TILLOPPET av fiskebåtar till Rosenlundskanalen har ingalunda minskats. Tvärtom. Det blir allt mera trångt om utrymmet därnere. Och Fisktorget har sedan en tid tillbaka icke kunnat lämna plats för alla dem som där vilja driva handel med färsk fisk och dithörande varor.
Man har länge insett detta, månglarne knorra och opinionen tager sig stundom rätt högljudda uttryck. En liten förbättring i förhållandena gjordes härom året med utläggningen av en fiskplan intill Hvitfeldtsplatsen, i det den forna Navigationsskolebyggnaden året 1913 jämnades med jorden.
Detta namn innefattar emellertid icke den äldsta anstalten för navigationsundervisning i vår stad, ty en sådan fanns före denna, men har just inte lämnat något vidare spår efter sig i annalerna. Skolan vid fisktorget uppfördes 1842 och tjänade sitt ändamål i tjugo år. Därefter öppnades lokalerna för en annan skola, det treklassiga läroverket, vilket numera är bofast i en mycket ståtligare byggnad vid Vasagatan och i sin utvidgning bär namnet Göteborgs realläroverk.
Vid tiden för navigationsskolans uppförande vid det nuvarande Fisktorget var terrängen
härnere tämligen öde. Över kanalen nedanför gick, i stället för den nuvarande Rosenlundsbron, en miserabel träbrygga. Och på Boyeska husets och basarens plats sträckte sig under Otterhällans sluttning en större trädgård. Under den sjöfartens blomstring, som rådde vid tiden för navigationsskolans tillkomst, var det givet att hon skulle gå framåt och få en mängd elever. I all synnerhet som i spetsen för direktionen stod en så kraftfull man som kommerserådet Olof Wijk.
Skolan hade också synnerligen dugande lärare, av vilka en var den i Viktor Rydbergs levnadsteckning omtalade Julius Åstrand, om vilken skalden i ett brev berättar, att han i en person var matematiker, astronom, geolog, mineralog, natur-filosof, räknetusenkonstnär, räknebandsuppfinnare, navigatör, sjökaptenstillverkare, flöjtblåsare, bokvurm och för övrigt en förträfflig man…
Ej mindre betydande var en annan dess lärare, Carl Anton Pettersson, vilken med rätta benämnes som en av banbrytarne för nutidens navigationsundervisning i vårt land. Han organiserade flera navigationsskolor, däribland den på Kvarnberget, och var inspektör
för alla dessa skolor i Sverige.
Pettersson var född i Karlskrona och kom till Göteborg 1847. Man fann snart, säger en hans minnestecknare, att löjtnant Petterssons rika mått av kunskaper kunde och borde komma hela landet till godo, varför han förflyttades till Stockholm och utsågs till
inspektör.
I besittning av ett rent av förvånansvärt matematiskt sinne och en förvånande lätthet att arbeta, ägnade han sig därjämte åt en mängd vetenskapliga arbeten, som stodo i närmare eller fjärmare gemenskap med hans tjänstebefattningar. Så äro hans verk Lärobok i navigationskonsten och Praktisk avhandling i styrmanskonsten synnerligen framstående.
För övrigt anställde han på sin tid magnetiska deklinationsmätningar vid Sveriges havskuster och sysselsatte sig alla somrar de sista åren av sin levnad med mätningar, observationer och geografiska forskningar i Sveriges lappmarker.
Detta om lärarne vid den gamla skolan.
Ännu lever nog en och annan sjömansveteran, som pluggat i sig navigationsvett i det gamla huset vid Fisktorget och på äldre dar tagit sig en grogg i deras till värdshus apterade salar.
Ty sådan kan livets gång vara ibland. Efter att ha tjänat Poseidon och Minerva kom det gamla huset till sist under Bacchi välde. Alla tre äro, som vi veta, höga gudomligheter, men de förstnämnda bestämt litet gentilare än den siste.
Som bolagskrog fick också det gamla huset sluta sina dagar.
CRA Fredberg