En av de värdemässigt viktigare exportvarorna från Göteborg under delar av 1700-talet var brännvin. Åtskilliga år var värdet av exporterat brännvin från Göteborg högre än värdet av exporterade bräder. För att framställa brännvin användes framförallt råg som i stor utsträckning importerades från Baltikum, Polen och Pommern. Om andra städer i Sverige också exporterade brännvin är oklart.
En del av det brännvin som exporterades importerades dock till staden medan annat tillverkades lokalt i Göteborg med omnejd. Brännvin smugglades till stor del till Storbritannien som ett komplement till tesmugglingen. Te och brännvin lämpade sig dessutom bra att lasta ihop på fartygen. Rent värdemässigt hörde brännvin i allmänhet till de 5 största exportvarorna från mitten av 1740-talet till mitten av 1770-talet. Sen tycks den inhemska efterrfrågan på västkusten på grund av sillperioden ha blivit så stor att export inte längre var möjlig. Även en hel del vin återexporterades från Göteborg liksom från Stockholm. Dessutom infördes ett statligt monopol för brännvinsbränning år 1775. Dett kan säkerligen också ha påverkat de redovisade sifforna för brännvinsexport. I den mån det förekom fortsatt privat bränning och smuggling av brännvin till Storbritannien synstes detta inte längre i den officiella statistiken. 1788 upphörde monopolet förutom i Stockholm, Göteborg och ett antal andra städer.
Under kontinentalperioden i början av 1800-talet ökade brännsvinshandeln kraftigt. Det gällde både importen och exporten och i huvuddsak i form av så kallad nederlagshandel. En central brännvinshandlare i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var Niklas Björnberg.
Läs mer: GD, Murberget, Kulturarv Gotland, Karlstad, Ystad, Furusund,