Melchior Wernstedt, född 29 augusti 1886 i Strängnäs, död 1 februari 1973 i Göteborg, var en svensk arkitekt. Han var professor vid Chalmers tekniska högskola 1923-1951.
Wernstedt utbildade sig till arkitekt vid dåvarande Chalmers tekniska läroanstalt (numera Chalmers tekniska högskola) i Göteborg 1906-1909 och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1909-1910. Efter studieresor till Tyskland, England, Frankrike, Italien, norra Afrika och USA var han anställd arkitekt på Ragnar Östbergs arkitektkontor (1916-1921) där han arbetade med Stockholms stadshus och ensamt ansvarade för gestaltningen av Stadshuskällaren. Från 1921 blev han tjänstgörande arkitekt utom stat vid Byggnadsstyrelsen och från 1923 professor på Chalmers vilket han förblev till 1951.
Till hans arbeten räknas industribyggnader i bland annat Riddarhyttan och Långbanshyttan, restaurering och ombyggnad av Mauritzbergs gård och renoveringar av ett flertal kyrkor, exempelvis i Ramdala, Kyrkhult, Skederid och Hesselby samt begravningskapell och klockstapel i Hultsfred. Han ritade soldathem i Strängnäs och Lillhagens sjukhus i Göteborg. Han var sakkunnig i Göteborgs stads beredning för Götaplatsens ordnande 1924. Han formgav även föremål som bordslampor och ritade möbler och armatur i Ulriksdals slott. 1959 belönades han med Prins Eugen-medaljen.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på ”Melchior Wernstedt”