Erik B. Rinman
Erik Benjamin Rinman, född 2 maj 1870 i Boteå, död 1932, var en svensk publicist och politiker. Föräldrar var sjökaptenen och assuransdirektören Sven Engelbert Rinman och Nanny Elisabeth Johanna Bratt.
Gift 20 jan 1904 i Skövde med Anna Julia Ulrika Elisabet von Essen, född den 21 dec 1869 i Ljunghem, Skaraborg, den 3 mars 1937 i Lidingö som dotter till godsägaren Reinhold Jacob von Essen och Anna Charlotta Catharina Henrika Malling.
Mogenhetsexamen vid Göteborgs högre latinläroverk 29 maj 89, inskriven vid Uppsala Universitet 12 september 89, kansliexamen där 30 maj 96, e.o. amanuens i Fångvårdsstyr 96–98. Mellan 1897-1906 var han utrikespolitisk medarbetare på Svenska Dagbladet, 1906-11 politisk redaktör på Stockholms-Tidningen, 1911-30 huvudredaktör och ansvarig utgivare för tidningen, därefter chef för ledaravdelningen i Stockholms-Tidningen-Stockholms Dagblad. Åren 1905, 1911 och 1922-23 var han ordförande för Publicistklubben.
I politiskt hänseende var han liberal med starkt intresse för försvaret. Han deltog 1923 i utbrytningen från Frisinnade landsföreningen. 1924 blev han ledamot av Stockholms stadsfullmäktige. Han brann särskilt för sociala frågor, speciellt för fackföreningar och arbetsrätten. 1903 deltog han i bildandet av, 1913-21 var han vice ordförande och 1921-32 ordförande för organisationen Centralförbundet för socialt arbete (CSA). CSA var en svensk variant av socialistiska Fabian Society men brukar betrakas som en liberal organisation. Parallellt var han också ledamot av Socialdepartementets Sociala råd. Han anförtroddes vidare en rad andra både offentliga och privata uppdrag på det sociala och kyrkliga området.
Ett svar på ”Erik B. Rinman”