Holtermanska sjukhuset var ett sjukhus för veneriskt sjuka i 14:e kvarteret Gåsen i stadsdelen Landala i Göteborg. Det var beläget vid dåvarande Änggårdsgatan, vilket 1923 ändrades till Holtermansgatan. Holtermanska sjukhuset började byggas 1891, blev klart 1893 och godkändes i Göteborgs stadsfullmäktige 1894.
Donatorn Johan Peter Holterman (1757–1793) tillhörde en välbärgad köpmannafamilj, som verkade i Göteborg under 1700-taIet. Han var bland annat aktiv i sillbranschen och drev ett av Göteborgs större handelshus. Fadern Martin Holterman var direktör i Ostindiska Kompaniet. J.P. Holterman hade donerat totalt 33 333 riksdaler banco till välgörande ändamål i Göteborg, varav 2 000 riksdaler riksgälds år 1793 för uppförandet (”[…] till inrättning af ett lasarett där med venerisk sjuka besmittade kunna utan betalning njuta skötsel och läkas.”) av ”Stadens kurhus” (1828) med 12 platser vid Norra Larmgatan, men även till en fattigfriskola vid Crontorps bruk och en i Stockholm.
På 1880-talet var situationen så problematiskt när det gällde vården av personer med könssjukdomar, att kurhusdirektionen hos stadsfullmäktige begärde att uppförande av ett nytt sjukhus skulle göras på den plats, där Götabergsskolan nu är belägen. Såsom lämpligt tomtområde förordade drätselkammaren dock ”14:de kvarteret i förstaden Landala”. Motiveringen för att sjukhuset skulle förläggas till just detta tomtområde var bland annat att stadsdelen var väl avskild och att området hade ett ringa värde i förhållande till övriga föreslagna platser. Ritningarna till sjukhuset är signerade 1891 och är gjorda av arkitekten Adrian Crispin Peterson.
När sjukhuset togs i bruk, innehöll det 98 sängplatser i två paviljonger, en för manliga och en för kvinnliga patienter. Den kvinnliga delen av sjukhuset var uppdelad i två skilda avdelningar, varav den ena var avsedd för prostituerade. Paviljongerna stod i förbindelse med varandra och med administrationsbyggnaden genom en gång. I vindsutrymmet inrättades en mindre avdelning för patienter med hudsjukdomar. Sjukhuset hade kostat 235 000 kronor. Av detta togs 80 000 kronor ur den Holtermanska fonden. I juni 1919 beslöt stadsfullmäktige om vissa utvidgningsarbeten till en kostnad av 180 000 kronor, då bland annat antalet sängar utökades till 141, varav 60 platser för manliga och 60 för kvinnliga patienter med könssjukdomar, avdelningen för hudsjukdomar 9 platser för respektive kön. Genom senare omdisponeringar sänktes platsantalet till 133.
Fram till den 1 september 1943 lydde sjukhusets poliklinik för könssjukdomar under hälsovårdsnämnden, men efter det sorterade sjukhuset under sjukhusdirektionen. Efter att en ny läkarorganisation genomförts för denna poliklinik, kunde från och med den 1 juni 1949 en läkare anställas på heltid och en på deltid. År 1951 omfattade kliniken för veneriskt sjuka 18 platser och kliniken för hudsjukdomar 115 platser. Utgifterna för sjukhusets verksamhet var detta år 720 000 kronor, inkomsterna 166 000 varav statsbidrag 29 000. Övriga anslag utgjorde 554 000.
En nybyggnad för sjukhusets patienter vid Sahlgrenska sjukhuset, invigdes år 1960. Chalmers tog därefter över byggnaderna.
Sedan 1990-talet finns Stena Center i byggnaderna, som drivs och ägs av Chalmers Innovation, till stor del med hjälp av pengar från Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur. Chalmers har genom lån finansierat inköp av fastigheterna, som därefter renoverats.
Det är tänkt att hela det gamla sjukhuset ska byggas om till studentbostäder.
Text i huvudsak från Wikipedia.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.