Regleringen av slakteriverksamheten i Sverige inleddes med en förordning om offentliga slakthus år 1622. Förutom att staten (då benämnd kronan efter som det var en diktatur under en kung) genom denna förordning försäkrade sig om en inkomst, innebar den också att det ställdes vissa hygieniska krav på slaktandet. Det blev bland annat förbjudet att slakta och saluföra sjuka djur. Det dröjde dock ändå fram till 1726 innan Göteborg byggde sitt första offentliga slakthus. Både detta och senare slakthus var dock enklare inrättningar och hygienen var långt ifrån tillfredsställande sett med dagens mått.
1901 antogs ett förslag till nytt slakthus ritat av arkitekten Otto Dymling (1863-1923) av stadsfullmäktige. Det uppfördes 1903-1905 i Marieholm av F. O. Peterson & Söner efter ritningar av Otto Dymling. Slutkostnaden blev nästan 3 miljoner kronor vilket var 50 procent högre än beräknat och då motsvarade ungefär en fjärdedel av stadens budget. Göteborgs Slakthus invigdes av kung Oscar II och landshövding Gustaf Lagerbring 4 september 1905. Det ersatte därmed det äldre slakthuset vid Dämmet i Gårda.
Slakthuset i Gamlestaden blev Sveriges andra kommunala slakthus efter Malmö och innebar ett stort kliv framåt ur hygienhänseende. Anläggningen omfattade cirka 83 000 kvadratmeter och 24 byggnader inklusive kreatursmarknad slakthallar, marknadshallar, administrationslokaler, bostäder och restaurang. Slakthallarna var försedda med löpande band och området hade också ett eget järnvägsspår från Lärje bangård.
Fasaderna är i gulbrunt tegel med murade mönster och inslag av ljusa putspartier och natursten. Huvudbyggnaden har en kalkstensportal med dekor i form av stadens vapen och ett djurhuvud. Karaktäristiskt för området är det 23 meter höga kyltornet och den närliggande 30 meter höga skorstenen som hörde till områdets ångpanne- och maskinhus.
I slakthusområdets inre delar har flera om- och nybyggnader gjorts genom åren. I nordöstra hörnet tillkom en ny byggnad 1958. Med tiden flyttad en lång rad privata företag in i området med slakteri- och charkuteriverksamheter. Slakteriverksamheten försvann på 1960-talet men Scan bedrev charkuteriverksamhet fram till 1967 då fabriken stängdes. På 1960-talet fanns det cirka 200 anställda i Scan Foods anläggning.
Handelsmännen Gerald Hansson och Nils Freij inledde var och en egen verksamhet på området på 1940-talet. År 1959 bildade de Genico AB med inriktning på styckningsverksamhet. År 1971 sålde de Genico AB till livsmedelsföretaget Bogö som även drev butikshandel. År 1973 såldes dock verksamheten till Dagab Detaljinvest som dock sålde den till platschefen sen 1971, Stig-Arne Gustavsson, år 1977. I slutet av 1970-talet levererades varor även till livsmedelskedjorna HP och LL Livs. Sen 2007 heter företaget som driver verksamheten Styckmästarn i Gamlestan AB. Ägare är Daniel Wahlgren som alltså köpte verksamheten år 2007.
Sen 1987 ligger även Göteborgs Fryshus AB på Slakthusområdet. 2014 sålde grundaren Bengt Simberg verksamheten till Jan Bergqvist och Thomas Nydèn.
Anläggningen var i bruk som slakthus fram till 1968 och därefter har annan typ av kötthantering tagit över. Idag finns det både kontor och lokaler för livsmedelsindustri i slakthusområdet. Slakthuset har ingått i Higabs fastighetsbestånd sedan 1987.
I modern tid har slakthuset vidareutvecklats med restauranger och nöjesställen. dag finns företag som Wine Mechanics, Spike Brewery och Stadsjord (med fiskodling) i området.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Slakthuset på Marieholm är en vacker byggnad och jag undrar varför fasaden pryds av två stycken davidsstjärnor?
Det är ingen davidsstjärna. Den sexuddiga stjörnan är äldre än så. Den finns exempelvis i Örebros stads vapen och i många adliga vapen från medeltiden och senare. Vad den representerar på slakthuset vet jag inte ,en Göteborgs slakthus är inte det enda slakthuset med sexuddiga stjärnor.
Tack för svar. Mina nu vuxna söner som bor i gamlestaden fumderade över om det var ett kocher slakteri eller em judisk arkitekt mem då vet vi. Tack igen!