Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Wengren

Kallebäck Nordgården

Sedan långt tillbaka var Nordgården frälse och låg under Råda. Som brukare noteras 1550 frälsebonden Laris.

Råda säteri ägdes och beboddes 1483 av väpnaren Magnus Rolandsson och i slutet av 1490-talet av dennes son Roland Magnusson, båda häradshövding i Vätle härad. Vem som därefter var ägare, är oklart, men det uppges at Råda i mitten av 1550-talet ägdes av Erik Månsson Ulf Sparre d.ä. till Broxvik i Gränna skn, knekthövidsman i Småland,  ståthållare på Kalmar slott 1560, död 1564. Kan var gift med Estrid Jönsdotter,  dotter av Jöns Jönsson (Stiernbielke) och Karin Björnsdotter (Sparre).  Genom sitt gift skall Erik Ulfsparre blivit ägare av såväl Råda som Källunda i Karda sk: Denna historieskrivning är emellertid omstridd. En viss Nils Persson,som 1559 beordrades att deltaga i gränsregleringen mellan Finland och Ryssland uppges även ha varit ägare av Råda åren 1537-1591. ”Fru Estrid” uppges emellertid ha flyttat från Broxvik 1595 till Råda,  där hon avled 1597, varefter egendomen med underlydande gårdar Övergick till sonen,  lagmannen, riksrådet och ståthållaren på Älvsborg Jöran Eriksson Ulfsparre (1544?-1612) till Öijared, Nääs i Skallsjö m.m.

Råda gick i arv till en ”av sönerna, Johan,  som överlämnade egendomen till sin hustru. Anna Carlsdotter Efter makens död gifte hon om sig med överstelöjtnanten Gustaf Krabbe. Rida med underlydande förvärvades 1626-1629 av en annan av Jöran Eriksson Böner, Peder Jöransson Ulfsparre till Ribbingtorp och Hedåker i Skarab. län samt Livered i Ale härad, ståthållare under olika perioder på Grips­holm, Älvsborg och över Skaraborgs län.  Hans dotter Ebba, född på Råda, blev gift med assessorn i Göta hovrätt Carl Pauli, som innehade Råda och underlydande Kallebäck Nordgård till sin död 1657. En av hans söner, ryttmästare Johan Pauli, innehade Nordgården till 1689, då han var nödsakad överlåta den till handelsmannen Johan von Minden i Göteborg.

Nordgården hade då varit pantsatt till von Minden sedan 1684, men detta räckte ,icke några ägandebevis.  Det blev rättegång mellan von Minden och överste Malcolm Hamilton, ”som af Pauli sig tillhandlat frälsehemmanet Kallebäck”.

I jordeboken 1697 är Nordgården ”förmedlad till 1/2”.  Som ägare anges då ”Öfwersten och Baronen Mallchum Hammilton”.

Friherre Malcolm Hamilton (1635-1698), överste vid Älvsborgs regemente 1678,  senare generalmaj or och 1698 landshövding i Västernorrlands län, var sedan 1661 gift med Catharina Macklier, då änka efter överste David Sinclair.    Efter Hamiltons död noteras sterbhusdelagarna som ägare av såväl Råda säteri som Nordgården intill 1719 då dottern Lunetta noteras för egendomarna.

Lunetta Hamilton var född 1674 och avled ogift på Råda 176l. Hon blev sista adliga ägare av Nordgården, som hon sålde till fortifikations smeden Anders Limmerhult i Göteborg. Denne avled 1741 och i JB 1742 uppföres hans änka som ägare av gården.

Dottern Sara Limmerhult var gift med borgaren Magnus Rebba,  son av gäst givaren Anders Rebba vid Redberget. Magnus Rebba köpte även l/4 mantal Kallebäck Mellangården. Fadern Anders Rebba sålde väl,  som alla gästgivare,  öl och brännvin.  Sonen Magnus gav sig på en annan form av handel. Han transporterade vatten i tunnor till rådhustorget i Göteborg och sålde det varje morgon kl 6 för ett öre kopparmynt pr kanna.’  Så lönsam var denna affärsrörelse förmodligen icke, särskilt sedan en konkurrent om kundkretsen etablerat sig 1764.

På Kallebäck tröttnade Magnus Rebba tydligen, ty samma år sålde han 1/2 mtl Nordgården och 1/4 mtl Mellangården till komministern i Gustavi domkyrkoförsamling Johan Gadelius för 10.000 daler s:mt.  Gadelius erhöll fastebrev 1767. 4) Då omtalas Magnus Rebba som ”numera borgaren i Kongelf”. Han innehade under slutet av 1760-talet och början av 1770-talet även en landeridel i Gamlestaden.

