Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Anders Svensson

Francke & Braune

Del 21 av 21 i serien 1800-talets handelshus

J. Edward Francke och Josua Braune, son till en av delägarna i firma Mattsson & Braune, grundade 1845 firman Francke & Braune, vilken bedrev import av kolonialvaror, bl a socker, med anknytning till det av hans bror Otto Francke (D.O. Francke) 1849 grundade sockerraffinaderiet i Mölndal.

År 1851 överklagade firma Francke & Braune sålunda hos kommerskollegiet tre andra firmors patent på sockerbearbetningsmetoder. Otto Franckes sockerbruk och bomullsfabrik i Mölndal jämte Korndals pappersbruk där övertogs 1856 av den nybildade bolaget Rosendahls Fabrikers AB, i vilket Edward Francke, hans bror samt Josua Braune var bland de sex delägarna.

Firman Francke & Braune bedrev också rederiverksamhet i mindre skala under vissa år under 1840-, 1850- och 1860-talen. Från 1864 till sin död 1879 var Josua Braune ensam ägare av firma Francke & Braune. Firman förklarades i konkurs efter Braunes död genom självmord.

Segelfartyg för vilka Francke & Braune var huvudredare

  • Bull, brigg på 77 läster. Köpt från Lovén & Co i Stockholm, troligen 1847. Såld senast 1849 igen. Befälhavare N.P. Junker.
  • Gazelle, skonert på 56 läster. Köpt från E. Rundberg, troligen 1847. Såld till A.H. Evers & Co, sannolikt 1849. Befälhavare A.B. Olsson.
  • Götheborg, skepp på 485 läster, senare på 462 läster. Byggt 1843. Reparerat 1863. Troligen inskaffat 1857. Sålt till Anton Clase, sannolikt 1865.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Advertisements

Mattsson & Braune

Del 20 av 21 i serien 1800-talets handelshus

Grosshandelsfirma i Göteborg bildad av Hans Jacob Mattsson (1797-1881) och Gerhard Emanuel Braune (1793-1838). Senare blev också den förstnämndes son Jacob Eberhard Julius Mattsson (1826-1872) delägare i firman som sysslade med import- och exportaffärer av diverse slag. Dessutom drev företaget en mindre rederirörelse från början av 1830-talet till slutet av 1860-talet.

1844 köpte firman också Lindholmens säteri på konkursauktion varefter de sålde huvuddelen  av marken till två bönder. På den del av marken de behöll växte Lindholmens Varv fram under ledning av T.W. Tranchell, svärson till Hans Jacob Mattsson. 1853 bildades Lindholmen Verkstads AB i vilket T.W. Tranchell ihop med Mattsson & Braune ägde 3/4. 1858 sålde de dock aktierna till AB Motala Verkstad.

Tillsammans med Frans-Henrik Kockum (vars dotter Anne-Sophie var gift med Christian Mattsson, son till H.J. Mattsson) övertog firman H.J. Mattsson & Co också sockerbruket i Landskrona år 1848. Justus Tranchell blev disponent för detta företag, från 1853 Skånska Sockerfabriks AB, varvid Mattssons andel i företaget minskade.

Segelfartyg för vilka Mattsson & Braune var huvudredare

  • Aegir, skonert på 62 läster. 1848 ägd av J. Tranchell (troligen Jonas Tranchell, far till T.W. Tranchell) men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Såld till J.G. Grönvall & Co, troligen 1853. Befälhavare C.G. Österström.
  • Amalia, skonert på 67 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Sannolikt avyttrad 1853. Befälhavare L.P. Johansson och A. Johansson.
  • Augusta, skepp på 218 eller 217 läster. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849. Sannolikt avyttrat 1853. Befälhavare C.M. Dannberg.
  • Aurora, skepp på 226 eller 225 läster. 1852 ägt av T.W. Tranchell, men 1854 i Mattson & Braunes ägo. Sålt till Lindström & Brattberg, troligen 1857. Befälhavare S.J.Wennergren och J.G. Holmgren.
  • Gefion, skonert på 63 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Såld till V.J. Vallentins Enka, sannolikt 1853, och sedan vidare till J.G. Grönvall & Co ett par år senare. Befälhavare N.J. Graff och P.J. Wulff.
  • Götheborg, skepp på 177 läster. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849.  Sannolikt avyttrat redan 1851. Befälhavare J.E. Sundberg.
  • Laura, skonert på 64 läster. 1848 ägd av J. Tranchell men 1850 så var Mattsson & Braune ägare. Sannolikt avyttrad 1853. Befälhavare P.J. Wulff och F.L. Trevé.
  • Neptunus, gales på 27 läster. Ägd av Mattsson & Braune 1837 men snart såld till Hichens, Seaton & Hichens som ägde fartyget år 1839. Befälhavare P. Hörnberg.
  • Prins Oscar Fredrik, brigg på 139 eller 138 läster. Byggd 1852, sannolikt på Kustens Varv i Göteborg. 1854 ägd av T.W. Tranchell, men 1858 i Mattson & Braunes ägo. Troligen såld 1870. Befälhavare C.J. Söron, P.E. Wickström och S.G. Graff.
  • Solide (Solid), skepp på 189 läster. Byggt 1842 i Gävle. Köpt från L.B. Lindquist, troligen 1849. Sannolikt avyttrat 1870. Befälhavare S.F. (eller S.T.) Mauritzon, P.J. Wulff, B. Paulson, P.A. Höök och J.J. Beckeman.

