Jakobsdal

Hette innan 1819 Örgryte Stom. Som stomgård var det gårdens ansvar att stå för församlingsprästens avlöning. Namnet Jakobsdal som gården kallades från 1819 kommer troligen från Hans Jakob Cavallin som ägde egendomen under större delen av 1800-talets första halva, från 1809, samma år som han också övertog Apoteket Kronan, intill 1841 då han dog.

Apotekare Cavallin drev förutom Apoteket Kronan också en omfattande grossisthandel i medicinalväxter, medicinalier samt hade ett kemiskt-tekniskt laboratorium såväl som en badinrättning inne i Göteborg, i Brunnsparken. Vid framställning av en bengalisk eld år 1832 inträffade en kraftig explosion i laboratoriet som skadade många och dödade en person.

I Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län står det följande om Örgryte Stom:

Två senare ägare av gården var Elis Brusewitz och Leopold Abramson. Elis Brusewitz bedrev bland annat omfattande låneaffärer och var delägare i firman Röhss & Brusewitz (senare Röhss & Co) och Leopold Abramson var delägare i firman Aug. Abrahamsson & Co. 1878 köptes egendomen av Oscar Ekman.

1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Huvudbyggnaden stod dock kvar och blev 1915 Betaniastiftelsens sjukhem. Revs 1980 för att lämna plats för Sovjetunionens konsulat.

Jakobsdal 1851. Bild: C.G. Berger.

Jakobsdal 1871. Foto: Robert Dahllöf

1908 med planerat villaområde utlagt.

På Jakobsdals område fanns och finns än idag flera jättegrytor. Idag ligger de alldelse i kanten av motorvägen, men går fortfarande att beskåda. 1922 skrev Fritz Stenström om dem i Sveriges Natur då det befarades att de skulle sprängas bort när de nya husen skulle byggas:

Jättegrytorna inpå storstaden
En göteborgsk naturskyddsfråga

På Örgryte Stom, eller som det numera kallas, Jacobsdal går en bergsrygg i riktning från norr till söder och tämligen brant sluttande mot väster. Den norra delen ingår som ett område av den gamla Jacobsdalsparken under det den sydliga är en skogsbacke, bevuxen med smärre ekar, kaprifoliumsnår etc. Just där en gammal gärdesgård utmärker gränsen för Örgryte Stom, höjer sig berget till en ett tiotal meter lång och nästan lika bred granit-gneisplatå med en vacker utsikt över Lisebergsdälden; alldeles nedanför i dalen löper Lilla Danska vägen, intill denna västkustbanan och i sänkan ringlar sig Mölndalsån. Berget stupar här nästan tvärbrant ned, och för geologen och naturvännen erbjuder detta bergsstup ett verkligt intresse. Här har nämligen i tidernas morgon en glaciärbäck svarvat ut en grupp av 4 stycken jättegrytor och facetterat bergväggens ytor medelst en slipning, som verkligen kan kallas helt konstnärlig. De två grytorna äro större med mer än 1 1/2 meters diameter, de andra två ungefär hälften så vida. Bergväggen är väl cirka 8 meter från ovan till nedan och företer åtskilliga längs- och tvärgående sprickor. Vi ha således ett rätt så storslaget naturminnesmärke framför oss, där man minst väntat finna det, nämligen så gott som inpå stadens knutar.

Här bör också tilläggas, att dessa grytor långt ifrån äro de enda på området, ty utefter nämnda bergsryggens västersluttning finnas ytterligare åtminstone ett tiotal, fastän enstaka sådana, i öppen dager. På den s. k. Kejsarplanen i Jacobsdalsparken, en med konst upplagd terrass, ligger ett helt rös av större rundade s. k. löparstenar. Traditionen förmäler, att här skulle funnits en jättegryta så vid och djup att ägaren till Jacobsdal, grosshandlanden Leopold Abrahamsson, av omtanke för sina barn lät igenfylla den, så de icke skulle falla i grytan och drunkna, då den väl merendels var fylld med regnvatten.

Denna beskrivning jämte åtföljande fotografi har till ändamål att fästa Naturskyddsföreningens uppmärksamhet på ifrågavarande naturminnen. Jacobsdalsområdet (en del av gamla Örgryte) skall nu upplåtas till bebyggande som villastad. De enstaka grytorna äro därmed naturligtvis prisgivna. Däremot bör något ovillkorligen göras för att rädda den här ovan skildrade bergsformationen med sin vackra grupp av 4 stycken jättegrytor. Visserligen är tomtplanen uppgjord så, att grytorna så att säga komma att ligga på tomtens bakgård och därigenom åtminstone kunna tänkas undgå spettet och sprängskotten; men vem får sedan någon glädje av dem, då de i sin nya omgivning (på bakgården således!) komma att alldeles undandragas den intresserade allmänhetens iakttagelse.

Hem bygdssällskapet Örgryte Odalmän, som bland annat gjort till sin uppgift att verka för skydd av naturminnesmärken inom församlingen, har haft sin uppmärksamhet riktad på denna grupp av jättegrytor samt för sin del ansett, att man med snaraste bör gå i författning om att söka få området fridlyst, så att grytorna jämte ett tillhörande område av 5 -10,000 kvm. finge för framtiden förbliva vad det varit: ett vackert naturminnesmärke i sin rätta omgivning.

Göteborg i mars 1922.
Fritz Stenström
Med. lic.

1923