Tobaksspinneri som grundades 1687 av Daniel Krokat (Crocat). Övertogs senare av sonen Johan Krokat och svärsonen Esbjörn Schiller. 1727 blev Esbjörn Schiller ensam ägare. 1731 sysselsatte fabriken 40 arbetare och producerade 198 997 skålpund tobak. Förutom tobaksfabriken drev Schiller även ett pappersbruk i Kvarnbyn och var delägare i en sågkvarn, även den låg i Kvarnbyn. 1738 övergick tobaksfabriken till Esbjörn Schillers son Daniel Schiller.
År 1739 hade Schillers fabrik 57 arbetare och 6 spinneribord. 1741 var Schillers tobaksspinneri det näst största i Sverige efter tobaksspinneriet i Alingsås. Produktionen var nånstans mellan 18 000 och 24 000 skålpund. Damms fabrik producerade 4 000, Lagerströms 4 088 och Holmgrens 1 595 skålpund. Vid mitten av 1740-talet producerade fabriken 213 000 skålpund tobak.
År 1746 begränsades produktionen vid tobaksfabrikerna genom statliga påbud kring hur mycket en fabrik fick importera. Åtgärden genomfördes för att minska importen samtidigt som det gjordes stora ansträngningar för att öka tobaksodlingen i Sverige. Försök gjordes med tobaksodling i Göteborg och 1748 startade kommersiell odling,
Produktionen vid Schillers fabrik minskade som en följd av de statliga påbuden. 1749 producerade fabriken 85 745 skålpund varav 30 992 från svensk råvara. Tillverkningen vid Schillers fabrik minskade därefter då han koncentrerade sig på att driva pappersbruket i Kvarnbyn men 1757 var fabriken fortfarande den störst i Göteborg med en produktion av 36 956 skålpund rulltobak och 2 077 kardustobak. Antalet arbetare var 13.
År 1758 överflyglades Schillers tobaksfabrik av Andreas Damms, men produktionen av 42 000 skålpund var ändå omfattande. Antalet arbetare var 16. Denna storlek på fabriken upprätthölls ytterligare några år.
Petter Coopman övertog fabriken år 1762 och under hans första år som ägare var produktionen 40 000 skålpund med 13 arbetare. Därefter minskade produktionen, 1765 producerade 9 arbetare 29 780 skålpund tobak (varav 20 310 skålpund producerades från svenskodlad råvara. År 1767 fanns det 4 arbetare som producerade 5 600 skålpund och året efter stängdes fabriken. Mellan 1771 och 1777 drev Coopman fabriken igen, men i liten skala med en eller 2 arbetare.
Källa: Gösta Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923