Företaget var också ägare av ett antal ångfartyg, däribland det 1871 byggda Signhild på 133 ton som från 1877 ägdes av H.J. Mattsson men 1879 var i Mattsson & Braunes ägo. Ej längre i företagets ägo 1885.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Göteborgs FF

Göteborgs Fotbollsförening (Götborgs FF, GFF) som kallas polkagrisarna efter sin rödvitrandiga matchtröja (hemmatröja) är en svensk fotbollsklubb grundad den 20 augusti 1897 i Göteborg på initiativ av Wilhelm Friberg och ÖIS styrelse för att få mer konkurrens inom fotbollen. Det är därmed en av Sveriges och Göteborgs äldsta fotbollsklubbar. Klubben kom på andra plats två gånger i svenska mästerskapen, (först 1899 och sedan 1903). Klubben fungerade först som en så kallad farmarklubb till Örgryte IS och under den eran spelade de sina hemmamatcher på Balders hage och senare på Walhalla IP som ägdes av Örgryte IS men från 1922 på Balders hage igen.

Göteborgs FF deltog i de två första säsongerna av Svenska Serien (föregångaren till Allsvenskan) där de år 1910 slutade femma och blev exkluderade efter säsongen. Men de deltog igen följande år eftersom några lag lämnade serien efter första omgången 1911. Klubben slutade på sjätte plats och åkte ur igen och har aldrig varit i högsta serien sedan dess även om de spelade i svenska mästerskapen efteråt.

Wilhelm Friberg var ordförande i klubben från starten till 1910. Han efterträddes av Erland Hjärne som var ordförande 1911-14, Gösta Clark 1915-20, Thorsten Stålfors 1921-23, Jarl Lanners 1924-25, Nils Andersson 1928-29 och Wilhelm Lantz 1930.

1931 flyttade klubben till Majorna med lokal på Bangatan 17.  Som hemmaplan verkar Karl Johanstorget ha fungerat. Från 1943 spelade klubben sina hemmamatcher på Slottskogsvallen. I Majorna finns de fortfarande kvar med Majvallen som hemmaarena. Majvallen var färdigbyggd 1949.

Efter flytten till Majorna var Gustaf Lundborg ordförande 1931, Henrik Karlsson 1932-33, Arvid Larsson-Landhage 1934-38 och Tor Hultén 1938.

Under 1940-talet upplevde klubben lite av en glansperiod. 1942 vann de division fyra överlägset, obesegrade i 17 raka seriematcher. 1945 kvalade de och gick upp till dåvarande division 2 och avlöste lokalkonkurrenten Skogens IF som trillade ur serien. Intresset bland folk var enormt och vid stora matcher kunde det vara upp emot 3000 åskådare på en match.

På 1960-talet flyttade de till en källarlokal på Söderlingsgatan då huset på Bangatan revs. Först 1974 invigdes nuvarande den klubbstuga de fortfarande har.

Efter en tid i division två stabiliserades laget som ett division 3 och 4 lag. Klubben höll en förhållandevis hög standard fram till 1970 då de för första gången på många år föll ner i division 5, trots att de tippats vinna fyran. I mitten 1970-talet var de dock tillbaka i god form och spelade i division 3, vilket de sen gjorde ända fram till 1983. 1978 storspelade de också i Svenska cupen och slog bland annat ut allsvenska topplaget AIK med 3-1.