Efter Gadelius död gifte hans änka Maria Såthman om sig med prosten i Örgryte Magnus Giesko Wallerius,  som 1771 noteras för Nordgården och Mellangårdsdelen. Varken Gadelius eller Wallerius bebodde Kallebäcks-gården utan arrenderade ut egendomen.

År 1770 namnges Johan Hillberg på Nordgården, 1777 var en kornett Niclas Litzberg arrendator. Ar 1781 övertog löjtnanten J.A.Carlberg Nordgården och Mellangårdsdelen av Vallerius.  Johan Adam Carlberg (1732-1799) var son av stadsingenjören överste Bengt Wilhelm Carlberg och hans maka i andra giftet Johanna Chris­tina Blaesingh.

Löjtnant Carlberg kom emellertid i ekonomiskt trångmål och sålde i slutet av 1780-talet Mellangårdsdelen samt Överlät 1789 Nordgården till sin måg, färgaren Fredrik Signeul, som dock avled samma år.

Styrman Axel Daniel Wenngren köpte 1792 Nordgården av Signeuls änka, Johanna Dorothea Carlberg för 1.666 rdr ’32 skill. specie eller 10.000 dir s:mt, samma summa som Signeul betalade sin svärfar.

Axel Wenngren var son av handelsmannen i Göteborg, senare brukspatronen på Thoreskog Olof Wenngren och Anna Catharina Maas.

Styrman Wenngren nr inblandad i en uppsats, som ekonomidirektören och manufakturfiskalen Mårten Staaf lämnade till Vetenskaps- och Vitterhetssamhället.  Staaf var ledamot av detta sällskap och uppsatsen trycktes i des3 handlingar.  Där heter det att ‘Wenngren hade tillvara­tagit en vildsint kinesisk katt,  då ostindiska kompaniets skepp ”Adolph Friedrich” lastade i Kanton.  Staaf ansåg katten synnerligen märklig och av särskild art, vadan han styrmannen till ära gav den namnet ”Viverra Wengreniana”.5)

Wenngren och hans maka Anna sålde 1809 Nordgården till ”vågmästaren Jacob Wimnell och dess Fru Sara Gustafwa ????” för 2289 rdr b:co. Wimnell sålde i sin tur 1813 till grosshandlaren i Göteborg Anders Björnberg för 15.000 rdr b:co.  Denna avsevärda skillnad i pris på endast fyra år tyder på att något skett med egendomen under tiden. Så var också fallet.

Anders Björnberg (1777-1813) hade 1806 erhållit förening med Handels-societeten i Göteborg och 1807 vunnit burskap som handlande i staden. Han gick ur tiden samma år han köpte Nordgården, varför tredje uppbudet på gården kom att gälla hans sterbhus. I bouppteckningen efter honom upptages ”Frälsehemmanet Nordgården i värde med derpå påbörjad tegelbruks-anläggning till 12.333 rdr 16 skill.brco”.

Wimnell hade tydligen påbörjat tegelbruket, men förmodligen har han saknat nödigt kapital att fullfölja, varför han förmått den förmögne Björnberg att överta egendomen.

Anders Björnberg var vid frånfället ogift och hade testamenterat en stor del av sin kvarlåtenskap till bl.a.  Sahlgrenska sjukhuset och Chalmerska slöjdskolan. Han var yngre broder till den mycket och illa omtalade storköpmannen, brännvinsmatadoren m.m. Niclas Björnberg.

Grosshandlaren Johan Gabriel Grönvall (1769-1856) övertog 1813 Nord­gården av Björnbergs sterbhusdelägare för samma summa,  som Björnberg betalat, och erhöll samma är fasta på hemmanet, som länge kom att stanna i hans släkt.    Några år senare anges Wimnell & Grönvall i mantalsläng­derna som ägare av tegelbruket.

J.G.Grönvall erhöll förening med Handelssocieteten i Göteborg 1802 och vann burskap i staden som handlande 18o3.

Tillsamman med Wilhelm Röhss d.ä. ingick han till Kungl.Majjt med ”underdånig Ansökning att å Grönvalls egendom Kallebäck Norrgården vid Mölndahls åen få anlägga och drifwa en Färgeri-Inrättning för färgning av Bomullsgarn icke blott uti ägta Turkiskt Rött, utan äfwen i andra färgeri Grönvalls och Röhss ansökan beviljades av Kungl.Majt 2 april 13 även kallades Levanten.

