En stor importvara rent värdemässigt på 1700-talet tycks bly, ten och kvicksilver ha varit. I alla fall i Göteborg. Bly tycks ha varit den viktigaste metallen av dem och en mycket stor del återexporterades. En hel del utfördes av Ostindiska kompaniet som last, det var tungt och bra att ha som barlast och som komplement till lättare varor.
Återexport till Östersjöområdet förekom trots att det var därifrån stora delar av det importerade blyet kom. Det mesta kom dock från Storbritannien, exempelvis tenn från Cornwall och bly från Skottland. Bly kan därmed ha varit returlast med fartyg som gått med järn och smuggelte till Skottland. En hel del av de aktuella metallerna kom via frihamnen i Marstrand under den tid då detta var en frihamn. Vissa år importerades istället huvuddelen av dessa metaller via Nederländerna. Hull som mottog stora mängder av det exporterade svenska järnet var också en viktig exporthamn för bly och sannolikt importerade Sverige och Ostindiska kompaniet bly därifrån. Hull var också känt för att var en hamn för smuggling.
Under perioden från 1740-talet till och med 1780-talet tillhörde bly regelmässigt de tio största exportvarorna från Göteborg rent värdemässigt. I början av denna period ofta de fem största exportvarorna från Göteborg.
Sannolikt såldes väl blymetallen i Kanton i Kina. Alternativen är Cadiz i Spanien, Indien (Bombay eller nån annan ort) eller Batavia. Om det handlar om Batavia eller Indien kan bly ha sålts för att betala inköp av opium. Opiet såldes sedan i Kanton och finansierade inköp av te. I Cadiz köptes silverpiastrar som användes för inköp av te i Kanton. En del silverpistarar importerades dessutom till Göteborg och återutfördes av Ostindiska kompaniet. Bly användes bland annat för att tillverka kulor, ammunition.
Andra källor:
Ostindiska Compagniet, affärer och föremål, 2000
Ivar Lind, Göteborgs Handel & Sjöfart 1637-1920, 1923
Kurt Samuelsson, De stora köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, 1951
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969