Efter ett par år i fyran var klubben 1987 ännu en gång uppe i division 3, detta efter en fantastisk säsong med bara 8 insläppta mål.

Efter en utdragen schism angående de ekonomiska medlens fördelning mellan ungdomssektionen och a-laget bröt några ungdomsledare och ett antal föräldrar helt med GFF år 1992 och bildade ungdomsföreningen Azalea BK.

Herrlaget har spelat större delen av 2000-talet i division 5B Göteborg. 2007 åkte man ur division 5 och efter det året så vann laget 3 divisioner på 4 år; division 6C 2008, division 5B 2009 och division 4B 2011. Sedan 2013 spelar laget återigen i Division 4B.

Göteborgs FF har sen 2007 ett mycket nära samarbete med ungdomsklubben Azalea BK trots den senare klubbens ursprung.

De två klubbarna bildar en enhet med Azalea BK som ungdomsdel och Göteborgs FF som seniordel med varsin styrelse. Azalea driver barn- och ungdomsfotbollen och klubbarna har ett gemensamt ansvar för juniorerna som spelar under namnet Göteborgs FF/Azalea BK.

Uppdelningen beror bland annat på att Azalea fortsatt vill kunna försäkra både medlemmar och sponsorer att alla medel satsas på ungdomsfotbollen.

 

Wilhelm Friberg

Wilhelm FribergJohan Wilhelm Nicolaus Friberg, föddes den 25 juli 1865 i Majorna (då ännu inte en del av Göteborg) och dog 16 januari 1932 i Örgryte församling, Göteborg, var en svensk redaktör, författare och idrottsutövare. Han var son till segelsömmaren Johan Fredrik Friberg och Nicolina Martina Wahlberg och växte upp i Majorna. Från 1918 gift med Lalla Hammarbäck, dottern till en gjutmästare.

Friberg bedrev skolstudier vid Majornas läroverk gick handelsutbildning och blev sedan bokhållare vid Bohus Mekaniska Verkstads AB 1882. Han arbetade där intill 1925 och därefter som arkivarie vid Gbgs hantverks- och industriförening 1926—31.

Initiativtagare till Örgryte Idrottssällskap (ÖIS) samt ordf där 1887—1925, redigerade och utgav ett flertal idrottstidningar däribland Start, 1892—1901 och Öisaren 1918—27. Grundade också Göteborgs FF (GFF) år 1897 för att öka konkurrensen inom fotbollen i Göteborg. Han var ordförande i GFF 1897-1910.

Han instiftade Idrottsorden den 9 dec 1894, var ordf i Centralföreningen för gymnastik- och idrottssällskapen i Gbg 1895—1909, styrelseledamot i Svenska idrottsförbundet från 1895 (sekr 1895—1900, 1902 —04, v ordf 1901, 1904—26). Vidare var han ledamot av Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas Riksförbunds interimsstyrelse 1903—04, dess överstyrelse 1904—26, dess stadgeutskott 1908—10, ordf i Gbgs fotbollsförbund 1903—08 och i Svenska fotbollsförbundet 1908— 17, medlem av kommittéerna för friidrott och fotboll vid Olympiska spelen i Stockholm 1912 och ledamot av styrelsen för Slottsskogsvallen.

 

Burås – en märklig stadsdel i södra Göteborg

I södra Göteborg ligger en liten stadsdel som heter Burås. Den är inte mycket för ögat med sin bebyggelse av gamla villor, nya villor, solgårdar, miljonprogramshus, studenthem, pensionat, små trähyreshus, landshövdingehus, nya moderna hyreshus och konstiga hus som ser ut som Globen i miniatyr eller som ett skepps kommandobrygga.

Från början en stadsdel som byggde på höjderna i södra Göteborg, utanför stadsgränsen, av textil- och bryggeriarbetare på fabrikerna i Örgryte socken, vid Mölndalsån i Jakobsdal, Getebergsäng, Almedal och Elisedal. Det var en favela, en kåkstad som byggdes upp med början i mitten av 1800-talet och början av 1900-talet men som inte byggts färdig ännu. Det finns fortfarande obebyggda tomter och tomma områden, mer än 150 år senare, trots att stadsdelen ligger endast 10-15 minuters promenad från Götaplatsen i centrala Göteborg.