Röhss,  som var född i Sleswig och avlagt farmaceutisk examen 1818, .”bo­satte sig i Göteborg 1827.  Han var en utomordentligt driftig man och blev så småningom ägare av olika affärsföretag: sockerbruk, bomullsspinneri, pappersbruk,  import- och exportföretag.   Genom sitt gifte med Carin Bressander blev Röhss besläktad med Grönvallska och Brusewitzska familjerna. Han gick ur tiden 1858.

Färgeriet Levanten innehades gemensamt av Grönvall och Röhss. Från 1831 drev de även tillsamman handels- och fabriksrörelse under firma Grönvall & Röhss fram till 1839 då Grönvall drog sig tillbaka från affärerna.

År l804 begärde Johan Niclas Grönvall fasta på Nordgården, som han genom arv efter föräldrarna bekommit.  Han avled 1866 och hans änka 1886.

År 1888 noteras lantbrukaren Carl Otto Andersson som ägare. Ännu 1924 upptagas hans arvingar för 1/2 mtl Nordgården, som då brukades tillsamman med 9/20 mtl Mellan gården och 23/190 mtl- Sörgården.

Fordgården med tillhörande delar av Mellan- och Sörgården såldes 1930 av Anderssons sterbhusdelägare till Göteborgs stad för 390.000 kronor. Sammanlagd areal redovisas med c:a 350 har.7)

SA Wilhelmsson

Noter

  1. Ortnamnen i Göteborgs & Bohuslän       del 2   sid 63f
  2. Göteborgs Jubileumspublikationer:     VI    sid 46
  3. ”Örgryte genom tiderna” av F.Stenström
  4. Landsarkivet Gbg:  Sävedals härads dombok 1767
  5. ”Göteborgs Historia under Gustavianska tiden” av H.Fröding sid 203
  6. ”Fabriker och Industrier i det gamla Göteborg” av G.Bodman   s.279
  7. Stadsfullmäktiges Handlingar:    1930
Kallebäck Nordgården

Kallebäck Nordgården

Advertisements

Wengrenska huset

Detta hus kallas idag för Wenngrenska huset men eftersom den person huset är uppkallat efter, Sven Wengren, enligt alla tillgängliga källor stavade sitt namn med ett ”n” i början så borde huset också benämnas Wengrenska huset med ett ”n”. Helt felaktigt kallas det också Wennergrenska huset ibland.

Wengrenska huset uppfördes ursprungligen 1749 som bostadshus åt rådman Sven Wengren efter ritningar av stadsarkitekt Bengt Wilhelm Carlberg och bestod av en huskropp i två våningar med fasad mot nuvarande Gustaf Adolfs Torg.  Sven Wengren var också sekreterare i Ostindiska Kompaniets andra oktroj. Huset byggdes före 1820 på med ytterligare en våning och ungefär samtidigt tillkom flyglar mot väster, öster och norr. Sedan dess består komplexet av fyra hus runt en gård med det ursprungliga huset som huvudbyggnad mot torget.

Wengrenska huset

Wengrenska huset år 1912. Bild: Aron Jonason/GSM

Wenngrenska huset såldes kort efter färdigställandet till postdirektör Anders Gjers, som inrättade postlokal i huset. 1824 flyttade Riksbanken också in i huset. Så förblev det fram till 1873 då postverksamheten flyttade till ett nybyggt posthus vid Packhusplatsen. Redan 1853 hade också Älvsborgs läns hypoteksförening flyttat in. Huset är också känt som ”Lönenämndens hus”, vilket kommer från den tiden. Efter att Riksbanken och hypoteksföreningen flyttat ut kom i stället stadens kommunledning in i huset. 1881 ändrades fasaden i huvudbyggnadens bottenvåning. Koreografen Ivo Cramér föddes i huset 1921.

Tillsammans med Börshuset och Stadshuset utgör det kvarteret Högvakten och förvaltas av Higab. Huset har idag adressen Gustav Adolfs Torg 3.Huset blev byggnadsminne 21 december 1973. Byggnaden består av fyra längor kring en gård, där södra längan mot Gustav Adolfs Torg är huvudbyggnad.

Wengrenska huset

Wengrenska huset 2008

Fräntorp

De äldsta påträffade uppgifterna om Fräntorp  är från slutet av 1500-talet. 1638 uppges Erik Oxenstierna som ägare till Fräntorp. Erik Carlsson Oxenstierna (1616-1662) var gift med sin syssling Margareta Bielke af Åkerö (1622-1655) och efter hennes död med Ebba Ulfsparre af Broxvik.

