1904 började Göteborgs kommun använda Waterloos gamla landeri för socialt boende för fattiga kvinnor med barn. Gården revs 1950 och verksamheten bör ha upphört innan dess. Mellan 1883 och 1904 användes landeribyggnaderna av Göteborgs Arbetshem för kvinnor, en förening för att hjälpa prostituerade att komma tillbaks till ett vanligt liv.
Norr om landeriets område byggdes åren 1917-18 en fabrik för företaget Original-Odhner och norr därom uppfördes vid samma tid nödbostäder för fattiga i stadens regi, Gamlestadens paviljonger, på mark som fram till 1872 tillhörde Hospitalet (S:t Jörgen) i kvarteret Skarpsillen i Gamlestaden. Troligen revs bostadspaviljongerna på 1960-talet.
Flera av Hospitalets huvudbyggnader låg kvar norr kyrkogården som låg strax norr om bostadspaviljongområdet. Sannolikt användes väl också de som nödbostäder. Den byggnaden revs nån gång i mitten på 1960-talet då den fanns kvar 1962.
Öster om Gamlestadsvägen och mittemot bostadspaviljongerna i kvarteren Sarven (idag Tånglaken) och Öringen uppförde Emily Dicksons stiftelse nödbostäder för fattiga familjer, de så kallade nyckelhusen. 1916–25 uppfördes 13 bostadshus av trä i en våning. Husgruppen omfattade både ”stugor” för en familj och parvis sammanbyggda ”stugor” för två familjer. 1933 tillkom ett tvåvåningshus av trä i norra delen.
1960–87 revs fyra av byggnaderna. Området rustades upp 1988 då de tio ursprungliga husen byggdes om och tre nya hus med i huvudsak samma utformning som de gamla uppfördes i södra delen. Husen ägs inte av stiftelsen idag.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.