De byggde runt Krokslätts bys gamla soldattorp som låg kvar vid Utlandagatan fram till omkring 1975 och runt galgkrogarna vid Tröcksliden, den nuvarande trappan vid Gyllenkroksgatan. De byggde på Krokslätt Kongegårdens och Burås ägor och precis utanför Göteborgs stadsgräns. Kongegården ägdes en tid av kopparslagarmästare Bengt Landin, som också ägde Landala, där en annan kåkstad byggdes utanför stadsgränsen. I stadsdelen finns två gator som minner om kopparslagarmästaren, det är dels Mäster Bengtsgatan (okej, den ligger egentligen i Fredriksdal på Krokslätts Nordgårdens (Fredriksdals) ägor, dels Kopparslagaregatan. Ett fruktträd från Fredriksdals trädgård står fortfarande kvar i backen nedanför Stuxbergsgatans parklek.

Men nu är vi i Fredriksdal, visserligen en trevlig stadsdel där minst två författare bott, Sören Skarback och Ove Allansson, men den speciella stadsdelen är den gamla kåkstaden Burås. Faktiskt en av väldigt få kvarvarande kåkstäder i Sverige även det idag inte på något sätt ser ut som en kåkstad idag. Men en gång i tiden, i början av 1900-talet var det en ökänd stadsdel, känd för sina stökiga ungdomar, brottslighet och fattigdom. Det var ett område som de mer välbärgade inte gärna gick till.

På 1960-talet var Burås fritidsgård centrum för musiken bland ungdomar i Göteborg. ”Elgitarrernas Mecka” för att citera Hans Sidén i boken 60-talspop i Göteborg. Fritidsgården hade inte bara många live-spelningar utan det fanns fler band som tränade där än på någon annan fritidsgård i Göteborg. Band som Strangers, Doris, Perhaps, Supermen och Apaches. Idag är Burås fritidsgård en förskola, Framnäsgatans förskola. På Burås fritidsgård bildades också Hawks MC.

Men inte nog med det, i stadsdelen ligger också huset där Bo Winberg bodde och hans band Spotnicks hade studio. Där bland annat brittiska Shadows lär ha varit och spelat in. Senare kom en annan musiker att växa upp i grannhuset till huset där Winberg hade studio på 1960-talet. Den så tragiskt bortgångne Anders Göthberg som var med i Broder Daniel växte upp där. Och i ett hus snett bakom det hus där Anders Göthberg växte upp hade några årtionden tidigare en annan musiker växt upp, basisten Matz Nilsson.

Överhuvudtaget har Burås varit uppväxtmiljö eller bostadsområde för en mängd musiker i den göteborgska miljön, förutom de nämnda så också jazztrummisen Anders Kjellberg och pianisten Thomas Darelid. Matz Nilssons kusiner Salomon Helperin och Samuel Helperin (de två senare hade andra namn när de var barn) växte inte upp i området, men det gjorde däremot deras far, som också var musiker och känd för att kunna spela på två trumpeter samtidigt.

Flera landslags- och ÖIS-spelare i fotboll också växt upp i stadsdelen. En av dem, Evert ”Sperlingen” Hansson”, hade efter fotbollskarriären en livsmedelsaffär, tvärs över gatan från Bo Winbergs hus, som han övertog från sin far Zander Hansson. Huset finns fortfarande kvar. Från början spelade han dock i IK Virgo, precis som en annan Öisare och landslagsspelare, Ivar Klingström. Både uppvuxna på samma gata, Kopparslagaregatan. En gata på vilken också Karin Kavli, chef på stadsteatern, bodde. Bo Winbergs hus är idag ett litet hotell, Annes Hus.

Fram till 1923 låg Burås i Örgryte socken och utanför Göteborg. Mellan 1884 var det en del av Krokslätts municipalsamhälle med 3 695 invånare år 1900. En del av Krokslätt låg dock i Fässbergs socken, numera Mölndal. Det kallades Krokslätt Sörgård och hade som tätort 598 invånare år 1900.

I Burås finns en egen kyrka, Buråskyrkan, även om stadsdelen samt kringliggande andra stadsdelar i Krokslätt idag ingår i Johannebergs församling. Det finns idag ingen kommunal skola, men däremot två stora privata skolor med elever från hela Göteborg. Dessutom finns en missionskyrka som idag heter Johannebergs Equmeniakyrka. I området finns två fotbollslag som båda spelar på Mossens IP eller Guldheden Södra, de fotbollsplaner som finns i grannstadsdelen Mossen. Förutom IK Virgo är det Mossens BK.

