Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Lindström

Dahlgrenska huset

År 1803 hade stora delar Göteborgs innerstad brunnit ner. John Lyon ägde tomterna vid nuvarande Kungsgatan 41. Han lät på tomten bygga ett tvåvåningshus i sten som var klart 1805 och två år senare såldes till Royal Bachelors Club.

1842 köptes huset av Bengt Erland Dahlgren som behöll det tills han dog. Året efter hans död såldes det till Julius Lindström. Dahlgren inredde sin bostad med konst av olika slag och pampiga möbler.

Lindström gjorde 1884 en stor om- och påbyggnad med Victor Adler som arkitekt. Huset fick tre våningar. 1905 blev järnhandlare Nyberg ny ägare. Idag ägs huset av Cityfastigheter.

Dahlgrenska huset

Dahlgrenska huset Kungsgatan 41. Bild: Cityfastigheter

Advertisements

Lindström & Brattberg

Del 2 av 11 i serien Tobaksbolag
Endast för medlemmar

Johan Reinhold Brattberg

Reinhold_Brattberg

Johan Reinhold Brattberg

Johan Reinhold Brattberg (1792-1841), son till Robert Leopold Brattberg var handlare och affärsman i Göteborg. Han var gift med Susanna Lydia Lindström.

Handlanden Johan Reinhold Brattberg (1792-1841) erhöll 1819 rätten att tillverka snus i Göteborg.  Tillverkningen startade 1826 i samarbete med svågern Eric Gustaf Lindström (1792-1865) som tidigare bedrivit tobakstillverkning i kompanjonskap med Magnus Fiedler i firman Fiedler, Lindström & Co från år 1820. Den nya firman fick namnet Lindström & Brattberg. Efter Brattbergs död fortsatte Eric Gustaf Lindström som ensam ägare av rörelsen.

 

Eric Gustaf Lindström

Eric Gustaf LindströmEric Gustaf Lindström, född 1792 i Göteborg, död där 1865, var en svensk köpman och kommunalman. Han var gift med Carolina Johanna Linderoth, (1792-1864), dotter till Johan Peter Lindström och Catharina Maria Boman. Han var son till handlanden i Göteborg Benjamin Lindström och dennes hustru Elisabeth Maria Heling och far till Julius Lindström.

Trotskort skolutbildning kom Eric Gustaf Lindström att bli en framgångsrik handelsman och företagare:

Efter 10 månaders skolundervisning och efter utbildning i handelsämnen hos fadern kom L att under två års tid tjäna i herrar Liedblads cho Sjögrens handelsrörelse som bodbetjänt. Som 16-åring erhöll han tjänst hos handelsmannen Magnus Fiedler i dennes tobakshandel o blev denna firma trogen i 12 år. Vid sin avgång 1820 sägs han ”ha ådagalagt den berömligaste flit, största oförtrutenhet samt sällsynta omtanke uti uträttande av sina göromål”. L erhöll nu burskap som handlande i Gbg o blev delägare i firman Fiedler, Lindström & Co. 15 april 1826 grundade han i kompanjonskap med Johan Reinhold Brattberg (g m L:s syster Susanna Lydia L) tobaks- o snusfabriken o handelsfirman Lindström & Brattberg. Firman inrymdes i fastigheten Kungsgatan 46 (nuv biografen Victoria), ett fastighetskomplex som L inköpt redan 1820. Tobaksfabriken fanns i gårdshuset mot Kyrkogatan, där man även hade en bod för försäljning av snus o tobak. Åt Kungsgatan låg kontor o bostäder, o på gården fanns verkstadslokaler o stora stallbyggnader. Firman kom att under generationer förbli i släktens ägo o utvecklades under L:s ledning till en av de större firmorna inom denna bransch i Gbg. Efter Brattbergs död 1841 var L ensam ägare; 1847 inträdde sonen Bernhard Julius L (L 2) som delägare.

År 1849 utträdde Eric Gustaf Lindström ur firman.

Eric Gustaf Lindström hade uppdrag inom fattigvårdsstyrelsen och medverkade till att fattighuset vid Drottningtorget kom till stånd så att de äldre fastigheterna på Gibraltar kunde sluta användas för fattigvård.

Han grundade Willinska skolans slöjdavdelning där fattiga pojkar kunde få yrkesutbildning och han stiftade Pensionsanstalten för ålderstigna tjänstehjon och var till sin död dess ordförande. Han lät även uppföra några av Göteborgs första arbetarbostäder i Haga och medverkade till upprättandet av Räddningsinstitutet på Hisingen och Praktiska hushållsskolan för flickor.

Utöver det var han även ordförande i Göteborgs sparbank och i Willinska fattigfriskolans styrelse samt ledamot av Sahlgrenska sjukhusets direktion. Lindström var representant för Göteborg vid riksdagarna 1844–45 och 1847–48 och vid båda utskottsmedlem. Som riksdagsman tillhörde han det liberala partiet samt var kraftigt verksam för järnvägarnas införande i Sverige.

