Genom sina storartade donationer för nykterhetsvärksamhetens bedrifvande har f. konsul Oscar Ekman för visso gjort sig förtjänt af ett hedersrum i den nutida nykterhetsrörelsens historia. Vi ha också som en gärd af aktning så väl för hans på detta område sällsporda mäcenatskap som för hans höga ålder velat inleda den efter banbrytarne P. Wieselgrens och M. Huss’ biografier följande porträttserien med bilden af vårt lands störste nykterhetsdonator och tillika nestorn bland dess mera bemärkte nykterhetsmän.
Son af med. doktorn Johan Jacob Ekman, föddes E. i Göteborg den 16 dec. 1812, och är således då detta skrifves (i nov. 1903) i det närmaste 91 år gammal. Han ägnade sig tidigt åt affärsvärksamhet i sin födelsestad, därhän 1834 blef rysk vice konsul och 1845 chef för ett af platsens största affärshus. Genom arten af sin både begåfning och karaktär tillvann sig E. inom sitt samhälle ett förtroende som gaf sig uttryck i ett motsvarande inflytande, hvadan han snart räknades bland dess främste män.
I anledning af den strid, som stadens domprost, den gamle nykterhetskämpen P. Wieselgren, upptagit mot dryckenskapen bland arbetarebefolkningen därstädes, uppdrogo stadsfullmäktige år 1864 åt en komité att utreda orsakerna till armodet inom samhällets arbetareklass. Ekman blef ordförande i denna komité. I dess första utlåtande påvisades, att sagda armod vållades af arbetarnes brännvinsförbrukning, hvilken äggades af krögarnes vinningslystnad och tydligen ej kunde häjdas, så länge ej brännvinsförsäljningen undandroges inflytandet af den enskilde försäljarens vinstbegär. Komitén framlade därför förslag om denna försäljnings öfverlåtande åt ett bolag, bildadt af män, som utan att däraf vilja skörda vinst för egen del vore villiga att ombesörja rörelsen, hvars behållning i .stället borde användas för arbetarnes bästa. Denna anordning, hvilken medgafs af 1855 års brännvinsförsäljningslag och redan förut användts i ett par smärre svenska städer, godkändes af stadsfullmäktige och sattes 1865 i värket.
Under namn af »göteborgssystemet» har detta sätt att ordna brännvinsförsäljningen sedan blifvit vida bekant och i väsentliga delar införlifvats med vår brännvinslagstiftning. Komiténs andra utlåtande betonade nödvändigheten af goda arbetarebostäder, förutan hvilka den arbetande klassens höjande icke skulle kunna åstadkommas. För åvägabringandet af sådana har Ekman varit synnerligen värksam.
Då brännvinsinträsset under 1870-talet gick till storms mot 1855 års nykterhetsvänliga brännvinslagstiftning, ställde sig Ekman beslutsamt i dess försvarares led. Invald 1878 i Svenska nykterhetssällskapet, i hvars styrelse han snart blef ordförande, ledde han ock förhandlingarna vid 1880 års betydelsefulla nykterhetsmöte i Jönköping, där Sverges alla nykterhetsfraktioner enade sig om en gemensam protest mot de lagförslag, som då utarbetats af en kunglig komité och som åsyftade uppgifvandet af grunderna för sagda lagstiftning af 1855. Ekman betäckte ock de ansenliga kostnader, som ådrogos Svenska nykterhetssällskapet genom de åtgärder, det för stridens fullföljd och efter mötets uppdrag måste underkasta sig, till dess segern äntligen vanns genom riksdagsbesluten 1883 och 1885.