År 1672 innehades Fräntorps säteri av Erik Oxenstiernas dotter Sigrid (1649-1721) och hennes make Axel Leijonsköld (1640-1712). Detta par hade emellertid förpantat egendomen mot 1000 rdr specie till landsbokhållaren Lars Håkonsson. 1678 blev Håkonsson ägare till Fräntorp.

Efter Håkonsson så ägde hans änka Anna Rödbeck egendomen hade hon 1722 utarrenderad till trädgårdsmästaren Olof Andersson som bättrade upp sina affärer genom att hålla krogrörelse där, vilket ej såga med blida ögon av gästgivaren i Partille. Det blev rättegång varvid krogen dömdes som olaglig och till att stängas.

1730 är borgmästare Dan Lenberg i Vänersborg  ägare, men hade gården utarrenderad. I slutet av 1730-talet och början av 1740-talet är en Oluf Arfwidsson som arrendator.  År 1743 arrenderades och beboddes Fräntorp av I.H.Röhl. Lenberg är fortfarande ägare år 1747 . Han arrenderade då ut egendomen till jaktlöjtnanten Stephan Ståhle. Rådman Sven Wengren i Göteborg, själv från Vänersborg, var 1754 förmyndare för Lenbergs dotter Anna Elisabet Lenberg och sålde samma år Fräntorp till körsnären i Göteborg Lars Quiding för 7000 daler silvermynt.

Lars P. Quiding (1714-1789) hade 1743 vunnit burskap som buntmakare i Göteborg. Som ägare av Fräntorp ville Quiding ”skyndsamt från utrikes ort införskriva pileträd till utplantering å Fräntorps utmärker till tunnband’, men lyckades inte med detta på grund av grannarnas motstånd.

Quiding och hans hustru Anna sålde 1770 Fräntorp till superkargen Fredrik Bratt för 28.000 dir Stmt. I priset ingick på gården befintlig boskap, åk- och körredskap, spannmål och viktualier.- Quiding inköpte senare Vidkärr och ett par Torpagårdar.

Fredrik Bratt (1729-1793), son till rådmannen i Göteborg, Jacob Bratt och hans fru Sophia Schröder, var gift med Catharina Margareta Minten, dotter till  vinhandlaren/traktören Johan Minten och Regina Werkamp. Bratt innehade Fräntorp till sin död och sterbhusdelägarna efter honom intill 1800.

Handlanden Johannes D:son Wetterling år 1800 ett helt mantal Fräntorp för 15.000 rdr rgs. Säljare var förutom änkan Bratt sönerna J.J. och Pr.Bratt, mågarna Jacob D. Wetterling och Peter Wennerholm samt omyndiga dottern Magdalena Bratt.

Johannes D:son  Wetterling (1741-1804) hade 1763 vunnit burskap som handlande i Göteborg och medlemsskap  Handelssocieteten. Han var gift med Catharina Maria Jacobsson, dotter av notarie Anders Jacobsson och Rebecka Malmér.

Wetterling var under sista åren av 1790-talet redogörare för och tillsamman med P.P.Ekman och G.B.Santessons Enka & Co ägare av Lisebergs Sockerbruk. Han dog 1804 och makan 1805. Sonen Jacob Daniel Wetterling(1771-1822), sedan 1797 ägare av Böö efter att fadern skänkt honom herrgården, ärvde Fräntorp. Jacob Daniel Wetterling vann burskap som handlande och blev medlem i Handelssocieteten år 1805. Han var gift med Sophia Regina Bratt (1773-1845), dotter till ovannämnda Fredrik Bratt och Catharina M. Minton.

År 1813 sålde Wetterling Fräntorp till grosshandlaren och riksdagsmannen Peter Malm. Köpeskillingen var 44.000 rdr rgs. Sven Peter Malm (1779-1025), son till  grosshandlaren och innehavaren av landeriet Kvibergsnäs, Jonas Malm, erhöll 1802 förening med Handelssocieteten i och l804 burskap som handlande i staden. Han är från faderns död 1808 till 1811 tillsammans med äldre brodern Niclas Malm som innehavare av Kvibergsnäs .

I bouppteckningen efter Malm, som avled på Fräntorp 3 sept.1825, värderas gården till 24.000 rdr b:co. Sterbhusdelägarna sålde 1826 Fräntorp till grosshandlaren David Carnegie s:r för 17.010 rdr b;co.

Carnegies familj bodde på Fräntorp under sommaren, men änkefru Carnegie inköpte kort före sin död år 1840 även Stora Torp. Hon gifte sig 1845 med sin kusin David Carnegie J:r, då änkling efter sin första maka Julie Zeuthen. Fräntorp värderades 1837 till 21.600 rdr b:co. men” när Carnegie 1849 sålde egendomen, var det för 33.333.1/3 rdr b:co. Köpare var Otto Reinhold Bennet (1813-1895).