Gränserna för stadsdelen kan sägas vara naturen väster om Örgrytehemmet Framnäsgatan-Krokslättsgatan (Norra Krokslättsgatan) i öster som avgränsar mot Elisedal, Almedal och Getebergsäng, Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som utgör gräns mot Johanneberg, Fridkullagatan i väster som utgör gräns mot Mossen samt gränsen i söder mellan Buråskyrkan och hyreshusen i Fredriksdal liksom naturen mellan de stora husen på Glasmästargatan och de mindre husen på Kullegatan och Fredriksdalsgatan i Fredriksdal.

Källor: Flera böcker av Sören Skarback, Vilgot Nilssons bok om Burås och en del andra böcker om Örgryte socken och om Landala.

Örgryte IS

ÖISÖrgryte Idrottssällskap (Örgryte IS, ÖIS) bildades den 4 december 1887 ev en grupp ungdomar som samlats i Carlslund, ett större trähus i Jakobsdal, då ännu inte en del av Göteborg. Huset och hagen ägdes under många år av konsul August Kjellberg. Gruppen hade samlats för att bilda ett skridskosällskap. De tolv stiftarna var Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen, C. Tonning. På Wilhelm Fribergs förslag antog man namnet ”Örgryte idrottssällskap”. Den första styrelsen bestod av: Wilhelm Friberg (ordförande); H. Ahlqvist (vice ordförande); J. Ahlqvist (sekreterare); A. Gartz (skattmästare) och Philip Johnsson (ledamot). Wilhelm Friberg var till vardags bokhållare i Bohus Mekaniska Verkstad som låg intill Balders Hage i Jakobsdal.

Två veckor senare bestämdes klubbfärgerna till rött och blått. En sjuuddig stjärna med ÖIS initialer i mitten blev sällskapets symbol. Nyårsdagen 1888 var den första skridskobanan färdig för invigning. Den första allmänna idrottstävlingen hölls i Balders hage söndagen den 6 september 1891. Inbjudan hade gått ut till åtta klubbar i Göteborg, däribland tre gymnastikföreningar, ett skyttesällskap och en tennisklubb.

1892 uppgick antalet medlemmar till över hundra personer. 1897 firade Öis tio år och arrangerade SM i bollspel, atletik och friidrott. 1900 skapades utskott för de olika verksamheterna: friidrott, gymnastik, vinteridrott, målskjutning, tennis, vattenidrott, fotboll och nöjen. 1901 blev föreningen mer tävlingsinriktad och en renodling skedde där idrottarna blev specialiserade och inte längre tävlade i många grenar.

I början av 1890-talet började ÖIS med fotboll och skotska gästarbetare, rekryterade för sin stora yrkeskunskap, på Svenska Gardinfabriken i Getebergsäng var de som lanserade fotbollen i klubben och kom också till en början att utgöra stommen i ÖIS fotbollslag. Två av skottarna, John Lawson och William Scott, var också instruktörer från 1891. ÖIS spelade redan från början enligt de engelska reglerna och inte enligt de svenska som Göteborgs BK gjorde. 1892 spelades den första matchen med de engelska så kallade associationsreglerna. ÖIS vann mot IS Lyckans Soldater med 1-0. 1896 besegrade de ett annat göteborgslag, IS Idrottens Vänner,  och blev svenska mästare.

Örgryte IS kom snabbt att bli mycket dominerande i svensk fotboll och för att öka konkurrensen grundade Wilhelm Friberg Göteborgs FF år 1897. Till en början höll Örgryte IS till på Balders Hage (låg ungefär där bergbanan Balder på Liseberg ligger idag) i Jakobsdal men 1908 hade de byggt klart sin nya arena, Walhalla Idrottsplats, som låg i hörnet Skånegatan-Örgrytevägen där Svensk Mässan sen har legat sen Göteborgs Jubileumsutställning 1923. Walhalla IP revs 1921.