Julius Lindström

Julius LindströmBernhard Julius Lindström, född 6 maj 1825 i Göteborg, död 24 december 1904 i Göteborg, var en svensk grosshandlare, kommunalpolitiker och riksdagsman. Han var son till politikern och affärsmannen Eric Gustaf Lindström (1792-1865) och Karolina Johanna Lindström, född Linderot.

Han gifte sig första gången den 14 maj 1850 i Göteborg med med Amanda Fredrika Wahlgren (1826–1870), dotter till handlanden Karl Fredrik Wahlgren och Anna Fredrika Segerdahl. Gift andra gången den 8 augusti 1871 i Släp i Halland med Christine Zachau (1848–1930), dotter till handlanden Karl Kristoffer Zachau och Gustava Stenberg.

Han blev far till bl.a. Ivar Lindström (1857-1925),  Albert Lindström (1859-1939) och Carl-Erik Lindström (1851-1910) samt farfar till äventyraren Eva Dickson.

Efter avslutade studier vid Göteborgs handelsinstitut 1840 började han arbeta på sin fars kontor samt blev delägare i grundade tobaksfabriken Lindström & Brattberg 1847. Han var ensam innehavare av tobaksfirman åren 1849-1895.

Lindström valdes av Göteborgs stad till ledamot av borgarståndet för riksdagarna 1862-1863 och 1865-1866 och till ledamot av andra kammaren 1867-1872 samt var ledamot av första kammaren för Örebro län 1878-1881. Han var särskilt anlitad i finansiella frågor och var medlem av bankoutskottet 1862-1863 och 1865-1869, samt suppleant i statsutskottet 1879-1881.

Lindström var 1862-1878 stadsfullmäktig i Göteborg och intog en framskjuten ställning i det kommunala livet:

Han deltog främst i kommittéer o beredningar, som gällde ekonomiska frågor, t ex för inköp av gasverk 1859, för yttrande över budgetförslagen 1865-74 o 1884-89, för upptagande av amorteringslån 1868, för förslag till ny taxa för järnvågen 1869 o 1875 — 79 o för anslag till stående teater 1883 — 84. Vidare verkade han inom kommittéer i byggnads- o tomtfrågor, t ex för stadens utvidgning o indelning 1864, för ombyggnad av Rosenlundsbron 1865, för uppförande av nya folkskolebyggnader 1874, för inköp av Tingstadsvassen 1874—77 o för Landalabergens införlivning 1876. Han var också revisor för ett flertal inrättningar 1852—61. Därutöver bör särskilt nämnas hans långa ledamotskap av styrelsen för Gbgs museum.

Han donerade också till staden, med anledning av representationsreformens genomförande och till minne av sin fader, Göteborgs gymnastik- och exercishus, varjämte han inrättade Julius Lindströms stiftelse, avsedd för bostäder åt pauvres honteux:

Till minne av sin far o av representationsreformens genomförande skänkte han 30000 rdr rmt till uppförandet av gymnastik- o exercishuset på Heden 1867 (arkitekt A Heilborn). Det var avsett dels som lokal för Gbgs folkskoleungdom o för den frivilliga skarpskyttekåren o dels som samlingslokal vid större folkmöten. Vidare gav han ekonomiskt stöd till pensionsinrättningen för ålderstigna o sjukliga tjänstehjon. I likhet med sin far intresserade han sig för bostadssituationen i Gbg. Den av L grundade J L.s stiftelse för fria bostäder åt pauvres honteux uppförde 1876 i hörnet Vasagatan—Haga kyrkogata fem hus: tre tvåvånings- o två envåningshus med sammanlagt 44 lägenheter. Vid sin död testamenterade han 30 000 kr till byggnadernas underhåll. Vid sidan av sina donationer förnyade han även staden i andra avseenden. I Örgryte församling lät han på 1860-talet efter ritningar av stadsarkitekt V v Gegerfelt uppföra den slottsliknande villan Wilhelmsberg vid Danska vägen. 1866 sålde han denna o bosatte sig vid Gustaf Adolfs torg, där han i hörnet av Östra o Norra Hamngatorna efter arkitekt J A Åmans ritning låtit uppföra en palatsliknande byggnad. Tio år senare flyttade L till Kungsgatan 41, där han inköpt den Dahlgrenska fastigheten (granne med Kungsgården), som han lät bygga om efter ritningar av Victor Adler o som förvandlades till ett hus i fransk palatsstil.

På sina jordbruksegendomar Trystorp i Örebro län (köpt 1868) samt Nolhaga och Bolltorp i Älvsborgs län arbetade han för ett rationellt och modernt lantbruk. 1897 överlät han Trystorp till sin son Albert Lindström och 1904 sålde han Nolhaga och Bolltorp som han inköpt 1887.

