteborg. År 1888 bildades i Göteborg Västra Sveriges Arbetarparti genom en facklig-politisk samverkan. I partiet fanns både socialister och liberaler representerade, men de förra var helt dominerande.
Partiet omorganiserades under oktober månad samma år, och kom senare att utgöra grund- stommen i SAP:s Västra Distrikt vid dess konstituerande möte den 12 oktober år 1889. Att Västra Sveriges Arbetarparti aldrig kom att få något egentligt genomslag berodde till stor del på de då gällande rösträttsreglerna.
År 1890 försökte stuveriarbetarnas, gråstensarbetarnas, kolbärarnas (idag Transportarbetarförbundet) och spårvägspersonalens fackföreningar i Göteborg att bilda ett ”icke socialistiskt arbetarparti” med namnet Liberal arbetarpartiet. Försöket rann dock snart ut i sanden då de samtidigt var kritiska mot ett allt för tätt fackligt-politiskt samarbete.
Liberalerna – SAP:s högerflygel
Under 1900-talets första år upphör tecknen på en egen liberal arbetarrörelse i Sverige. Att de sen skulle återfinnas i det ”liberala” Folkpartiet är en myt skapat av den socialliberala falangen inom Folkpartiet under det sena 1900-talet. I verkligheten kom de att inordna sig i den socialdemokratiska rörelsen.
August Palm skriver själv senare under sitt liv mycket klargörande om detta:
”Men vad som icke kunde undvikas det var, att sedan försoning mellan de två stridande lägren åvägabragts, en kompromissande ande mellan vårt parti och de s.k. demokratradikala samt sedan de liberala gjort sig gällande, vilket som en mara legat över det socialdemokratiska partiet och i många avseende hindrat dess fria rörelse. En del av de liberala arbetarna, som i striden mellan socialdemokrater och liberaler fingo draga det kortaste strået, kunde icke så lätt glömma nederlaget, utan ha sedermera bildat den försiktiga gruppen eller rättare högra flygeln inom vårt parti.”
Läs mer:
- Den tidiga arbetarrörelsen – socialister och liberaler
- Den tidiga arbetarrörelsen – Mäster Palm i Göteborg
Litteratur
Andersson Odén, Tomas, Skaraborgar ́n och Spionen – Tidningar i Västra Götaland genom
250 år, Partille 1999
Beckholm, Kuno, Mäster Palm och Mäster Heurlin, Göteborg, 1986
Bergman, Per, Händelser och data i Göteborgs Arbetarrörelse 1799-1969, Göteborg, 1987
Bergman, Per, Promenader i Göteborgs Arbetarrörelses historia, Göteborg, 1988
Fredberg, C R A, Det gamla Göteborg del I, Göteborg, 1921
Krantz, Claes, GHT 1832–1917,Göteborg 1957
Nordisk Familjebok, 1904-1926
Palm, August, Ur en agitators liv, Stockholm, 1904
Parner, Mats, Mäster Palm och hans krönikörer, Värmlands folkblad, 2010-01-16
Svensk Uppslagsbok, 1929
Qvarsell, Roger m. fl, I framtidens tjänst – Ur folkhemmets idéhistoria, Malmö 1986
Volkov, G.N. (m fl), The Basics of Marxist-Leninist Theory, Moskva, 1979