Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Willinska skolan

Willinska fattigfriskolan – Willinska stiftelsen

Willinska Stiftelsen har sitt ursprung i den Willinska Fattigfriskolan som grundades år 1767. Det var fattighuspredikanten Johannes Willin, som startade en skola med 17 barn på Stampen i Göteborg. Skolan kan sägas ha varit Göteborgs första egentliga folkskola. Senare startades också en annexskola i Haga (senare Östra Hagaskolan, idag bara Hagaskolan). Efter hand utökades verksamheten och 1827 var antalet elever 611. Skolan var tidigare också en större fastighetsägare i Göteborg, bland annat i kvarteren Gamla Teatern och Traktören.

Willinska skolan

Willinska skolan vid Stampgatan i början av 1900-talet

På 1880-talet övertog kommunen ansvaret för skolundervisningen. Då hade under årens lopp över 10 000 barn fått fri undervisning i Willinska skolan. Kvar i Willinska skolan blev den s.k. slöjdavdelningen. Denna var ett internat med en hel försörjning för 30 gossar i åldern 12-15 år, vilka under 3 år fick undervisning i såväl bokliga ämnen som trä och metallslöjd.

1945 upphörde skolverksamheten, som alltså hade bedrivits sedan 1767- fyra år innan Gustav III blev Sveriges kung.

Idag har stiftelsen till ändamål att beträffande barn och ungdom från Göteborg främja vård och uppfostran eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning.

Willinska stiftelsen förvaltas av SEB Institutioner & Stiftelser och hade vid utgången av 2016 tillgångar på 105 miljoner kronor.

Advertisements

Östra Hagaskolan

Hagaskolan, eller Östra Hagaskolan, är en äldre byggnad och skola i stadsdelen Haga i Göteborg. Skolan har gett namn åt Skolgatan och har adress Skolgatan 22.

Hagaskolan

På gatan, som tidigare kallades Sjömansgatan, låg ursprungligen två skolor. Den första byggdes 1817, den andra 1827 för Willinska skolans räkning. Göteborgs stad köpte upp skolbyggnaderna 1845 för den allmänna skolans räkning. I Hagaskolan återfinns numera grundskola från förskoleklass upp till årskurs 5 och fritidshemsverksamhet.

Enligt en kommunal utredningskommitté som tillsattes för att utreda folkskoleförhållandena i Göteborg gick år 1857 endast 1 643 barn i åldern 7-16 år i skolan av 3 444; 20 procent (330 barn) gick i Hagaskolan medan 117 gick i Willinska skolan.

C.R.A Fredberg skriver i Det gamla Göteborg om skolorna i Haga:

Skolor, prästerligt nit, goodtempleri och missionsverksamhet ha de senare åren i hög grad medverkat till det sedliga livets höjande även i denna stadsdel. Särskilt Evangeliska missionsföreningens arbete må i detta sammanhang betonas. Föreningen byggde nämligen sitt första egna missionshus i hörnet av Husar- och Nygatorna, vars stora sal öppnades 1868 på hösten och rymde över 1,000 personer. Domprosten P. Wieselgren och d:r P. Fjellstedt medverkade vid invigningen. Samma år inrättade föreningen i missionshuset ett barnhem för flickor. År 1880, då föreningen fått Bethlehemskyrkan färdig, såldes Missionshuset och inreddes till bostads- och affärslokaler, bl. a. för Haga bokhandel.

En annan publik byggnad är gamla Sopphuset, beläget högre upp vid Husargatan, närmare bestämt n:r 25. Detta är ett av de få tegelhusen vid Husargatan och uppfördes år 1865 för Fattigvårdens räkning. Som namnet anger anrättades här den föda, som i svåra tider utdelades till förstädernas nödlidande. Tomten stod emellertid i samband med skolhuset mitt emot vid Skolgatan, och Sopphuset övergick också 1888 till Folkskolestyrelsen, vilken inredde detsamma för folkskolans behov.

Apropos skolorna i Haga äro ett par av stadens äldsta folkskolehus, om inte de äldsta, belägna vid Skolgatan. Det ena är en tvåvånings-, det andra en envåningsbyggnad, uppförda: det ena 1817, det andra 1827 för Willinska skolans räkning. Dessa hus inköptes av staden 1845 för allmänna folkskolans räkning. Det mindre trähuset påbyggdes 1876 med en våning. Vidare byggdes på tomten 1861 ett skolhus av sten och 1897 ännu ett skolhus av sten.

Detta vidsträckta skolområde, som äger fasader åt Skol- och Husargatorna och en rymlig skolgård, omfattar således ej mindre än fem byggnader och benämnes Östra Hagaskolan. Undervisning lämnas här åt cirka 750 barn.

Västra Hagaskolan däremot är belägen vid Östra Skansgatan, med fasad jämväl åt Kaponniergatan, uppfördes 1863, påbyggdes 1893 och lämnar undervisning åt cirka 480 barn.

När de gamla skolhusen kommo till, strax efter 1800-talets mitt, sågo omgivningarna helt annorlunda ut än nu. Området mellan Husar- och Skolgatorna upptogs av potatis-, kål- och bondböneland, på gårdarna hade man både avskrädeshögar och svinhus, och det rådde en mycket livlig svinmatstransport. Gatorna voro glest bebyggda och endast gångbanorna stensatta. Emellertid var det hela mycket idylliskt, tack vare de många trädgårdarna och hagarna.