Näste ägare blev Theodord Noring, som 1859 köpte egendomen för 80.000 rdr mt och 186l erhöll fastebrev, Noring kom emellertid på obestånd och tvingades överlåta sin egendom till borgernärerna. Borgmästare Johan Erik Reuterfeldt (1815-1880) köpte 1863 Fräntorp av sysslomannen i Norings konkursmassa för 79.000 rdr rmt. Beuterfeldt innehade egendomen till 1873 då han sålde till Carl Bengtson. Köpeskillingen var då 80000 kronor.

Vid sekelskiftet 1900 övergick Fräntorp till Säfveåns AB. År 1926 försålde Säfveåns A-B större delen av sina jordegendomar till staden. År 1936 uppläts Fräntorp till ett antal nybyggare som under sakkunnig ledning fick bygga sina egnahem i stort sett helt i egen regi i enlighet med en plan gjord av stadsträdgårdsmästare E A Wahman. För att få tilldelning av tomtmark i Fräntorp krävdes:

1. Nybyggaren fick inte ha någon förmögenhet.
2. Man måste ha ett fast arbete, och
3. Minst ett men helst två barn skulle familjen ha (några undantag gjordes från
detta).

Beyer (Beijer) och Wengren

Gabriel Fredrik Beyer (1705-82) föddes i Vänersborg som son till Gabriel Andersson Beyer (-1705) och Elisabeth Svensdotter Wallman. Modern gifte senare om sig med den rike handelsmannen Nils Olof Wengren (-1744?). Med honom fick hon sönerna Olof Wengren (1707-) och Sven Wengren (1710-) som alltså var  halvbröder med G..F. Beyer.

1730 flyttade G.F. Beyer till Göteborg där han snart fick anställning i Ostindiska kompaniet. Han genomförde sammanlagt fem resor till Kanton som superkargör i Ostindiska mellan 1745 och 65 och tillhörde den lilla skara om 14 män som genomförde tre resor eller fler som förste superkarg. Med sina två fruar, Fredrika Dorotea Cock (1713-44) och Christina Sunnerberg hade han sammanlagt nio barn varav en son. G.F. Beyer köpte gården Kilandahult i Kilanda socken i Ale i början av 1750-talet och dit flyttade han med Christina Sunnerberg innan de var gifta och innan hon skilt sig från sin dåvarande man. På den tiden en skandal i Göteborg. Först 1755 gifte de sig efter att hon då fått skilsmässa från sin tidigare man.

Båda bröderna Wengren var rådmän i Göteborg. Sven Wengren var dessutom sekreterare i Svenska Ostindiska Kompaniet. Olof Wengren var först bokhållare hos Jacob Sahlgren och Birgitta Sahlgren samt sedan ägare av Thorskogs egendom och bruk i Västerlanda socken tvärs över älven från Lödöse. Olof Wengren var gift med Anna Katarina Maas. Deras son Sven Olof Wengren (1745-1818) var tolagsbokhållare (tolag var en slags tull) och ägare till Jonsered. Han var gift med Sofia Kristina Habicht. De hade sonen Carl Wengren (1775-1818) som var handlande.

G.F. Beyer, hans två halvbröder Wengren var tillsammans med kusinen Gabriel Andersson Beyer, borgmästaren David Pettersson och superkargören Fr. Habicht initativtagare till en liten grupp Swedenborgare i Göteborg

Sonen Gabriel Fredrik Beyer (1731-?) var handlande och delägare i den stora viktiga järnexportfirman Vincent Beckman & Co (då under namnet Vincent Beckman & Beyer). i firman var även hans svåger Samuel Schutz d.y. delägare. Hans fru var Clara Schutz (1738-95). Han var också riksdagsman samt delägare i Varvet Kusten och dess sillsalteri samt initiativtagare och delägare iGrönlandskompaniet.

Den äldre G.F. Beyers dotter Elisabeth Dorotea Beyer var gift med skeppsbyggmästaren Johan Fredrik Roempke, Magdalena Beyer (1734-1803) var först gift med superkargören Anders Gadd (1721-67) och andra gången med grosshandlaren, varvsägaren och brukspatronen Peter Bagge, Anna Maria Beyer (1740-) var gift med amiralitetslöjtnanten Karl Samuel Malm, Greta Stina Beyer (1749-) med brukspatron Adam Ericsson i Filipstad och Lovisa Dorotea Beyer (1753-) med med.dr. Peter Drös Pettersson i samma stad. Övriga döttrar var ogifta.