På det som idag kallas Slottsberget i stadsdelen Lindholmen i Göteborg låg på medeltiden Lindholmens slott vilket omnämns i en skrivelse av kung Magnus Eriksson år 1333. Till Lindholmen hörde också Sannegårdens kronogård som stod för slottets livsmedelsförsöjning. På 1400-talet var slottsborgen förfallen och användes inte längre. Älvsborgs slott i nuvarande Klippan tog över dess funktion som kungamaktens fäste vid Göta Älvs mynning. Sannegården övergick till att vara till för Älvsborgs försörjning.
Redan på 1500 talet byggdes det båtar vid Lindholmen, för flottan. Varvet utkonkurrerades under senare delen av 1600-talet av varven på andra sidan älven. Under slutet av 1840-talet köpte T.W. Tranchell och firman Mattsson & Braune upp tomtmark vid Lindholmen. Det skedde bland annat genom att Lindholmens säteri vars ägare gått i konkurs 1844 inköptes på exekutiv auktion. Huvuddelen av egendomen, 31/32-delar, överläts nästan genast till två storbönder, som fortsatte att där bedriva jordbruk. På den del som Mattsson & Braune behöll, växte Lindholmens varv upp. Tranchell lät inleda arbeten för att bygga ett varv för byggnation av järnfartyg.
I slutet av 1800-talet tilläst arbetare att bygga bostäder på en del av den mark LIndholmens varv ägde. En kåkbebyggelse växte upp på Slottsberget. Efter att en torrdocka byggts i Slottsberget anlade varvet i egen regi arbetarbostäder på den östra delan av berget. På den västra låg de självbyggda husen på ofri grund kvar och det är den delen vi idag i allmänhet menar när vi säger Slottsberget. På den östra delen har arbetarbostäder ersatts av kontorsbyggnader.
Slottsberget 1906
Slottsberget 1921. Den stora rödfärgade byggnaden i norr är Gahms läderfabrik.
Slottsberget på 1920-talet. Lundby Mekaniska Verkstad till vänster och Lindholmens torrdocka mitt i. Public Domain
Lindholmens ångbåtstrappa 1914. Hus vid Sannegårdshamnen, invid ångbåtstrappan. Motiv med fastighet tillhörande Lindholmens 3 rote. Akvarellen utförd av Axel Hartman efter foto av honom själv. Sannolikt mellan Lundby Mekaniska och bostadsbebyggelsen
På 1960-talet hotades alla husen på Slottsberget av rivning då Lindholmens varv ville expandera och spränga bort hela berget. En mängd kulturpesonligheter, däribland Evert Taube, engagerade sig då för att bevara bebyggelsen på Slottsberget. Det lyckade. På 1970-talet var berget en livlig kåkbebyggelse, en slags fristad med små oregistrerade båthamnar där Lundby mekaniska legat och en liten badstrand. Husen låg då fortfarande på arrenderad mark om jag förstått det rätt. Det hela var bohemiskt på samma sätt som Brännö idag. Numera har husen rustats upp och det ser ut som en dyr och prydlig semesterort i Bohuslän även om det är en gammal kåkstad som rustats upp och med bofats befolkning. Tomterna friköptes i de flesta fall på 1980-talet. Majberget hade kunnat vara en större version av detta om det hade bevarats.
Mellan älven och Slottsberget byggdes på 1990-talet ett antal lägenhetshus och torrdockan förvandlades till småbåtshamn.
Slottsberget 2010
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.