I denna blandning av kåkstad och idyll härjade, som förut sagts, den röde hanen allt emellanåt, i större stil först 1857, då ej mindre än nitton hus ströko med och 340 personer blevo husvilla. Elden och ett livligare byggnadsväsende i förening gåvo omsider Göteborgs äldsta förstad sitt nuvarande utseende.

Andra källor: Attman, Boberg & Wålstrand, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962 del III, Wikipedia

Gustaf Henric Ekman

Gustaf Henric EkmanGustaf Henric Ekman, född i Göteborg 24 november 1774 , död samma plats 15 januari 1847, var en svensk affärs- och kommunalman, som tillhörde göteborgssläkten Ekman. Han bildade 1802 handelshuset Ekman & Co., som ännu består, och inköpte 1813 Lesjöfors järnbruk, som under ledning av sonen Gustaf Ekman skulle bli ett av Sveriges främsta.

Han var son till handlanden Peter Petersson Ekman, senare betecknad Petter III Ekman och dennes hustru Hedvig, född Boethius. Han gifte sig den 6 september 1803 på Åsby i Bergs socken med Gustava Törngren (1786–1851), dotter till brukspatron Isaac Törngren och Maria Bellenden. Gustava Törngren var kusin till Martina Törngren (von Schwerin).

Liksom sin äldre bror Johan Jacob Ekman var han som barn elev vid den herrnhutiska internatskolan i Christiansfeld i Danmark och undervisades sedan av privatlärare i hemmet. Efter en kort tids studier i Lund ägnade han sig åt affärsverksamhet i Göteborg, först som anställd i faderns firma, från 1802 i Ekman & Co. som han grundade tillsammans med Gustaf Rudolf Prytz. När fadern vid ungefär samma tid drog sig tillbaka från affärslivet och sedan avled 1807, övertog Ekman & Co. också dennes rörelse. Gustaf Henric löste ut sina syskons arvedelar i faderns sillsalterier, något som skapade stora ekonomiska problem, då sillen samtidigt slutade att komma in till bohuskusten. Under den s.k. kontinentaltiden 1808–1810, då Göteborg var en viktig transithamn för smyghandeln mellan England och den av Napoleon behärskade euroepiska kontinenten, gjorde Ekman & Co. mycket stora vinster. Till skillnad mot många andra göteborgska affärsmän klarade Ekman Co. sig igenom lågkonjunkturen efter Napoleonkrigens slut. Det antas dock att Prytz utträde ur firman 1817 hade att göra med de sviktande konjunkturerna.

Tillsammans med Prytz köpte Ekman 1813 Lesjöfors järnbruk i Värmland. De drev detta tillsammans till 1833, då Prytz blev köpt ut och Ekmans äldste son Gustaf Ekman övertog som förvaltare av bruket. 1837 blev tredje sonen Janne Ekman delägare i Ekman & Co. och fem år senare övertog denne chefskapet. Gustaf Henric Ekman var då 68 år gammal.

Ekmans stora intresse för sin hemstad och hans duglighet gjorde honom till en av Göteborg mest betydelsefulla kommunalmän. Han blev medlem av borgerskapets äldste 1804 och var dess ordförande 1809–15. Bland hans insatser märks grundandet av stadens skjutsinrättning 1811, initiativ till utgivandet av en Göteborgs historia och utarbetandet av riktlinjer för de kommunala myndigheternas befogenheter. Ekman var starkt intresserad av folkundervisningen och tillhörde styrelsen för Willinska fattigfriskolan, före den obligatoriska skolans införande 1842 stadens enda folkskola.

Ekman var engagerad som styrelseledamot i Göta kanalbolag, där hans svåger Baltzar von Platen var den ledande kraften. Han understödde också byggningen av 1844 års slussled i Trollhätte kanal, varvid denna fick lika stora slussar som i leden mellan Vänern och Östersjön. För att få denna utbyggnad till stånd, gick han in för höjda kanalavgifter, trots att detta var negativt för hans egen handel med produkter från Vänerlandskapen.

Sin hemstads intressen hävdade han vidare i de tullkommittéer han tillhörde, där han intog en frihandelsvänlig hållning. Ekman representerade borgarståndet vid valriksdagen i Örebro 1810. Den enda yttre utmärkelse som Ekman kunde förmås att ta emot, var titeln kommerseråd (1810).

Paret Ekman hade fem barn som nådde vuxen ålder: Gustaf Ekman (1804–1876), Peter Wilhelm Ekman (1806–1863), Hedvig Maria Ewert, född Ekman (1808–1842), Johan Jacob (Janne) Ekman (1815-1908) och Carl Edvard Ekman (1826–1903). Peter Wilhelm, som var ogift, studerade i Uppsala 1821–1828 utan att avlägga examen och köpte Kilanda säteri 1833 efter att ha arrenderat det från 1829. Han blev 1841 delägare i Lesjöfors bruk.Dottern Hedvig Maria gifte sig 1836 med rådmannen senare borgmästaren Carl Henrik Ewert (1802–1882) i Göteborg i dennes andra äktenskap. Denne överlevde alla sina tre fruar liksom en dotter Hilda Gustava Elisabet (1837–1852) från äktenskapet med Hedvig Maria Ekman.

Text från Wikipedia