Fröding är en mycket okänd handelsfamilj från tiden för kapitalismens genombrott i Sverige. Liksom flera familjer från Göteborg, exempelvis Tranchell, så kan man spåra deras förmögenhet tillbaka till Ostindiska Kompaniets dagar. 1778 kom Anders P. Fröding till Göteborg från Frölunda i Odensåkers socken i Västergötland. Han fick anställning som informator hos familjen Minten på Bagaregården men fick snart anställning i den stora Björnbergska handelsfirman i vilken Johan Minten d.y var delägare. Därefter övergick han till anställning i handelsfirman Martin Holterman, ägd av direktören i Ostindiska kompaniet, Martin Holterman (1715-93).
Martin Holterman var gift med Anna Mariana Ström (1727-64), med två bröder verksamma inom Ostindiska Kompaniet. Hon var dessutom syster till Niclas Sahlgren och Jacob Sahlgren, två av den tidens rikaste män och ockå verksamma i Ostindiska Kompaniet. Han var bland annat direktör och delägare i Ostindiska Kompaniets mycket lönsamma 3:e oktroj mellan 1777 och 1786. Därefter var han också direktör och delägare i den 4:e oktrojen som inte var lika lyckosam från 1786 till sin död.
Utöver detta investerade Holterman också i värmländska bruksegendomar, såsom Bosjöhyttan, Krontorp, Dömle- och Kvartorpsverken. Hans önskan var att dessa efter hans död skulle utgöra fideikommiss för hans barn. År 1802 upphävdes dock bruksfideikommisset av kungen och egendomarna skiftades mellan ägarna. Han Hade tre söner, Martin Holterman (1766-1838) i andra äktenskapet med Charlotta Arfwedsson (1741-1801) och i första äktenskapet Johan Peter Holterman (1757-1793), Niclas Holterman (158-1824) och två döttrar, Anna Elisabeth Holterman (1759-1801), gift med Jacob Arfwedsson, också aktiv i Ostindiska Kompaniet, och Maria Charlotta Holterman, gift med Anders von Wahrendorff. De ägde Taxinge-Näsby och byggde det slott som ännu finns kvar. Deras son var Martin von Wahrendorff (1789-1861).
Martin Holterman d.y. var fortsatt aktiv i faderns firma och blev efter att ha lämnat denna legationsråd i Paris. Niklas Holterman köpte godset Forsby i Södermanland och drog sig tillbaka från köpmanslivet. Även Johan Peter drog sid tidigt tillbaka från affärerna, i hans fall p.g.a. sjukdom. Den sistnämnde donerade stora summor till Göteborgs stad.
1794 blev Anders P. Fröding delägare i den holtermanska firman vid sidan av Martin Holterman d.y. Vid Frödings död år 1809 övertogs huvudägandet i firman av hans änka Elisabeth Minten. Hon lät ändra namn på firman till A.P. Frödings Enka & Co. Anders Fröding och Elisabeth Minten gifte sig 1795 och övertog då också Bagaregården. Änkan sålde denna år 1811. Firman Martin Holterman / AP Frödings Enka var också verksamma inom sillhanteringen med sillsalterier och trankokerier. Elisabeth Mintens syster Sara Minten var gift med Johan Jacob Ekman.
Sonen Anders Fröding (1802-1860) övertog firman efter modern och systern Wilhelmina Fröding (1805-1878) gifte sig med Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Sålunda kom en del av den Frödingska förmögenheten att användas i L.J. Hiertas olika publicist- och industriprojekt.
Anders Frödings son Hugo Fröding (1842-1930) blev militärattaché vid svenska ambassaden i Berlin, skribent och författare. Hans bror, konsul August Fröding grundade firman A. Fröding & Co år 1865 tillsammans med Sten Helling (1839-1921). Sten Helling var i sitt första äktenskap gift med Thekla Krafft (1848-1869), vars mor kom från familjen Prytz. I andra äktenskapet var han gift med Eliza Karolina Willerding (1852-1935), dotter till grosshandlaren Edvin Willerding.
Degerfors Järnverk köptes på exekutiv auktion år 1868 och 1870 ombildades järnverket till ett aktiebolag. Firman blev därefter starkt engagerad i utbyggnaden av Degerfors till ett modernt järnverk samt tog hand om dettas export. Man hanterade även järnexporten från Gravendals och Fredriksbergs lancashirebruk på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Mellan 1870 och 1895 var firman en av de största järnexportörerna i Göteborg. Firman exporterade även pappersmassa och trävaror. 1921 dog Sten Helling. Efter Sten Hellings död blev sonen Nils Hugo Fredrik (Freddy) Helling (1875-?) delägare i firman.
1886 rekonstruerades Degerfors Jernverks AB och blev Strömsnäs Jernverks AB. Företaget tycks därefter ha kontrollerats av familjen Odelberg (Odelberg & Olsson) tillsammans med Sten Helling och familjen Fröding. Sten Helling satt förutom i järnverksbolagets styrelse också i styrelserna för Göteborgs Köpmansbank 1900-04, Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1903-19 och i Skandinaviska Kredit AB 1910-19. Han var också lokalpolitiker i Göteborg.
Författaren Gustaf Fröding (1860-1911) tillhörde en annan familj Fröding från Värmland.
Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg,
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
5 svar på ”Fröding – Ostindiska och järnverk”