Troligen det salteri som år 1765 såldes av J. Wetterling till H.J. Busck. År 1772 ägdes anläggningen av Christian Arfvidson (Christian Arfvidson & Söner). Troligen låg produktionen nere under delar av 1780-talet, förmodligen som ett resultat av de ekonomiska svårigheter den Arfvidsonska firman under denna tid hamnade i på grund av de spekulationer i järn som en agent, Carl Söderström, ägnade sig åt. Spekulationer som ledde till konkurs för firma Sahlgren & Alströmer samt problem för Christian Arfvidson & Söner. År 1792 övergick anläggning till sonen Niclas Arfvidsson tillsmmans med övriga arvingar vilka fortfarande ägde salteriet år 1802. År 1832 låg en segelduksfabrik på platsen.
Ungefärlig produktion av saltad sill, år, antal tunnor
1772, 5 400
1773, 2 900
1779, 2 300
1780, 2 000
1786, 800
1793, 2 100
1794, 1 200
1795, 1 800
1796, 1 700
1797, 1 500
1798, 300
Ungefärlig produktion av tran, år, antal fat
1772, 27
1773, 8
1779, 10
1780, 12
1793, 3
1794, 1
1795, 2
1796, 2
Wettersvik 1792. Karta: Brandförsäkringsverket
Andra källor:
- Per Hallén, Handel och sjöfart under det stora sillfisket, i Unda Maris Årsbok 2004-2008, 2008
- Johan Pettersson, Skärgårdsverken i Bohuslän: trankokerier och salterier under 1700-talets sillfiskeperiod, 1999.
- Brandförsäkringsverkets kartarkiv