Niklas Björnberg var en större skeppsägare i Göteborg från 1780-talet och framåt. Han var i likhet med de flesta skeppsägare och redare vid denna tid engagerad i sillhanteringen gemom ägandet av flera trankokerier som Stavsundsholmen på Tjörn, ett på Instön och ett på Kråkerön vid Marstrand. Dessutom var han ägare av flera järnbruk såsom Munkfors, Lövstaholm, Antonström, Björkfors, Rottneros, Rottnedal och Skarped i Värmland, Stöpsjön i Dalarna och Loviseholm i Dalsland. I början av 1800-talet expanderade hans rederiverksamhet i takt med att hans spannmålshandel ökade.
1805 var Niklas Björnberg den störste redaren i Göteborg utifrån antalet fartyg men näst störst efter Ostindiska Kompaniets 4:e oktroj mätt i antal läster totalt. 1807 var han störst också mätt i totalt antal läster. Mätt i antal fartyg förblev Björnberg den störste redaren ända fram till 1820 och kanske en tid till. Vissa år var dock Laurens Tarras eller firman Scott & Gordon större. Det är uppenbart att Niklas Björnberg växte som redare efter konkursen i John Hall & Co (1807-08) och avvecklingen av Christian Arfvidsson & Co (1797-99). Framförallt den förstnämnda medförde att Niklas Björnberg som en av konkursförvaltarna kunde inskaffa egendomar och ägodelar som tidigare tillhört John Hall & Co.
Niklas Björnberg var också en av de största delägarna i Ostindiska Kompaniets 5:e oktroj.