Tuberkulos – 1800-talets dödligaste sjukdom

Tuberkulos (tbc, lungsot) orsakas av en bakterie som främst angriper lungorna men kan angripa organ som centrala nervsystemet, könsorganen, blodomloppet, skelettet, lederna eller huden. Sjukdomen har funnits hos människor sedan åtminstone forntiden.

I Europa började tuberkulosfallen öka under 1600-talet och de nådde sin topp under 1800-talet, när närmare vart fjärde dödsfall var orsakat av sjukdomen. I Sverige och Europa var tuberkulos den enskilt största dödsorsaken under 1800-talet och början av 1900-talet. Att folk flyttade ihop i städer och bodde tätt i dåliga bostäder underlättade spridningen av tuberkulos.

När det gäller tbc så skrev Karl Johan Gezelius i boken Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenar följande om sjukdomen:

Den av våra smittsamma sjukdomar, som sist föranlett särskilda åtgärder för dess hejdande och vård, har varit tuberkulosen. Såsom under kapitlet om sjukhuset »Hemmet för lungsotssjuka å Stampen» finnes angivet, var det först år 1900 som en särskild vårdanstalt för lungsotssjuka föreslogs och inrättades; vidare öppnades år 1905 sommarsanatorieverksamheten vid Sandarne samt ordnades år 1910 dispensärverksamheten.

Om sjukdomens utbredning inom samhället finnas inga användbara uppgifter, då dess specifika karaktär icke varit känd förr än rätt sent.

Endast de sista årens statistik anföres här för att ge en föreställning om den roll, sjukdomen spelar såsom dödsorsak.

Första världskriget ledde till ökad smittspridning och på 1920- och 1930-talen samtidigt om vaccin hade uppfunnits. Den vanliga vårdformen som utvecklades i slutet av 1800-talet var att isolera patienterna på så kallade sanatorier på landsbygden eller i utkanten av städerna. Första sanatoriet grundades i Mörsil i JÄmtland 1891.

I Göteborg staratdes Styrsö havskuranstalt för skrofulösa barn 1893, vilket bör ha varit den första vårdinrättningen för barn med tuberkulos. En ny sjukhusbyggnade uppfördes 1907-1909. Sanatoriet av Föreningen Styrsö kustsanatorium med bidrag från Göteborgs stad och staten. nedlagt 1951 och omgjort till en vårdinrättning för psykiskt funktionshindrade och tillhörde då Stretered i Mölndal.

Därefter inrättade en vårdinrättning på Stampen år 1900 i det tidigare fattighuset och 1905 ett sommarsanatorium verksamhet i Sandarna. Verksamheten på Sandarnas sommarsanatorium leds ner 1957.

Renströmska sjukhuset stod klart 1913 och ersatte verksamheten på Stampen. Under 1950- och 1960-talen omvandlades Renströmska till ett allmänt lungsjukhus. 1995 flyttades den verksamheten till Sahlgrenska sjukhuset och Renströmska lades ner.

1917 var Rävlanda barnsanatorium klart. Detta drevs av Föreningen Barnsanatoriet Rävlanda men finansierades till 50% av Göteborgs stad då det var till för barn från staden. 1943 togs det över av staden och var vid den tiden inte längre ett sanatorium.

År 1914 stod också Ågrenska på Lilla Amundön i Brottkärr klart och där vårdades till en början också i huvudsak barn med tbc. 1978 lades konvalescentverksamheten på Ågrenska ner men då hade i stort sett ingen med tbc vårdats sen andra världskriget.

Vaccinationsprogram startades i Sverige på 1920-talet och efter andra världskriget hade tuberkulos i praktiken utrotats i Sverige. Sjukdomen behandlas med antibiotika vilket gör att det inte längre är en dödlig sjukdom. Bättre och större bostäder, bättre hygien, vaccinationer och antibiotika samverkade för att utrota tbc i Sverige.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.