Under 1860-talet etablerade sig här i Göteborg handlanden D. E. Sandberg för försäljning af spannmål och mjöl, och han var egentligen den förste i vår stad,som i stort började att handla med från Danmark importeradt valsmjöl, hvilket under 1870-talet började framställas därstädes.
Kvarnindustrien omgestaltades nästan fullständigt under denna tid. Man trodde sig hafva hunnit långt, då man i Tyskland började använda ångan som drifkraft år 1825, först i Berlin och Magdeburg. Men ännu större förändringar förestodo och det måväl vara ett bevis på det intresse man hyste för denna industri, när man på statens bekostnad inrättade s. k. konstkvarnar i Württemberg, Westfalen och Sachsen.
Slutpunkten betecknas dock af den år 1874 af schweizaren F. Wegmann uppfunna porslinsvalsstolen. Inom kort hade den större kvarnindustrien i hela Europa antagit den nya uppfinningen och man var i det kraftigt åkerbruksidkande Danmark icke sen att tillämpa densamma.
Det var nu denna produkt, som Sandberg exploaterade. Men företagsam, som han var, kom han snart till insikt om vikten af att äfven i Sverige införa den nya industrien.
Så bildade han och två stora danska kvarnägare, Oscar Prior och Rud. Smith, år 1875 Göteborgs Ångbageriaktiebolag, som anlade ett ångbageri och en ångkvarn i Göteborg, Andra Långgatan 52. Ångbageriet hade sin försäljningslokal i Skeppsbron n:o 1 och höll där, såsom bolaget i sina annonser tillkännagaf, ’ ’ständigt lager af skeppsbröd, spisbröd och knäckebröd samt färskt hvete- och rågbröd alla slag, af bästa kvalitet.” Det tillkännagaf ock att det ”vid sin nya, tidsenligt inrättade ångkvarn” tillverkade ”prima rågmjöl, siktadt och sammalet, samt rågkli”, hvilka sistnämnda produkter till dagens billigaste priser försåldes genom hr Sandberg.
År 1880 anlade detta bolag Malmö stora valskvarn, ännu en ibland rikets största kvarnanläggningar. År 1882 utgick hr Sandberg och öfvertog Göteborgs ångkvarn och ångbageri, hvarmed han fortsatte till sin år 1894 inträffade bortgång.
Hans son Richard Sandberg öfvertog då rörelsen, hvilken år 1898 ombildades till Göteborgs förnyade ångkvarnsaktiebolag, som har ett aktiekapital af 800,000 kronor, fördeladt i aktier å 100 kronor. Bolagets styrelse utgöres f. n. af hr Richard Sandberg, verkställande direktör, samt konsul Ernst Odenius och med. dr. Frithiof Odenius.
Utvecklingen af affären har under den nya regimen gått kraftigt framåt, svnnerligast i fråga om bagerirörelsen, som numera torde vara en bland de största i norden. Utom hufvudförsäljningen vid ångbageriet, har det icke mindre än tio filialer i alla delar af staden och efterfrågan har nu blifvit så stor, att man för närvarande håller på med en utvidgning af ångbageriet på icke mindre än 6 stora ugnar af nyaste tyska konstruktion.
Allting sker redan nu med anlitande i vidsträcktaste mån af alla maskiner och maskinella förbättringar, hvarigenom man så långt möjligt är undviker all handkraft. Tillverkningen omfattar omkr. 50 olika slags bröd från det gröfsta till de finaste sorterna, från surbröd till små- och tébröd.
Vid ångkvarnen förmales årligen en kvantitet af c:a 12 millioner kg. och är härvid ock att observera, att allt för bageriet behöfligt mjöl tillverkas i ångkvarnen, hvarigenom man kan hålla noggrann kontroll öfver kvalitén. Man kan sålunda säga, att råvaran går genom kvarnen och levereras som bröd utan att hafva behöft lämna etablissementet.
Vid anläggningen användes ångkraft, som äfven drifver ett eget elektricitetsverk.
Den ofvannämda utvidgningen af fabriken är numera, i mars 1904, färdig och har härigenom äfven åstadkommits synnerligen ljusa, luftiga och hygienens strängaste anspråk motsvarande arbetslokaler, utom det att bageriets leveranskraft väsentligt uppdrifvits.
Firman Göteborgs Förnyade Ångkvarns Aktiebolag har åtnjutit hedern att i februari 1904 blifva utnämd till kgl. hofleverantör.
4 svar på ”Göteborgs Förnyade Ångkvarns AB”