Klippans varv

Varvet var verksamt redan på 1700-talet som Ostindiska Kompanisets utrustningsvarv där fartygen låg för att utrustas och ställas i ordning inför resorna. När Ostindiska Kompaniet upphörde 1813 inköptes varvet av Göteborgs stad.

Företaget som bar namnet Klippans Varv startade år 1900, låg vid sidan av Carnegieska bruket, och skulle från början bygga och reparera kappseglingsyachter och andra mindre båtar. Redan följande år beslöt varvsledningen att även bygga större fartyg, speciellt stålfartyg. På våren samma år sträcktes kölen till en ståltoppad skonare, en så kallad fore and aft-skonare, konstruerad av ingenjör John Johnsson.

Detta första försök blev en stor framgång för varvet. Fartyget såldes redan på stapeln till skeppsredaren Grube i Marstad i Danmark och erhöll i dopet namnet H.C. Grube. Varvet fortsatte på den inslagna banan, och efter Grube byggdes ytterligare två fartyg av samma typ och storlek, först Dagny och sedan Cecilia. Efter Cecilia byggdes en fyrmastad skonare, den första av sitt slag som byggdes på ett svenskt varv. Cecilia var Sveriges och även Europas första större motordrivna segelfartyg.

I början av 1900-talet utvecklade varvet en tändkulemotor med namnet Populär. 1909 gick dock företaget i konkurs varvid varvsverksamheten övertogs av O. Guldbrandsen & Son AB. Ett gammalt göteborgsföretag som tillverkade kassaskåp. Mellan 1907 och 1920 byggde varvet också ett 20-tal fiskebåtar av lite större storlek liksom en del andra större träbåtar av olika slag. År 1918 övertogs Guldbrandsens av norska intressenter som dock gjorde konkurs 1933.

Ur boet rekonstruerades Ideals Motorfabrik som fortsatte varvsverksamheten och motortillverkningen fram till 1959 då företaget las ner. Sigvard Carlsson som drev Knippla Skeppsvarv köpte tillgångarna på auktion och transporterade allt av värde ut till Knippla.