1910–1924 spelade Örgryte i Svenska serien, en serie som saknade SM-status trots att de ledande lagen deltog i den. Öis vann serien 1910, 1912 och 1924. 1924 vann laget Västra serien och sedan finalen mot AIK. ÖIS var sedan ett av de lag som deltog i den första allsvenska serien, Fotbollsallsvenskan 1924/1925, där laget slutade på en tredjeplats bakom Gais och IFK Göteborg. ÖIS vann 1926 och 1928, vilket dock inte gav några SM-guld då allsvenskan först 1931 fick status som SM-serie. Fram till 1925 anordnades SM som en separat turnering.

I slutet av 1930-talet började det gå sämre för Örgryte. De slutade 10 av 12 lag både 1938 och 1939 och undvek alltså precis nedflyttning. 1940 åkte Örgryte ur allsvenskan som nästjumbo. ÖIS var med i toppen av dåtidens Division II Västra och slutade två år i rad trea. 1942 blev tidningsmannen Harry Hjörne ny ordförande för Örgryte.

1951 trillade laget till och med ner i Division III men tog sig omgående tillbaka till division II. Redan 1954 åkte Öis på nytt ner i division III men tog sig upp igen till Division II Götaland år 1955. 1958 gick laget upp i allsvenskan igen efter 19 års frånvaro. 1959 slutade de fyra i allsvenskan efter storlagen IFK Göteborg, IFK Norrköping och Djurgården. 1960 slutade Örgryte IS trea bakom IFK Norrköping och IFK Malmö. 1962 blev Öis fyra i allsvenskan och 1963 sjua och 1964 blev de tre med sam poäng som ettan och tvåan, Djurgården och Malmö FF. 1968 åkte ÖIS ur allsvenskan igen men tog sig direkt tillbaka från Division II Norra Götaland till allsvenskan 1970.

Under 1970-talet åkte klubben upp och ner mellan högsta serien och näst högsta serien. 1976 åkte ÖIS ut som sista lag och återkom inte till allsvenskan förrän 1981. 1985 tog laget SM-guld. 1990 åkte laget ur högsta serien igen. 1991 kom Öis tvåa i Vårettan Västra bakom Västra Frölunda IF som gick till allsvenskt kval. Öis slutade sista i Höstettan Västra 1991 och hamnade därmed i division 2. Men 1993 var laget tillbaks i allsvenskan och där höll de sig tills säsongen 2006 då de slutade sist och ramlade ur. 2009 var laget tillbaks i allsvenskan men åkte omedelbart ut och spelade säsongen efter i näst högsta serien som nu hette superettan.

2004 skapades Örgryte Sport AB som ägdes av kapitalstarka supportar och föreningen. Syftet var att köpa spelare och driva klubbens fotbollsverksamhet. Snart skedde ett namnbyte till Örgryte Fotboll AB. Bolaget gick i konkurs 2011 och fotbollssektionen tog över av föreningen Örgryte IS. Laget flyttade ner till divison 1 södra. Föreningen hade också stora ekonomiska problem och flera förslag om att slå ihop fotbollslaget med en annan klubb, bland annat Qviding FIF förekom men genomfördes aldrig då det möttes av protester.

2013 var ÖIS tillbaks i superettan men ramlade ur igen för att ta sig tillbaks till år 2016.

Förutom fotboll har Örgryte IS också en mycket framgångsrik bowlingsektion, en stark brottningssektion, bl.a. med den framgångsrike Mikael Ljungberg, och en friidrottsektionen om haft fler av Sverige mer kända idrottare som löparna Arne Andersson och Dan Waern, höjdhopparna Patrik Sjöberg och Emma Green, trestegshopparen Christian Olsson samt stavhopparna Alhaji Jeng och Patrik Klüft.

Numer är de olika sektionerna organiserade som separata föreningar med egna styrelser inom Örgryte IS.

Bland kända fotbollspelare märks Erik Börjesson, Carl-Erik Holmberg, Josef Appelgren, Evert Hansson, Sven Rydell, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Rune Börjessson, Örjan Persson, Lennart Ottordahl, Stefan Allbäck, Thomas Larsson, Hans Prytz, Marcus Allbäck, Sören Börjesson, Johan Elmander.

Bland de som varit ordförande i Örgryte IS märks Wilhelm Friberg (1887-1925), Harry Hjörne (från 1942), Benny Rosén, Ingvar Fast (1983-92),Lars Ranäng (till 2011), Håkan Friberg.

Läs också på Lirarnas historia och ÖIS hemsida.

