För något mer än hundra år sedan inkom till Göteborg en ung skotte, David Carnegie, som fick anställning som bokhållare hos stadens största och rikaste handelshus John Hall & C:o. Den äldre Hall var den rikaste personen i Sverige på sin tid. Gustaf den tredje, som besökte Hall i Göteborg under finska kriget, begärde vid detta tillfälle af Hall ett lån på 400,000 riksdaler banko, hvilken summa också ögonblickligen af H. öfverlämnades till konungen, men på samma gång tillsade Hall sin kassör i kungens närvaro:
”Skrif upp dessa 400,000 banko på vinst- och förlustkonto.” Halls son, John Hall, den s .k. Skägg-Hallen, brydde sig alls icke om firmans affärer, utan öfverlämnade dessa helt och hållet åt sina bokhållare Carnegie och Lamberg, hvilka båda, i synnerhet den förre, hade hans oinskränkta förtroende. Ehuru erkändt skickliga köpmän, spelade dessa båda bokhållare den otrogne gårdsfogdens roll och störtade systematiskt sin principal, under det de själfve tillskansade sig en stor del af Halls rikedomar. Utan att veta någonting om sin affärsställning, var Hall på en gång ruinerad och nödgades göra konkurs år 1807.
Carnegie och Lamberg utsågos till utredningsmän, alla fordringsägare erhöllo full likvid, men firmans öfverblifna stora tillgångar behöllo de otrogne gårdsfogdarne och redovisade dem aldrig till Hall, hvilken genomvandrade Sverige och sökte hjälp hos vänner och bekanta för att öppna process med Carnegie och Lamberg om redovisning, hvilket äfven lyckades. Hall instämde Carnegie till domstol, icke allenast för bristande redovisning, utan äfven tjufnad, bedrägeri, förfalskning, ja, till och med inbrott, samt fordrade 400,000 riksdaler banko återbetalning. Processen härom räckte i många år och tycktes till slut få en för Hall gynsam utgång, då det lyckades Carnegie att muta fordringsägare, mot det att Hall transporterade alla sina fordringsanspråk mot Carnegie på Lundström och lämnade full décharge.
Hall ingick härpå, hvarefter Carnegie utbetalte 200,000 riksgälds till Lundström, hvilket belopp den senare behöll för egen räkning och Hall fick sedan aldrig en vitten af L., hvilken uppköpte H:s reverser för ringa belopp, men gjorde anspråk på deras fulla värde mot H.
Hall måste då med tiggarstafven i hand och påsen på ryggen om igen ut och vandra samt dog tre år därefter, 60 år gammal, år 1830, ensam och öfvergifven, i det uslaste tillstånd i en tvättstuga inne på en gård vid Norrtullsgatan i Stockholm.
Emellertid hade Carnegie och Lamberg öfvertagit och fortsatt alla det gamla Hallska husets affärer, under firma D. Carnegie & C:o. Carnegie, som i sitt äktenskap med Anna Stina Beckman, ägde endast ett lefvande barn, dottern Susan, importerade från Skotland en brorson, som också hette David Carnegie, och efter kort tid fick denne ingå och Lamberg utgå ur firman. Carnegie hade förut haft två söner om 4 à 6 år, men dessa dogo på samma dag, den ene genom ett fall från öppet fönster ned i gatan och den andre genom förtärandet af upptorkad flugmat, som gossen tagit i en skänk, under förmodan att det vore socker.
Den äldre Carnegie dog i slutet af 1830-talet och efterlämnade till sin enda dotter Susan en boupptecknad förmögenhet af öfver två millioner samt H:s advokat, en häradshöfding Lundström, hvilken ombestyrde ett möte mellan Hall och Carnegie på ”Blå porten” på Stockholms djurgård. Tillställningen börjades med en finare middag i förening med de utsöktaste viner, och Carnegie bjöd 100,000 banko i förlikning, men Hall ville ej ingå därpå, emedan han under processens gång måst skuldsätta sig för samma summa, hvaraf han dock i verkligheten ej fått mera än fjärdedelen. Lundström öfvertalade dock slutligen Hall att antaga 200,000 riksgälds, under muntligt löfte, att Lundström skulle uppgöra 25% ackord med H:s förordnade sin brorson till hennes förmyndare. Hvad var nu naturligare, än att de båda kusinerna gifte sig med hvarandra, och på så sätt blef David Carnegie d. y. ensam innehafvare af både rikedomarna och firman.
David Carnegie d.y.
Till Göteborg hade inkommit efter slaget vid Waterloo en fransman Lorent, som varit kassör i Napoleons armé och, under den allmänna villervallan under bataljen, rymde med en stor del af krigskassan. Lorent inköpte stora ägoområden vid Klippan och lät därstädes uppföra de stora fabrikerna, sockerbruk och porterbryggeri. Sin bostad hade han i det af honom uppförda Lorentsberg, det nuvarande utvärdshuset. Affärerna gingo dock dåligt för Lorent och efter 20 års verksamhet måste han göra konkurs. De dyrbara fabrikerna inropades på exekutiv auktion för en spottstyfver, 212,350 riksdaler banko, med alla inventarier, af David Carnegie den 9 april 1836, en bemärkelsedag i den rike mannens historia. Dessa fabriker hafva allt sedan varit i Carnegieska familjens ägo.
År 1860 förändrades firman till Aktiebolaget D. Carnegie & C:o. De Lorentska fabrikerna blefvo en guldgrufva för Carnegies. David Carnegie d.y. dog i slutet af 1870-talet och efterlämnade till två söner en förmögenhet af omkring två millioner pund sterling eller i svenskt mynt 36 millioner kronor. Redan på 1840-talet hade familjen lämnat Sverige och bosatt sig i Skottland, hvarest Carnegie hade åt sig låtit uppföra ett luxuöst slott.
Familjen besökte därefter blott tillfälligtvis Göteborg. Båda herrarne Carnegie hafva skänkt stora penningebelopp för välgörande ändamål, anläggning af vägar och alléer samt uppförande af den nya Hagakyrkan i Göteborg.
Det Hallska godset tyckes hafva fört lycka med sig inom Carnegieska familjen.
4 svar på ”Firman D. Carnegie & Co”