Magnus är en judisk släkt, vars förste medlem i Sverige var Elias M (f omkr 1730; d 1797). Var han föddes har ej säkert kunnat fastställas. 1784 uppgav han Mecklenburg-Strelitz som sin födelseort, men i litteraturen (Leijonhufvud; Sv släktkal 1930) har han angivits såsom född i Röbel i Mecklenburg-Schwerin. 1920 uppgav en landesrabbin Silberstein i Schwerin, att M var identisk med en rabbin Menachem Monasch, som var född i Cieszanów i södra Polen (Ellen Raphaels excerptsaml; M 3:s genealog korresp; jfr Hirsch). Senare har påståtts (Ant:ar om släkten M; M 3:s genealog korresp; Sv släktkal 1980), att han var född i Schwedt i Brandenburg.
I en i Sthlm 1779 daterad supplik (Kommerskolks skr, vol 201) skrev M, att han ägde en strumpfabrik med åtta vävstolar i Strelitz, vilken han ville flytta till Sverige. 1780 konstituerade riksmarskalksämbetet honom och hans kompanjon Hirsch Aron att som drottningens ”hovfaktorer” ombesörja upphandlingar och kommissioner, och så köpte han tillsammans med en Moses Salomon två fastigheter i Marstrand, dit de kunde flytta med stöd av den sv frihamnsförordningen av 1775. Där blev de föreståndare för den mosaiska församlingen, och 1784 fick de i sina hus besök av Gustav III. M var den förste som blev skyddsjude i Gbg, vilket beviljades honom s å. Han har troligen aldrig bott där utan var i början av 1786 nyinflyttad till Sthlm från Marstrand (Kommerskolks skr). 1791 övertog M i Sthlm en tobaksfabrik för förfärdigande av ”spanskt snus och rappé samt carduser”. 1792 anhöll han förgäves om att få tillverka rulltobak. Året därpå klagade M med framgång hos kommerskollegium över att magistraten i Örebro velat hindra honom från att saluhålla sina tobaksfabrikat på marknaden där. S å klagade Sthlms tobakshandlarsocietet förgäves över hans intrång i dess näring. M:s tobaksfabrikation var emellertid obetydlig, och han ägnade sig mer åt diskonteringsaffärer (Hantverkare o fabriker).
En dotter till M blev stammoder för släkten Elliot. Den äldste sonen, Emanuel Magnusson (f omkr 1764; d tidigast 1802) var 1797—99 entreprenör för kadetternas mathållning vid Karlberg och bodde senare i Sthlm. Enligt obestyrkt uppgift (Leijonhufvud) skall han ha ändrat sitt efternamn till Mangoldt. Andra söner var diversehandlaren Jacob Magnusson (1767—1844) i Sthlm och grosshandlaren där Joseph Magnusson (1775— 1847) samt Aron Magnusson (f omkr 1774; d 1850). Den sistnämnde blev skyddsjude i Gbg 1809. Tillsammans med handlanden Aron van Reis, som var gift med en kusin till hans hustru (Ivarsson o Brody), bildade han firma van Reis & Magnusson, som 1815 köpte och återupplivade ett nedlagt kattunstryckeri vid Gårda i Örgryte, Göt, vilket efter deras förnamn kallades Aronsdal. Det blev snart ett av de största i landet och kompletterades 1822 med ett bomullsväven. De båda bolagsmännen belönades 1821 med medaljen Iqml och fick 1822 sv medborgarskap. 1827 omfattade väveriet 600 vävstolar och 1000 personer sysselsattes där. S å förstördes fabriken genom vådeld. Anläggningen återuppbyggdes året därpå, men redan 1829 utträdde Magnusson ur bolaget. Aron Magnussons sonsons son köpman Erik Magnusson (1892—1975) i Sthlm antog namnet Magnéus.
1833 beviljades sv medborgarskap för Elias M:s son grosshandlaren Lazarus Elias M:s söner sedermera grosshandlarna Eduard M, Moritz L M och Emanuel Lazarus M i Gbg samt deras kusin och svåger Morris Jacobson, vars hustru Rachel M (1805—38) genom en donation grundade en judisk flickskola i Gbg. Eduard M var svärfar till Pontus Fürstenberg , vars verksamhet som mecenat möjliggjordes genom detta ekonomiskt fördelaktiga äktenskap. Moritz L M (1803—41), som blev kompanjon till Aron Magnussons svärson Jacob Hartvig och dog i Florens, var svärfar till prof Elias Heyman.
Emanuel Lazarus M (1803 — 76) övertog efter faderns död sterbhusets stora lager av råsocker och bildade tillsammans med Abraham Josephson firma Emanuel M & Co. Han var liksom brodern Eduard M och svågern Morris Jacobson 1854 bland de tio grundarna av Holmens bruks o fabriks ab. M var gift med en mödernekusin, och en av deras döttrar var mormor till prof Martin Lamm. Sonen grosshandlare Adolf Eduard (ej Theodor) M (1836-1914) i Gbg grundade 1878 läderfirman A Magnus & Co, som fick filialkontor, organiserade som självständiga dotterbolag, på ett flertal orter i landet. Adolf M var ordf i styrelsen för Trävaru ab Dalarne och ledamot av styrelsen för bl a Ångfartygs-ab Thule. Han ägde herrgården Almekärr i Lerum, Älvsb. 1888 köpte M av Strindberg på initiativ av Oscar Levertin manuskripten till de olika versionerna av Mäster Olof, vilka han donerade till Gbgs museums bibliotek (nu GUB). Han gynnade även den unge Albert Engström, som på Valands målarskola i Gbg var kamrat med hans dotter målarinnan och grafikern Siri Elise M-Lagercrantz (1875 — 1944), en av banbrytarna för den moderna sv träsnittskonsten och senare gift med prof Carl Otto Lagercrantz. Farbröder till henne var grosshandlarna i Gbg Simon Albert M (1833-1908), Eduard Otto M (1835-1907) och Samuel Ernst M (1841-1919). Den sistnämndes änka, Henriette M, f Meyer (1851 — 1939), stiftade 1919 Ernst och Henriette M:s kammarmusikfond, varvid hon åberopade makens intresse för Gbgs musikliv. De var svärföräldrar till direktör Herman Mannheimer och föräldrar till direktör Erik Louis M.
Utan påvisbart genealogiskt samband med denna släkt var den i Posen (Poznan) födde bokförläggaren Simon M (1796—1864) i Sthlm, av vars arkiv enstaka rester finns i Ericsbergs arkiv, RA, och hans dotter pianisten Sara Heinze JM (1837-1901), i Dresden, som 1870 invaldes i MA.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
2 svar på ”Släkten Magnus”