IS Idrottens Vänner

Idrottssällskapet Idrottens Vänner var en idrottsförening från Göteborg, troligen grundad i mitten på 1880-talet. Föreningen är mest känd för att ha spelat SM-final i fotboll i den första upplagan av svenska mästerskapet 1896, då Örgryte IS vann och blev de första svenska mästarna någonsin.

Göteborgs största segelfartygsrederier 1854-1866

Under denna period domineras rederiverksamheten i Göteborg av två företag, James Dickson & Co och J.G. Grönvall & Co. Medan J.G. Grönvall & Co i praktiken var ett renodlat rederiföretag så var James Dickson & Co framförallt ett handelshus och trävaruexportföretag med sågverk i Norrland och brädgård i Göteborg. De två företagen är i en klass för sig själva med andra stora redare en bra bit efter vad det gäller tonnage och antal fartyg. Segelfartygen dominerade fortfarande i Sverige, framförallt på de längre rutterna, men på kortare trader och för kortare transporter blev ångfartyg snart dominerande.

Wilhelm Röhss lämnade för sin del J.G. Grönvall & Co år 1853 och blev därefter stor redare i egen regi, först själv och sedan via Wilh. Röhss & Co. Ekman & Co som i början av 1800-talet var en av de större redarna i Göteborg återkom bland de större redarna och växte kraftigt som redare under perioden medan Olof Wijk istället minskade sin rederiverksamhet. Flera tidigare sjökaptener såsom Theodor Nilsson och Anton Clase med flera blev själva stora redare.

Flera företag som satsade på ångfartyg avvecklade sin segelfartygsverksamhet såsom exempelvis Ungewitter & Co samt Mattsson & Braune. Gerhard Emanuel Braune som var delägare i sistnämnda bolag hade sonen Josua Braune som ägde del i ett annat företag med stort tonnage, Francke & Braune.

Största rederier, antal läster, 1854, 1856, 1858

James Dickson & Co, 2 977, 3 702, 3 273
J.G. Grönvall & Co, 2 490, 2 537, 2 700
J.A. Kjellberg & Söner, 1 202, 1 461, 691
Gustaf Melin, 1 033, 943, 847
Olof Wijk, 896, 961, 249
I. Lilljequist & Son, 569, -, –
C.G. Lindberg, 522, 522, 466
Leopold Gibson, 488, 593, 882
Mattsson & Braune, 415, 414, 327
Corin, Lindhult & Co, 415, 195, –
E. Rundberg, 405, 241, 95
A. Barclay & Co, 376, 608, 297
G.H. Hegardt & Co, 317, 534, 534
O.P. Dahlin, 303, 303, 302
C.C. Barchmann, 300, 496, 733
Ungewitter & Co, 131, 693, 681
J. Wennerberg & Co, 255, 334, 473
Wilh. Röhss, 252, 401, 931
G.W. Friberger, 114, 302, 212
Otto Lindberg, – , 334, 333
Francke & Braune, -, – , 485
A. Oterdahl, 299, 235, 389

Största rederier, antal läster, 1860, 1862, 1864, 1866

James Dickson & Co, 3 224, 2 974, 2 787, 2 733
J.G. Grönvall & Co, 2 874, 2 660, 2 930, 2 755
Gustaf Melin, 1 048, 1 458, 1 233, 943
Wilh. Röhss, 1 001, 926, 878, 606
G.H. Hegardt & Co, 856, 566, 710, 697
C.C. Barchmann, 734, 318, 318, –
J.A. Kjellberg & Söner, 691, 543, 748, 858
L. Gibson/W. Gibson & Söner, 662, 662, 655, 479
J.L. Broddelius, 559, 312, 552, 545
Francke & Braune, 485, 485, 485, –
C.G. Lindberg, 466, 310, 218, 214
A. Oterdahl, 389, -, -, –
J. Wennerberg & Co, 382, 297, 308, 308
Ungewitter & Co, 350, -, -, –
A. Barclay & Co, 333, 333, 637, 590
Otto Lindberg, 333, 333, -, -,
Ekman & Co, 319, 500, 560, 911
Mattsson & Braune, 318, 318, 318, 318
O.P. Dahlins sterbhus, 302, 193, -, –
A.F. Landgren/A. Landgrens Enka, -, 363, 286, 495
P.A. Lindberg, -, -, 600, 654
Björck & Engström, 271, 273, 499, 478
Olof Wijk, – , -, 373, 373
Anton Clase, -, -, -, 462
Theodor Nilsson, -, -, -, 326
C.O. Lundberg, 222, 108, 206, 317

Göteborgs Bollklubb

Göteborgs Bollklubb (Göteborgs BK) grundades 1875 och är den äldsta fotbollsklubben i Sverige som är känd till namnet. Som ordförande verkade G. Bolander. Enligt en artikel i GP i maj 1874 fann det dock då en gymnastikförening med fotboll på programmet i Göteborg men den är dock inte känd till namnet.

