Sofieberg var en egendom som låg på Älvsborgs Kungsladugårds ägor, i Masthuggsbergen eller Stigberget som det också kallades, och på mark som arrenderades ut. I början av 1900-talet revs egendomens byggnader och idag återfinns Oscar Fredriks skola och kyrka på området.
Sofieberg 1876. I övre högra hörnet syns Breda Vägen (Idag Fjärde Långgatans sväng). Den streckade linjen var den gamla stadsgränsen.
Det är svårt att hitta information om egendomen men CRA Fredberg skrev så här:
Bland de nya gatorna här ovanför, vilka med attribut av trappor och terrasser slingra sig uppför branterna, är Sofiebergsgatan en. Den har sitt namn efter Sofieberg, som sträckte sig från östra sidan av Masthuggsåsen ned emot Breda vägen.
Till denna egendom är knuten en lika vacker som storslagen odlingsbragd, vilken i sanning bär högt vittnesbörd om vad en mans energi och beslutsamhet förmådde uträtta. Ty man kan gott säga, att den landvinning som avtvangs de oländiga bergen, den bygd som en gång bröts härute och gjordes fruktbärande och beboelig var tullförvaltaren Johan Bergvalls verk.
Denne tjänsteman vid Göteborgs tullkammare övertog år 1815 egendomen Sofieberg och i tjugo år fullföljde han odlingsarbetet på sin i början föga värdefulla egendom. Låt oss nu skärskåda hans livsgärning. Jag följer därvid än den muntliga traditionen i dessa trakter, än en gammal göteborgares berättelse.
Bergvall gjorde skäl för sitt namn, ty berg sprängdes och stenvallar lades kring kullarne, till en början som grund för boningshus och vidsträckta uthusbyggnader, i vilka senare funnos fähus för ett stort antal nötkreatur.
De anlagda vallarne bildade tre å fyra fots höga terrasser, som påfylldes och planterades den ena över den andra där uppe i bergsluttningen, och sålunda vanns planyta först nederst för husen, och sedan med avsatser efter varandra för en i sitt slag ovanligt anlagd större trädgård, som sträckte sig högt upp i nivå med den Dahlinska ängsmarken.
Härefter blev själva den otillgängliga bergsbygden under tidens lopp föremål för hans omsorg: mellan kullarne lades fasta stenvallar, varefter fördjupningarne där nedanför fylldes för att få jämn mark, som då genast upparbetades till potatisland. Längst uppe bland bergen uppfördes lador och brädskjul för kreaturen, vilka hitfördes, och i en vid sidan av bergsplatån belägen djup mad anlades en större med stenmur omgiven damm, som ursprungligen var så djup, att ditlagt fiskyngel fortplantades och fann trevnad.
Säkerligen hade Bergvall mycken tillfredsställelse av dessa anläggningar, men de förorsakade också honom någon grämelse. Det hände nämligen ofta, att pojkarne och gummorna i Masthuggsbergen, vilka hjälpte honom med potatissättning, kommo dit om nätterna för att uppgräva och hemföra den om dagarne nedmyllade rotfrukten. Gamle Bergvall fördrog dock sådana kuggningar med stoiskt lugn och fortsatte sitt odlingsarbete utan återvändo.
Vid sidan av denna sin verksamhet lät Bergvall uppmäta och indela marken i den nedre åt väster liggande bergsluttningen till tomter, med hällebergsgrund för åbyggnader och stenbunden gräsmark till potatisland. Flera av dessa tomter voro också försålda, bebyggda och sedermera alldeles avsöndrade. Sedermera friköptes de och utgjorde resp. ägares absoluta egendom.
För dessa sina nitiska strävanden erhöll Bergvall omsider vasaorden, en på den tiden mera sällsynt utmärkelse. Länets hövding, den för allt och alla intresserade greve Axel von Rosen, iakttog nämligen med välbehag den gamle odlarens strävanden och visade konung Carl Johan, vid hans besök i Göteborg, vad man här åstadkommit.
Gamle Bergvall dog 1834, det sorgligt ryktbara koleraåret. Han efterlämnade en skrift “Historisk underrättelse om Staden Götheborgs betydligaste Varuutskeppning“, vilken vittnar om ett erkännansvärt forskarnit.
Nu är egendomen till oigenkännlighet förändrad. Och borta är den gamla trädgården, vilken i Arbetareföreningens ungdomstid var en kär mötesplats för medlemmarna. Den nya fysionomien är rätt slätstruken, men partiet vid Oscar Fredriks kyrka med sina terrasser och sin park i miniatyr är ganska tilltalande.
[…]
Över Sofiebergsbranterna går Fjällgatan fram, med utmynning vid Vegagatan, och högt på höjden vid den förstnämnda har sjömannasällskapet tack vare sina många donationer byggt ej mindre än sju hus, där en mängd pensionerade sjökaptener, styrmän och sjömän erhålla fria bostäder till döddagar. Sällskapet började 1897 inköpa dessa tomter för sin stiftelse, sedan det gamla sjömanshemmet i Sofiebergsträdgården slopats.
Här uppe, på en av de Bergvallska terrasserna, reser sig för övrigt
det ståtliga Oscar Fredriks folkskolehus, vilket färdigbyggdes 1897 och ger platser åt cirka 1,200 barn. Friskt och luftigt beläget har man från skolhusets fönster den härligaste utsikt över stad och älv. Man har också begagnat tillfället att på skolhusets mittparti anordna en utsiktsplattform, där skolbarnen under sina lärares ledning kunna “åskådligt inhämta vissa elementära geografiska föreställningar. “
Sofieberg 1901