Den ursprunglige grundaren av det riksbekanta numera landets enda porterbryggeri, Carnegieska Porterbruket, var en från Tyskland inflyttad industriidkare vid namn Abraham Robert Lorent. År 1808 inköpte han lämpliga tomter ute vid Klippan i den dåvarande göteborgska bebyggelsens yttersta utkant åt väster, för att därstädes uppföra ett sockerbruk, å vilket han även snart erhöll privilegium.
I Göteborg hade vid denna tidpunkt trenne porterbryggerier sett dagen, vilka dock icke drivits med någon särskild framgång. Lorent kom nu på den tanken, att vid sidan av sockerbruket bedriva ett porterbryggeri och hans privilegieansökan därom bifölls år 1813. Lorent skaffade sig nu även privilegium på att själv få göra fat och tunnor för portern, tillstånd att importera humle i den mängd han behövde etc. Allt var synnerligen välorganiserat från början. År 1817 torde den första portern från Lorentska bryggeriet ha förts ut i marknaden. Då hade redan Lorent fått åtnjuta den framgången, att regeringen förbjudit all import av utländsk porter.
Det nya företaget seglade alltså redan från starten i förlig vind. Porterbryggeriet vid Klippan utvecklade sig snart till ett jättebryggeri i en skala, till vilken man dessförinnan aldrig sett någon motsvarighet i Sverige. Hur omfattande den var framgår av, att på 1830-talet kunde man i bryggeriet mäska 120 tunnor malt på en gång, lagra 2.400 tunnor korn; vidare uppgick den årliga tillverkningskapaciteten till 23.500 hl. porter etc.
Lorentska bruken, på 1840-talet.
Att här i detalj kunna följa bryggeriets utveckling låter sig inte göra — därtill skulle fordras en fullständig historik över hela portertillverkningens utveckling i Sverige, som så gott som fullständigt sammanfaller med Carnegies. Detta bryggeri har nämligen hela tiden haft en dominerande ställning.
År 1833 avled Lorent och på grund av att denne å spekulationer förlorat hela sin förmögenhet, så måste arvingarna å auktion låta försälja bruket. Det inköptes av den blott 23-årige engelsmannen grosshandlaren David Carnegie J:r för 300.525 rdr rgs. Han förvärvade emellertid även de färdiga produkterna och de lösa inventarierna, varför hela köpesumman sprang upp till 402.912 rdr rgs.
År 1841 slog Carnegie samman sin grosshandelsrörelse med fabriksrörelsen under det gemensamma namnet David Carnegie & Co. Ungefär tio år senare ändrades firmanamnet till Handelsbolaget D. Carnegie & Co, då som ny delägare ingingo fyra göteborgare, däribland konsuln Oscar Ekman. David Carnegie hade då flyttat tillbaka till England. År 1860 ändrades handelsbolaget till Aktiebolaget D. Carnegie & Co. Stiftaren levde hädanefter helt i England. Han hade sitt kapital investerat i det bolag i Göteborg, som bar hans namn men den egentlige ledaren av fabriksrörelsen och chefen för det hela blev hädanefter Oscar Ekman.
År 1907 uppdelades det gamla bolaget i tre särskilda bolag med skilda intresseområden: Porterbryggeriet A.-B. D. Carnegie & Co, Svenska Sockerfabriks A.-B. och Fastighets A.-B. D. Carnegie & Co. Det första av dessa bolag hade då ett aktiekapital av fem miljoner kronor. Den 1 januari 1921 övertogs bryggeriets alla aktier av A.-B. Vin- och Spritcentralen för en summa av 13 miljoner. Sju år senare inköptes bryggeriet, fortfarande med bibehållet namn sedan 1907, för 8 miljoner kronor av ett konsortium, däri 1/5 av aktierna övertogs av Stockholms Bryggerier samt 4/5, dels och till största delen av A.-B. Pripp & Lyckholm i Göteborg, dels av en del bryggerier i landsorten.
Porterbryggeriet Carnegie & C:o Vykort, omkring 1900
Tillverkningens omfattning har alltid varit betydande. År 1916 redovisas det hittills högsta antalet med 59.000 hl. På grund av nykterhetslagstiftningen minskades dock porteromsättningen betydligt och nedgick år 1934 till cirka 25% av den forna omsättningen. Senare åren visa dock en förnyad återhämtning i tillverkningen, som naturligtvis är beroende på ökad efterfrågan; den årliga omsättningen håller sig f.n. omkring ca 20.000 hl. Man kan i detta sammanhang icke underlåta påpeka, att det synes som om statsmakterna givit portertillverkningen en mindre gynnad ställning. Ser man t. ex. på porterns ur medicinsk synpunkt synnerligen stärkande egenskaper, så kan det inte undgås att man finner det märkvärdigt, att man exempelvis inte en gång får köpa porter klass III å systemmotbok, men däremot utländska viner med dubbelt så hög alkoholhalt.
Tillverkningen av porterdrycker är en synnerligen omständig procedur, som kräver många maskiner och stor påpasslighet och omsorg av dem, som syssla därmed. Bolaget har varit mycket noga med att följa alla tekniska rön på området och bryggeriet är väl rustat med moderna maskiner, som fyller alla anspråk på hygien och rationalisering.
Verkst. direktör för bolaget är nu direktör Arvid Uddenberg.
Beskrivning över Göteborg med omnejd, Förlags A.-B. Fournir, 1939, s. 448-451
3 svar på ”Porterbryggeriet D. Carnegie & Co”