Byggd på Karlskronavarvet år 1699. 46-kanoners fregatt (ibland anges 44 kanoner). Förlades år 1700 i Göteborg. Leonard von Lauterbach var tjänstgjorde ombord år 1700-1712, Johan Meurman, Olof Florman, Hans Sjöstierna, Otto Sjöstierna, Seved Gustaf Tigerhielm och Henrik de Friese också under år 1700, Nils Gyllenschruuf, Rutger Lillia, Jonas Stierngranat liksom Jonas Löfman år 1712, Henrik Wagenfelt 1714 och 1717, Erik Sjöblad 1714-1715, Jonas Löfman igen år 1715 och sen 1717 igen, Petter Danielsson Sjöman, Nils Lillia och Christoffer Stolpe år 1718.
Halmstad var år 1717 utlånad till Lars Gathenhielm. Vid Tordenskiolds anfall mot Göteborg den 2-3 maj 1717 låg Halmstad utan bemanning på Nya Varvet. Henrik Wagenfelt tog befälet ombord och fregatten bemannades på plats med soldater. Från den position där fregatten låg kunde den skjuta mot fartyg som passerade på älven utanför:
Arvprins Fredrik av Hessen, senare kung Fredrik I, befann sig i Göteborg och tog nu aktiv del i försvaret. De två fregatter, Halmstad (46 kanoner) och Fredricus (36), som tidigare lånats ut till Gathenhielm ställdes på order av prins Fredrik under Strömstiernas befäl. Fredricus befann sig fullt rustad med besättning på 172 man till ankars utanför Nya Älvsborg, på väg ut på kaperi men hindrad av motvind. Den erfarne kaparkaptenen Nils Nilsson fick order att med sitt fartyg i stället delta i spärren över Göta älv. Fregatten Halmstad under befäl av kapten Henrik Wagenfelt var rustad, men inte bemannad, och var ”så förlagd inuti skeppshamnen, att den kunde beskjuta inloppet”. Manskap och befäl strömmade till från Nya Varvet. Halmstad och de övriga fartygen bemannades så gott det gick, och fyra fartyg lades i en spärrlinje tvärs över älven. Till skydd mot äntring lade man ut bomstängsel framför fartygen, samt riggade ut balkar från fartygssidorna. Bakom sänkverket på Nya Varvet förankrades också galären Wrede.
Två år senare var Fredrik ett av de skepp som svenskarna själva sänkte vid danskarnas anfall på Marstrand:
Samtidigt som de landsatta soldaterna stormade in fortsatte sluparna mot fartygen i hamnen. Eftersom de underbemannade besättningarna inte skulle klara den följande närstriden, samtidigt som reträttvägen mot fästningen var på väg att stängas, sköt fartygen några sista bredsidor. Därefter genomfördes de förberedda åtgärderna för att sänka fartygen, och grundskott sköts genom bordläggningen.
De flesta av fartygsbesättningarna lyckades ta sig tillbaka till fästningen. De fartyg som sänktes i hamnen var fregatterna Halmstad, Stettin och Kalmar, alla bestyckade med 40 kanoner, samt Fredricus (36) och Charlotta (30). Dessutom galärerna Stå Bra och Greve Mörner med 9 kanoner vardera, jakten Diana(4) och två brännare. Tordenskjolds soldater lyckades hindra sänkningen av fregatterna Varberg (40 kanoner) och William Galley(14), galären Prins Fredrik av Hessen (9) och skottpråmen Ge På (18). William Galley var troligen ett erövrat engelskt fartyg, eller möjligen ett kaparfartyg.
2 svar på ”Halmstad (fregatt)”