Televerkets hus är en byggnad som upptar hela kvarteret Telegrafen i stadsdelen Inom Vallgraven i centrala Göteborg. Huset uppfördes 1909–12, och utvidgades därefter 1946 och 1955. Kvarteret avgränsas av Kungsgatan, Kaserntorget och Kaserngränden.
Huvudentrén med trumman för den roterande dörren i koppar ligger i hörnet av Kungsgatan och Kaserntorget. Komplexet utgör en mycket karaktäristisk byggnad i området, med sina massiva murar av tegel och natursten. Huset är byggnadsminne sedan 1 juli 1993 enligt 3 kap. Kulturmiljölagen.
Huset i fem våningar uppfördes i jugendstil 1909-12 efter ritningar av arkitekt Hans Hedlund och invigdes den 13 maj 1913. Byggnadsfirman F O Peterson & Söner var huvudentreprenör. Telegrafstationen flyttade dock in redan 1912, och stängdes den 31 januari 1986. Huset upptog inte hela kvarteret från början, utan några kasernbyggnader fanns kvar i den södra delen, som slöts först vid en tillbyggnad 1946. Fasaden är mot Kungsgatan och Kaserntorget i råhuggen granit och rött tegel, och mot Kaserngränden i rött tegel med enkel mönstermurning och arkad.
Från den rivna kasernen hade några äldre barockportar tillvaratagits, som fick pryda fasaden mot Otterhällan. Telefonisalen mäter 16×44 meter, och som större interiör anses den vara en av jugendepokens bäst bevarade.
Ovanför huvudentrén, i fasaden, hittas friser i sten av konstnären Carl Eldh. Två björnar av skulptören Carl Fagerberg – inhuggna i trappans sidor hör till den konstnärliga utsmyckningen, samt hundhuvuden på den kraftiga hörnpelaren. En tillbyggnad mot Kaserngränd gjordes 1946 och ytterligare en tillbyggnad gjordes 1955 då merparten av gården togs i anspråk, arkitekt Björner Hedlund. Den södra flygeln byggdes på 1963. Efter originalritningar renoverades vissa publika delar år 1990. År 2004 byggdes Stora- och Lilla Rikssalen om från kontor till träningsanläggning.
Televerkets manuella avdelning var helt inflyttade 1923, och som mest arbetade här 1 000 telefonister, dygnet runt. I den så kallade ”Stora salen” fanns bland andra riksexpeditioner, lokalexpeditioner, namnanropsexpedition, centralbeställning och expedition för ankommande närtrafik. Det fanns ett rörpostsystem mellan riksexpeditioner och centralbeställning för distribution av skrivna beställningblanketter. I den ”Lilla salen” fanns expeditioner för telefonvakt, hänvisningsbesked, vakansbesked, nummerbyrå och nummerregister. Ursprungsverksamheten började avvecklas i slutet av 1990-talet.
En portal som riksantikvarien har inskriven som kulturminnesmärkt, revs i maj 1956. Det var från den gamla artillerikasernen. Då Televerket övertagit den centrala tomten för sina anläggningar, byggdes portalen in i den garagelänga av trä som fanns vid Kaserngränden. Åren 1945-48 kom tillbyggnaden mot Kaserngränd och trottoaren förvandlades till en arkad över vilken huset sköt ut och den gamla portalen flyttades in på gården där den fick tjänstgöra som infartsport till garaget. År 1956 blev halva gården tomt för ett fyrvåningshus och portalen blev lagd på lager i avvaktan på en framtida möjlighet att bli hopmurad igen.
Ett svar på ”Televerkets hus”