E. nedlade 1893 ordförandeskapet i Sv. nykterhetssällskapet, hvars hedersledamot han sedan 1889 varit. Sedan sällskapet år 1902 på hans förslag utvidgat sitt program och efter konungens stadfästelse af dess nya stadgar nämt sig »Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran», har Ekman genom en donation, först på 100,000 kr. och sedan ytterligare en på samma belopp tryggat sällskapets fortsatta värksamhet, som han särskildt önskat riktad å ungdomen i skolorna, i kasärner och på lägerplatser. I följd af hans detta år sällskapet meddelade önskan har äfven den kvinliga ungdomen införts bland dessa särskilda föremål för sällskapets värksamhet, därigenom att å dettas program jämväl upptagits skolköksundervisningen, hvars betydelse för hemmen knappast kan öfverskattas. Utom förberörda donationer har Svenska nykterhetssällskapet under 1896—1901 från sin frikostige hedersledamot fått mottaga rätt betydande belopp som bidrag till sin värksamhet.
Tack vare dessa och en del andra donationer har Sv. nykterhetssällskapet under de senare åren kunnat utveckla en mera omfattande och liflig värksamhet — främst genom talrik skriftspridning och anordnande af nykterhetsföredrag skolor och på lägerplatser — hvilken ledt till gagnerik samvärkan med de öfriga nykterhetskorporationerna.
Konsul Ekman har jämväl visat inträsse för den högre undervisningen genom sitt kraftiga ingripande för upprättande af en högskola i Göteborg. För detta ändamål har han offrat inemot en miljon kr. Såsom en af stiftarne af landets största enskilda bankinstitut, Skandinaviska kreditaktiebolaget, hvars ledare han under en lång följd af år varit, intager E. å detta område ett särdeles framstående rum. Landets representation har han tillhört såsom ledamot 1879—81 af Andra och 1882—87 af Första kammaren.
Redan ålderstigen deltog E. icke ofta i riksdagsdebatterna men när han gjorde det, invärkade hans på en gång sakrika och vältaliga anföranden dästo kraftigare. Särskildt må här erinras om hans uppträdande vid 1885 års riksdag mot lägersupningen. Samma förslag om förbud mot all brännvinsutskänkning »vid läger eller där trupp för flera dagar sammandragits», som vid riksdagarne 1882 och 1883 bifallits af Andra men afslagits af Första kammaren samt 1884 bifallits af båda men strandat hos k. maj:t, förelåg då ånyo och hade tillstyrkts af beredningsutskottet; regeringen var emot det, och statsrådet Ryding, d. v. krigsministern, bekämpade det, då det d. 15 maj förekom till behandling i Första kammaren. Under ett enda af de många anföranden, som höllos för eller mot, läser man i protokollet följande ord: »detta anförande mottogs med bifallsrop». Det var konsul Oscar Ekmans.
Andra kammaren, sade han bland annat, har med stor majoritet antagit den nu förevarande paragrafen. Man kan säga att det går likasom en bön genom landet: bevara oss för frestelsen! Vi se, hurusom bland våra arbetare finnas 100,000-tal goodtemplare, hvilka själfmant afstå från begagnande af rusdrycker. Vi känna också, hurusom i England, den engelska flottan, alla, från den lägste till den högste, kunna undvara spritdrycker och i stället begagna the. Vi veta äfven, att: på våra nordpolsexpeditioner manskapet mått mycket bättre, om det icke begagnat sådana drycker.
Efter denna motivering hemstälde tal om bifall till andra kammarens beslut, och vid voteringen bifölls det föreslagna förbudet med 51 röster mot 38; minoriteten tillskref öppet konsul Ekmans ingripande sitt nederlag.
Två år senare nedlade han på grund af hög ålder sitt mandat.
Genom så väl de ofvannämda som ett stort antal andra donationer för samhällsgagnande och välgörande ändamål kan konsul Ekman i högre grad än de fläste göra anspråk på sin samtids tacksamhet, och icke minst ha nykterhetsvännerna anledning att tacksamt erkänna det inträsse och den offervillighet han visat deras sak, isynnerhet som det ändamål han närmast åsyftat med sina donationer — missionerandet bland landets ungdom — måste ligga alla nykterhetsvänner lika varmt om hjärtat.
2 svar på ”Oscar Ekman och nykterhetsrörelsen”