Gumme Olsson Wikander, klockare i Karl Johans församling. Klockaresysslan
lämnade emellertid Wikander mycken tid öfrig för andra bestyr. I sin verksamhet i tidningen Skolvännen kunde han därför sköta »förenade tjänster» åt lärare och klockare, och var en kunnig och ansedd målsman för bådadera. Hans själfständiga ställning, klara förstånd och kloka uppträdande gjorde honom synnerligen lämplig att stå i spetsen för tidningsföretaget.
Wikander hade tagit sitt namn efter Vekerum i Bleking, där han föddes den 25 augusti 1816. Hans fader var hemmansägare. Af systrarna var den ena gift med den framstående läraren G. Håkansson, den andra med den ej mindre
framstående Sven Rosenberg. Af den senare erhöll Wikander den första impulsen och förberedelsen till lärarekallet. Redan 1831, alltså vid 15 års ålder, gjorde han sin lärospån i en omgångsskola i hemtrakten. Efter aflagd folkskollärareexamen i Lund och någon tids anställning vid det ej långt från Lund belägna Råby räddningsinstitut valdes han 1846 till lärare vid Göteborgs folkskolor men erhöll 1853 klockaresysslan i Karl Johan, hvilket hade till följd, att han ett följande år frånträdde sin befattning vid folkskolan.
Folkskolelitteraturen riktade Wikander med en »Barnens första bok, innehållande
öfver 100 fina träsnitt» – ett arbete, som utgick i flera upplagor, den första år
1850.
Wikander var lifligt intresserad för allmänna angelägenheter och var en mycket
trägen besökare af Skolmöten, äfven om dessa voro ganska aflägsna. Af Göteborgs fattigvårdsstyrelse var han en verksam ledamot. Hans erfarenhet på detta område ger honom anledning att i en artikel i Skolvännen taga till orda för kvinnors anlitande i fattigvårdsärenden,
Wikander afled i Göteborg den 16 juni 1887.
En artikel från Svensk Läraretidning nr 9 1901