Det var paraplyfabrikanten och tobakshandlaren Geron Olsson, ordförande i Göteborgs egnahemsförening, som gav impulsen till stadens styrande att anlägga ett egnahemsområde uppe på Landalas bergsplatå.
År 1900 föreslog grosshandlaren J. A. Hertz att egnahem för mindre bemedlade skulle byggas i Göteborg. En utredning påbörjades 1905 och två år senare utpekades bl.a. Landalabergen som ett lämpligt egnahemsområde. På detta stadium var tankarna att husen skulle byggas av och för arbetarfamiljer men det visade sig att det inte fanns några ekonomiska förutsättningar för det. Ursprunget för Landala egnahem är alltså inte detsamma som för andra planerade villastäder och trädgårdsstäder från samma tid men då karaktären av området i slutänden ändå är det samma behandlar jag området som ett av villastadsbolagsområdena. Området skiljer sig väldigt mycket från de områden som växte upp utan stadsplan.
Göteborgs nytillträdde stadsingenjör Albert Lilienberg gjorde 1908 en stadsplaneskiss för området och samma år lämnade de två välkända arkitekterna Carl Westman och Sigfrid Ericson tävlingsförslag till olika hustyper: enkelhus, dubbelhus och radhus. Westmans förslag segrade.
På förslag från utredningen inrättades år 1907 en ”egnahemsnämnd” med uppdrag att tillvarata stadens angelägenheter i frågan. År 1910 beslöt stadsfullmäktige att för egnahemsanläggningar avsätta åtta områden på cirka 200 hektar.
År 1911 fastställdes stadsplanen för Landala Egnahem men redan 1917–21 gjordes revideringar för några större villor och även för att ge möjlighet att uppföra rymligare radhus.
Stadsfullmäktige beslutade den 26 september 1912 att tomterna skulle upplåtas med tomträtt samt anslog pengar till att förse området med gator samt ledningar för gas, vatten, avlopp, med mera. Fullmäktige ville ha ett rent bostadsområde, inga affärer skulle finnas och under de första åren fanns heller ingen affär i området, utan den närmaste fanns nere i Landala.
På nyåret 1913 påbörjades gatu- och ledningsarbetena. De första tomterna kunde upplåtas från den 1 oktober 1913, och under 1913 godkändes ritningarna för sju stycken hus. Den 26 mars 1914 stod det första egnahemmet färdigt, och det året var det mest aktiva byggnadsåret då ritningar till tjugoåtta hus godkändes. Åren 1915-1919 tog byggnadsnämnden emot endast sex ritningar för egnahem i Landala. Med hjälp av statliga och kommunala bidrag kom dock byggandet igång igen, och 1920 godkändes sju ritningar. Året därpå godkändes tjugoåtta ritningar, för tolv hus med tjugoåtta bostäder och 1922 bebyggdes den sista tomten.
Totalt kom Landala Egnahem att innehålla sextiotre byggnader, med etthundrafem lägenheter som fördelades på tjugofem enkelhus, trettiosex dubbelhus och två radhus. Det kom i huvudsak att bli bostäder för medelklassen. De enda arbetarbostäderna som byggdes, var de fem husen med fyra hyresrätter vardera som byggdes längst i söder av det kommunala bostadsbolaget Framtiden. Lägenheterna i dessa hus var på 1 rum och kök.
C. Westmans typritningar användes som utgångspunkt vid utformningen av enkel- och dubbelhusen men några viktiga justeringar gjordes. Bl. a. ändrades de föreslagna putsfasaderna till träfasader med stående panel och överbyggda förstukvistar tillkom. Några av de större villorna ritades av Johan Jarlén och arkitekten för husraden i söder var B. Hertzman. Alla dessa friliggande byggnader präglades av den nationalromantiska stilen. Radhuslängorna som tillkom 1921 ritades av Malte Erichs.
1921
Egnahemsområdet är det äldsta planerade egnahemsområdet i Göteborg som initierats av staden. Husen är typiska för nationalromantiken, genom att de sluter sig utåt med små liggande fönster med kraftigt markerade smårutor. Färgsättningen bestämdes enhetlig. Egnahemsägarna gavs två färger att välja mellan, grått och brunt. Området är uppdelat i 7 kvarter med tillsammans 104 tomter, varav 17 för enkel- och 86 för dubbelhus samt 2 längor med 5 radhus varder varav en av längorna i ett eget kvarter och en gemensam tomt för de 5 hyreshusen i söder. Tomternas genomsnittsyta, cirka 500 kvadratmeter för enkelhus (kostade från 7 000 kronor), cirka 325 kvadratmeter för ena halvan av ett dubbelhus och cirka 175 kvadratmeter för ett radhus.
Med tiden har många tvåfamiljs- och flerfamiljshus byggts om till enfamiljshus. Sedan tillkomsten har också mindre utseendemässiga ombyggnader eller andra förändringar gjorts i de flesta av husen, bl. a. har flera av de ursprungliga spröjsade fönstren bytts ut.
Egnahemsplatsen 1951. Foto: Otto Thulin. Public Domain
Vill bara tala om att där Fyrverkaregatan ligger, INTE är i Landala Egnahem, utan i Landala Höjdområde!
Det är ju samma sak. Den ena halvan är landshövdingehus och den andra villor och radhus. Ingen skiljer på de två. Allt kallas av de flesta för Landala Egnahem. Men rent formellt är bara området med de bruna husen Landala Egnahem. Och det andra bara en del av Landala. Innan Guldhedsgatan drogs fram var det ju ett enda sammanhängande område.