Ole Kruse

Ole Waldemar Thisenius Kruse, född 13 maj 1868 i Haderslev, Danmark, död 29 november 1948 i Bokenäs, var en dansk-svensk målare. Fadern var målarmästare och sonen fick sin första yrkesutbildning i hans verkstad. Var gift med Sophie Agnes Schlotfeldt (1879-1975).

Under långa vandringsperioder i Danmark, Tyskland, Österrike, Holland, Norge, Finland och Sverige försörjde sig Kruse som dekorationsmålare. Hans första framträdande som konstnär skedde på en nordisk utställning i Oslo 1893, när han arbetade som dekoratör i Nationaltheatret, men det var först 1913 som han erhöll någon större uppmärksamhet med utställningar i Stockholm och Helsingfors.

Kruse var vid sekelskiftet 1900 ett viktigt nav i en krets av unga, bohemiskt lagda konstnärer, författare och skådespelare i Göteborg. Till dem hörde bland andra Ivar Arosenius, Gerhard Henning, Signe Lagerlöw, Ester Sahlin, Birger Palme, Nils Rosberg, David Lundahl, John Ekman och Emil Eggertz. Även Carl Kylberg figurerade i utkanten av kretsen, liksom Filip Wahlström. Kring 1903 bröts bohemkretsen upp. Detta till stor del som ett resultat av en brytning mellan Kruse och Arosenius, delvis som på grund av att Kruse ville styra Arosenius konstnärliga uttryck, men även på grund av deras relation till Ester Sahlin. Hon hade sedan senhösten 1901 haft en relation med Arosenius, men även dyrkats av andra medlemmar i gruppen. Kruse tycks med tiden ha blivit allt mer fäst vid Sahlin vilket ledde till konflikter.

1904 flyttade Kruse ut från Göteborg till Örgryte där han kom att bli bekant med redaren Werner Lundqvist. Han fick ett stort inflytande på Werner Lundqvists konst och kultursyn liksom på inriktningen i  Sällskapet Bröderna och på medlemmarna i detta:

I Gbg fick K ett antal uppdragsgivare som blev hans personliga vänner. För Ebbe o Evy Wennerbergs villa i Flöda utanför staden målade han bl a en Jungfru Maria i rosengård. Den stora målningen Livets träd (08—12) tillfördes Gbgs konstmuseum genom skeppsredaren Werner Lundqvist, för vars villa, Soltorpet, i Böö, då utanför Gbg, K 04 utfört delvis dalainspirerade skisser till tak o väggmålningar, ett uppdrag ur vilket utvecklades ett mecenat- o vänskapsförhållande, som Lundqvist institutionaliserade genom att kring K instifta en orden Bröderna i Böödalen. ”Bröderna” utgav 15 K:s bok I Dalen ved Bjerget det blåa, präntad o illustrerad av författaren o tryckt som facsimile, ett förfarande som var menat som en protest — förvisso inkonsekvent — mot Gutenbergs uppfinning o därmed all teknologi. I detta verk uppträdde K som förkunnare av ett liv i skönhet o kontemplation, samtidigt som han hyllade den skapande handen; mottot ”mane venit” återkommer ständigt på bilderna. I Brödratavlan från 23—26, som är försedd med förklarande text samt devisen ”Ora et labora”, förenas på nytt en skönhetskult, som har religiösa övertoner, med en skapande verksamhet, ett tempelbygge. Liksom Dalen ved Bjerget det blåa inte var belägen i samma sfär som Böödalen, även om K ville suggerera detta, så sysslar Brödratavlans sju klosterbröder inte med något som kan föra tanken till ordensbrödernas i Böö sällskapliga samvaro. K måste ha funnit materialiserandet av sina visioner besvärande; 25 förvärvade han ett torp i Bokenäs utanför Uddevalla, dit han flyttade med sin hustru. Kontakten med ”Bröderna” avbröts därför inte helt; 29 utgav han med deras bistånd o med samma tryckförfarande som förra gången Malerens Bog, i vilken han klär sina tankar i hög, bibliskt klingande språkdräkt. Ytterligare en bok, Fuga, utkom posthumt 52.

Kruse är bäst representerad på Göteborgs konstmuseum, till stor del tack vare Werner Lundqvist som köpte en stor del av hans konst och senare donerade den till Göteborgs konstmuseum.