Abraham Robert Lorent, född 15 november 1770 i Hamburg, död 17 maj 1833 i London, var en svensk industriman. Han var son till Carl Anton Lorent och Susanne Wybrandt i Hamburg. Från 4 sept. 1798 gift med Maria Wilhelmina Palmié, född 13 febr. 1783 i Berlin och död där 16 mars 1829. Hon var dotter till vinhandlaren Antoine Thomas Palmié och Sophie Caroline Wolber.
Tillsammans med sin bror Paul Emil Lorent reste han med erfarenheter från den handelsfirma som fadern förestod till USA. Genom handel med socker, bomull och slavar utbildade sig A.R. Lorent i köpmannayrket och grundade en förmögenhet. Vid 1790-talet slut återvände han till Hamburg med sitt kapital.
När Napoleon införde den mot Storbritannien riktade så kallade kontinentalblockaden flyttade A.R. Lorent till Danmark, där han planerade att etablera sig som sockerproducent i Köpenhamn. Efter britternas angrepp på den danska huvudstaden 1807 gav han emellertid upp dessa planer och flyttade till Göteborg
Han köpte tomtmark och fastigheter utanför Göteborgs stad, och anlade ett sockerbruk vid Klippan 1808. År 1813 fick han tillstånd att tillverka porter och andra engelska ölsorter. Produktionen av socker översteg snart de gamla sockerbruken i Göteborg, familjen Sahlgrens och Lazarus Elias Magnus. De Lorentska fabrikerna utvecklades till Göteborgs största industrianläggningar och stod kring 1910 för cirka 24 % av hela göteborgsområdets industriproduktion. Lorent bedrev även handel och rederirörelse.
Lorent bodde länge i Göteborg, men köpte sedan lantegendomen Lärjeholm nordost om staden, där han var bosatt under 1820-talet.
I samband med Napoleonkrigens slut fick A.R. Lorent stora ekonomiska problem:
Redan i maj 1813 när fransmännen intog Hamburg drabbades L ekonomiskt mycket hårt. Efter Napoleonkrigens slut 1815 förändrades de gynnsamma förutsättningar, som skapat de goda handelskonjunkturerna i Gbg. L fick svårigheter att balansera en sjunkande avsättning mot omfattande fordringar. 6 juli 1816 överfördes bruken formellt genom skenköp till brodern PEL, som från Charlestown i Förenta staterna inkallades till Gbg. Trots P E L:s investeringar på sammanlagt över 700000 rdr bko lyckades inte bröderna klara de ekonomiska svårigheterna utan tvingades vända sig till sin svåger John Nonnen, som 1798 ingått äktenskap med systern Anna Mathilda och som under besök i Gbg 1809 placerat hela sin förmögenhet i anläggningarna vid Klippan. Från 1819 leddes bruken av J Nonnen med L som sakkunnig ledare av socker- och portertillverkningen.
De ekonomiska svårigheterna kvarstod emellertid, och strax efter L:s död under vistelse i London, varunder han försökt skaffa pengar till firman, inlämnade J Nonnen sin och företagets konkursansökan till rådhusrätten i Gbg i juni 1833.
L:s arvingar begärde urarva konkurs, eftersom bouppteckningen redovisade skulder på över en miljon rdr bko mot tillgångar på sammanlagt mindre än 4000 rdr. När de L:ska bruken efter konkursutredning kunde säljas på auktion till grosshandlaren David Carnegie, värderades hela anläggningen till över 300000 rdr bko.