Göteborgs BK spelade fotboll enligt de så kallade svenska reglerna som var en blandning mellan vanliga (engelska) fotbollsregler och rugbyregler. Andra klubbar som spelade enligt samma regler var bland annat Stockholms BK och Visby BK.

Klubben kan också ha deltagit i en idrottsturnering på Heden 1887 som ordnades av Göteborgs GS, en gymnastikförening. I det fotbollslag som spelade för Göteborgs GS  och kallades Göteborgs BK ingick bland annat Carl Blidberg och hans bror (eventuellt bara en av dem). Bildbergs hörde till grundarna av IS Lyckans Soldater som började med fotbollsspel år 1888.

Utöver fotboll ska klubben också ha sysslat med cricket, rodd och friidrott.

När Göteborgs GK upphörde är oklart, men klubben kan ha gett upphov till en annan fotbollsklubb, Göteborgs IK som fanns mellan 1882 och 1885. Om klubben deltog i en turnering 1887 kan den inte av upplösts 1882. Samtidigt anges det på hemsidan för Göteborgs GS att laget utgjordes av medlemmar i deras förening plus en del andra som bara tillfälligt använde namnet Göteborgs BK.

Kanske klubben upphörde redan 1882. Kanske klubben upphörde någon gång efter 1892 då den först tävlingsmatchen mellan svenska lag och i Sverige enligt de engelska (association, de nuvarande) reglerna genomfördes mellan IS Lyckans Soldater och Örgryte IS. Från 1895 dominerade spel enligt de engelska reglerna helt och fotboll enligt de svenska reglerna dog ut.

Göteborgs Idrottsförbund

Göteborgs Idrottsförbund (Göteborgs IF) var en idrottsförening från Göteborg, som bildades den 16 november 1900 genom en sammanslagning av IS Lyckans Soldater, Göteborgs Velocipedklubb och Skridskosällskapet Norden. De enskilda föreningarna bildade särskilda sektioner inom Göteborgs IF och Lyckans Soldater finns fortfarande, dock inte som idrottsförening. Förutom fotboll hade föreningen verksamhet inom cykel, bandy, skidåkning, skridsko, friidrott, curling, golf och tennis.

För tennisens skull bildades en särskild tennisavdelning redan vid starten av Göteborgs IF. Till de drivande för tennisens utveckling som sport i Göteborg hörde James Keiller Jr.

Skidavdelningen bildades den 30 oktober 1901 med Leopold Englund som ordförande. 1902 bildades även en golfavdelning med Tor Törnsten som initiativtagare. Golfavdelningen övertog den golfbana som fanns i Sandvik på Hisingen. 1904 flyttade dock golfavdelningen till Hovås där en ny golfbana anlagts

Föreningen har vunnit Svenska mästerskapet i fotboll en gång, 1903 då Göteborgs FF besegrades i finalen.

1906-1910 orsakade avdelningarna under Göteborgs Idrottsförbund ett stort ekonomiskt underskott då de belastade förbundets utgiftskonto hårt utan att i motsvarande grad bidra med intäkter. 1911 bestämde sig Göteborgs Idrottsförbund därför för en rekonstruktion.

Vintersporterna förblev avdelningar under förbundets ledning medan de övriga avdelningarna blir självständiga föreningar med eget styre och ekonomi. Senare förvandlades dock skidavdelningen till Göteborgs Skidklubb som existerar än idag. Leopold Englund blev dess första ordförande.

Redan 1909 hade dock tennisavdelningen med namnet Göteborgs Tennis Klub fått lösare tyglar med förbundets tysta medgivande. Från 1911 var föreningen formellt sett en helt fristående tennisklubb och tog officiellt namnet Göteborgs Lawn Tennis Klubb (GLTK).

Golfavdelningen tog 1909 namnet Göteborgs Golfklubb (Göteborgs GK) och blev sannolikt formellt en egen förening 1911.