Jean Bedoire d.ä. (-1721) invandrade, som flykting, från Saintonge i västra Frankrike till Stockholm och vann burskap som perukmakare 1672. Han kom snart att syssla med import av franska varor, huvudsakligen viner och textilier, samt med export av koppar och mässing. Sonen Jean Bedoire d.y. (1683–1753) övertogs faderns rörelse och startade också bankirverksamhet. Han var också stor fastighetsägare, drev ett sockerbruk och blev en av Sverige rikaste personer på 1700-talet. Kvarlåtenskapen efter honom uppgick till 5 689 053 dlr kmt.
Jean Bedoire den äldres dotter Maria Bedoire (1685-1725) var gift med gift med Henri Lefebure (1663-1714), mor till Johan Henrik Lefebure (1708-1767). Den senare inköpte mässingsbruket i Norrköping och 1764 även Gimo bruk Uppland där han lät uppföra en ny herrgårdsbyggnad. Han var också direktör i Ostindiska kompaniet 1760-66. Johan Henrik Lefebure var gift med sin kusin Charlotta Bedoire (1712-73), dotter till Jean Bedoire d.y. En annan av dennes döttrar, Magdalena Bedoire (1713-1751) var gift med Herman Petersen, direktör i Ostindiska kompaniet. Efter hennes död gifte Herman Petersen om sig med hennes kusin Charlotta Bedoire (1725-1808), tidigare gift med Magdalena Bedoires bror Frederic Bedoire (1715-1748). Denne var också kompanjon med Herman Petersen i firman Petersen & Bedoire.
En tredje dotter till Jean Bedoire d.y., Maria Christian Bedoire (1711-1742) var gift med Frans Jennings. Deras son var bruksägaren och köpmannen John Jennings (1729-1773). Denne var dock först militär och började först därefter med affärer i vilka han lärdes upp av svärfadern Thomas Plomgren (1702-54). Hans hustru hette Hedvig Sofia Plomgren. Genom stora lån i riksbanken kunde John Jennings köpa och anlägga en mängd järnbruk, bland annat Robertsfors bruk och Olofsfors bruk i Västerbotten. Hans goda kunskaper på området gjorde att affärerna gick bra och ledde till hans inval såväl som fullmäktig i Järnkontoret som till hans inval i Vetenskapsakademin år 1756. Thomas Plomgrens bror Anders Plomgren (1700-66) var direktör iOstindiska kompaniet från 1746 till 1766.
Johan Henrik (Jean Henri) Lefebure blev förmögen på sina bruk, men han tjänade än mer pengar på affärer via de så kallade Växelkontoren. Växelkontoren hade till ansvar att hålla ordning på valutan och hålla växelkursen nere. När mössorna kom till makten vid riksdagen 1765-66 så ledde det till att deltagarna i växelkontoren dömdes till hårda straff. Herman Petersen (1713-65) dog under processens gång och fick inget straff. Andra delägare som Claes Grill fick böter på 1 000 d smt och dömdes till förlust av borgerlig näring i tre år, Johan Abraham Grill dömdes till 500 d smt i böter. Andra delägare som Gustaf Kierman (1702-66) och Jean Henri Lefebure fick ännu hårdare straff. Herman Petersen (1713-65) dog under processens gång och fick inget straff och Thomas Plomgren (1702-54) som var en drivande kraft i starten av Växelkontoren var redan död sen länge.
Jean Frederic Bedoire (1747-1830), son till Frederic Bedoire, inköpte Västanfors bruk år 1768. Han var en av de större investerarna i Strömsholms kanal och flyttade hela Västanfors bruk år 1783 för att kanalen skulle kunna byggas. Ägde också Gysinge bruk. Det senare såldes dock 1820 av sonen Jean Henric Bedoire (1786-1841) och köpte istället Molnebo. Hade även sonenCarl Fredric Bedoire (1785-1839) som övertog Västanfors och Bjurfors bruk från fadern.
Frans (Francois) Bedoire (1690–1742), också son till Jean Bedoire d.ä., var även han köpman. Han var en av tre ursprungliga direktör vid Svenska Ostindiska kompaniet som startade år 1731. Likt brodern var han stor fastighetsägare och dessutom bildade han Sveriges första sjöförsäkringsbolag. Redan 1732 avgick han dock. Frans Bedoires dotter Charlotta Bedoire gifte sig först, som redan nämnts, med sin kusin Frederic Bedoire och sen med Herman Petersen.
En annan dotter till Frans Bedoire, Johanna Bedoire (1729-1808) gifte sig med Erik von Stockenström (1703-90). En släkting till denne, också med namnet Erik von Stockenström var superkargör i Ostindiska kompaniet, bland annat placerad i Kanton åren 1781-86. En post som garanterade stora privata förtjänster genom egen handel, både med kolonialvaror (te, kryddor med mera) till Europa och med opiumimport till Kina.
En tredje dotter till Frans Bedoire, Maria Elisabeth Bedoire (-1783) var gift med Engelbert Gother vars ena dotter var gift med den mycket rike Lars Reimers. Den yngsta dottern Ulrica Bedoire var för sin del gift med Johan Rosir.
Jean Bedoire (1728-1800), son till Frans Bedoire, var för sin del en framstående handelsman som reste mycket i utlandet och bland annat under 20 år var konsul i Portugal. Han adlades som Jean de Bedoire och var en ledande medlem i frimurarorden liksom också hans släktingar som Herman Petersen, Jean Lefebure och Lars Reimers med flera. Jean de Bedoire ägde vid sin död andelar i Trollhättans kanal- och slussverk och aktier i Ostindiska kompanie
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på ”Bedoire – rik flykting och köpmannafamilj”