Tobaksfirman var vid mitten av 1800-talet den ledande tobaksfabriken i Göteborg och hade 1860 ett tillverkningsvärde på c: a 300000 kr med ett 30-tal arbetare. Firman övertogs 1895 av sonen Carl Erik Lindström, delägare sedan 1887, och därefter av en sonson. Företaget uppgick 1913 i AB Sveriges Förenade Tobaksfabriker, vars verksamhet upphörde i samband med bildandet av Sv. Tobaksmonopolet 1915.

Lyckan

Del 9 av 32 i serien Landerier
Endast för medlemmar

Lindström – tobaksfabrikanter

Del 24 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Handlanden Johan Reinhold Brattberg (1792-1841) erhöll 1819 rätten att tillverka snus i Göteborg.  Tillverkningen startade 1826 i samarbete med Erik Gustaf Lindström (1792-1865) som tidigare bedrivit tobakstillverkning i kompanjonskap med Magnus Fiedler i firman Fiedler, Lindström & Co från år 1820. Den nya firman fick namnet Lindström & Brattberg. Efter Brattbergs död fortsatte Erik Lindström som ensamägare av rörelsen. Erik Lindström var också under flera år ordförande i Göteborgs sparbank samt politiker på riksplanet såväl som på lokalplanet. Erik Lindström var gift med Karolina Johanna Linderoth (1792-1864).

Sonen Julius Lindström (1825-1904), blev 1847 delägare i firman och från 1849 var han ensam ägare. Julius Lindström var även han politiker och kommunalman. Dessutom bildade han Julius Lindströms Stiftelse år 1874 genom att överta ett antal tomter i Haga på vilka en bostadsinrättning för fattiga från rika familjer (pauvres honteux) uppfördes. Julius Lindström ägde också Nolhaga slott i Alingsås och från 1868 Trystorp i Närke. I sitt första äktenskap var han gift med Amanda Fredrika Wahlgren (1826–1870), dotter till handlanden Karl Fredrik Wahlgren och Anna Fredrika Segerdahl och i andra äktenskapet med Christine Zachau (1848–1930), dotter till handlanden Karl Kristoffer Zachau och Gustava Stenberg.

Carl Erik Lindström (1851-1910) var son till Julius Lindström och blev 1888 delägare i firman och från 1895 ensam innehavare.  Även Carl Erik Lindström var aktiv politiker. År 1902 blev hans son, Erik Gustaf (Gösta) Lindström (1876-1952) kompanjon i firman. Då Carl Erik Lindström avled 1910 övertogs hans del i firman av hans änka, Eva Hilda Augusta Lindström, f. Montgomery (1855-1936) samt sonen Bertil Lindström (1885-1950). Gösta Lindström var gift med Kitty Wilson (1879-1930), dotter till A.O. Wilson.

Firman tillhörde de större tobaksfabrikerna i Sverige och år 1862 var den landets största. Vid den tiden hade företag omkring 30 anställda. Tobaksföretag sysselsatte ofta väldigt få, men gav ägarna stora vinster så de blev ofta mycket rika. Tillverkningen bedrevs i egen fastighet på Kungsgatan 46 i centrala Göteborg. När fabriken revs byggde biografen Victoria på dess plats. Idag är biografen ombyggd till affärslokaler. Egna försäljningslokaler fanns på Kyrkogatan 21 och Vallgatan 40.

1913 blev företaget en del av AB Förenade Svenska Tobaksfabriker hade det varit inom samma familj i fyra släktled. 1915 blev det relativt nya bolaget företaget en del av Tobaksmonopolet. Efter att tobaksmonopolet bildats försvann de flesta tobaksfabrikerna från Göteborg. Endast snustillverkning finns kvar. Idag återfinns den i KUngälv efter att under mycket lång tid legat i Gullbergsvass.

Av Julius Lindströms övriga barn blev Ivar Lindström (1857-1925) ingenjör och agronom. Han var arrendator på Åkerby 1884–1893 och av Norrtorp, var 1906–1915 ägare av Nykvarns gård och Vibynäs i Södermanland samt arrenderade Taxinge-Näsby slott. Han var gift med Ellen Keiller (1866?1928)

Albert Lindström (1859-1939), en annan son, blev delägare i Trystorp år 1885 och övertog gården helt vid faderns död. Han var också ägare av Ljungs säteri. Albert Lindström var gift med Maria Broman (1874–1928). Deras dotter Eva Lindström (1905-38), mer känd som Eva Dickson efter att ha varit gift med Olof Dickson mellan 1925 och 1932, var en svensk äventyrerska och rallyförare. År 1936 gifte Eva Dickson om sig med Karen Blixens tidigare man Bror von Blixen-Finecke. Han var däremellan gift med ett par andra kvinnor. Eva Dickson var den första kvinna som korsade Sahara med bil. Hon var Sveriges kanske första kvinnliga rallyförare (1925) och den tredje kvinnan i Sverige som tog certifikat som pilot (1923).