Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Fastighets AB Hufvudstaden

Grand Hotel Haglund

Grand Hotel Haglund, eller bara Grand Hotel, var ett hotell med restaurang som låg vid Södra Hamngatan 57, mitt emot hotell Palace, vid Hotellplatsen i Göteborg och som revs 1972.

Hotellet uppfördes 1808 som Bloms Hotel. Under namnet Haglunds Hotel startade verksamheten 1876 efter att huset köpts in på auktion 1872 av Lars Peter Haglund som ett annex till grannhotellet Göta Källare, vilket sedan 1862 drivits av far och son Haglund, L.P. Haglund och Emil Haglund. Från 1886 var Emil Haglund direktör för verksamheten. År 1876 och 1880 byggdes hotellet om av Julius Eduard Leo. Carl Fahlström, som var stadsarkitekt i Göteborg 1897-1920, ritade Grand Hotel Haglunds vinterträdgård och andra detaljer inuti och på fasaderna.

Under en fest på hotellet 1898 ramlade James Fredrik Dickson så illa att han skar sig på krossat glas. Han fick bladförgiftning och dog därav.

1899 bildades Aktiebolaget Göta Källare & Grand Hotel Haglund för att driva hotellverksamheten, vilket också medförde att hotellet bytte namn till Grand Hotel Haglund samma år. År 1902 tog Sigurd Ehrenborg över som chef och mellan 1905 och 1909 drevs verksamheten av Sophus Petersen med Haglund som ägare. Den 28 januari 1909 förvärvade Emil Haglund aktiemajoriteten i bolaget, som då ska haft norsk ägarmajoritet. År 1925 hette chefen på hotellet Carl Linder.

Grand Hotel Haglund var mycket praktfullt, med mycket lyx och kvalitet, exempelvis fanns en badinrättning som var öppen även för allmänheten, restaurangmatsalar, grill, bar, café, sällskapsrum, en festvåning med mera. Jag var där minst en gång som barn, men trodde min minnesbild av det hela var nån slags fantasi av nåt extra lyxigt och fantastiskt. Inte förrän jag häromåret fick se en bild från hotellets interiör förstod jag att det var där jag hade varit.

Grand Hotel Haglund

Grand Hotel Haglund, Göteborg, år 1900. Bild: Aron Jonasson

År 1918 såldes Göta Källare och istället köptes det intilliggande Hotel Savoy som 1949 sammanbyggdes med Grand Hotel Haglund, då också namnet Savoy försvann.

grrand_hotel_haglund1930

Grand Hotell Haglund, 1930.

År  1967 stängdes restaurangen där Leif Mannerström ska ha arbetat en tid på 1960-talet. Vid midsommar 1970 stängdes hela hotellet och 1972 revs byggnaden. Fastighets AB Hufvudstaden lät på platsen 1973-1975 uppföra en byggnad efter ritningar av arkitekt Johannes Olivegren. Totalt sju stenhus från 1800-talet fick rivas för det som blev kontors- och affärshuset Citypassagen i fem våningar. Hermerna vid entrén är reliker från fasaden på Grand Hotel Haglund.

Grand Hotel Haglund

Grand Hotel Haglund

Advertisements

AB Custos

AB Custos var ett investmentbolag som bildades 1937 för att överta aktierna i bolag som Skandinaviska Kredit övertagit under de ekonomiska kriserna på 1920- och 1930-talen. Bolaget övertog röstmajoriteten i bland annat Fastighets AB Hufvudstaden, Riddarhytte AB, Oxelösunds Jernverk AB, Wargöns AB, Marma-Långrörs AB, AB Arvika-Verken och AB Kvarnintressenter.  Marma-Långrör hade innan banken tog över bolaget kontrollerats av göteborgsfamiljen Wijk.

Kostnaden för övertagandet var cirka 20 miljoner kronor (fastän marknadsvärdet låg på omkring 30 milj kr) övertog Custos Skandinaviska Kredits aktieposter i en rad företag.  Man ägde nu betydande aktieposter i flera stora stål-, och papperstillverkare. Utöver redan nämnda aktieinnehav fanns även ett mindre men viktigt ägande i Svenska Tändsticks AB, som liksom Fastighets AB Hufvudstaden ingått i Kreugerkoncernen. Genom Custos dotterbolag Vestor förvärvades Bankirfirman C G Cervin år 1944 varvid man tillfördes aktier i Skandia, TGO (Gränges), AB Klippans Finpappersbruk, Höganäs-Billesholms AB och Uddeholms AB. Under 1946 övertogs en större aktiepost i Mölnlycke Väfveri AB.

Det ursprungliga aktieinnehavet från Skandinaviska Banken kom att säljas mellan åren 1954 och 1968, med undantag för Hufvudstaden, Vestor, Gränges och STAB. Custos kom istället i fortsättningen att rikta in sig på börsnoterade bolag i särskilt expansiva branscher. I början av 1970-talet fanns de största aktieinnehaven inom Billerud, Boliden, Gränges, Volvo och Uddeholm. Under perioden 1937-1972 var bolaget centralt i den ägargrupp som fanns runt Skandinaviska Kredit/Skandinaviska Banken.  En ägargrupp som under lång tid var en av de tre stora inom svenskt näringsliv tillsammans med Wallenberg och Handelsbanken. Bland de större ägarna i bolaget fanns Investment AB Öresund och Säfveåns AB.

Efter att Skandinaviska Banken fusionerats med Stockholms Enskilda Bank år 1972 så kom AB Custos att ingå ett en egen ägargrupp där korsägande med AB Cardo och Investment AB Öresund blev viktigt.

På 1980-talet var AB Custos en del av det korsägande som fanns kring AB Volvo och Skanska. Innan dess var Lundbergföretagen för en period med start 1983 den dominerande ägaren i AB Custos. I början av 90-talet hade Custos stora investeringar i fastigheter (Skanska, Hufvudstaden) och bank (SE-Banken) vilket blev förödande när finanskrisen slog till med full kraft 1992. Värdet av Custos tillgångar sjönk då kraftigt. Efter att Volvo och Skanska i början av 1990-talet misslyckats med att ta över hela Custos tog finansmännen Sven Hagströmer och Mats Qviberg kontrollen bolaget vintern 1995. Dessa kontrollerade redan det mycket mindre Investment AB Öresund. Vid den här tidpunkten var Custos stor ägare i bland annat SEB, Skanska, Hufvudstaden, SCA och Perstorp. Börsvärdet för AB Custos var vid denna tid cirka 6 miljarder.

Under de följande åren såldes Custos aktieinnehav ut bit för bit, med början 1997. 1998 såldes Skanska, Drott och Hufvudstaden. Året därefter avyttrades innehavet i ASG och under 2001 SCA, Perstorp, Perbio och Svedala. Efter att Bilia sålts 2001 låg börsvärdet på Custos endast kring en halv miljard. Nedmonteringen av det gamla investmentbolaget var ett faktum och när Custos och Öresund fusionerades den 8 september 2004 var det inte ett oväntat besked.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
C-H Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3.e uppl, 1971
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Hedlund, Hägg, Hörnell och Rydén, Institutioner som aktieägare, 1985